Beskrivning av seminariet löd: “De högerpopulistiska partierna växer i Västvärlden och för dem är kulturpolitiken ett viktigt medel för att nå politiska mål, som en avgränsad nationell identitet. I seminariet kommer forskare och debattörer att diskutera de andra partiernas tillkortakommanden i den kulturpolitiska debatten, varför denna utveckling har kommit så starkt de senaste decennierna, om detta hänt tidigare, vad som sker i andra länder, vad som skulle få de andra partierna att ta strid för en kulturpolitik kännetecknad av tolerans, demokrati och mångkultur”.
Under fredagen anordnade Kulturkoalitionen och Arena Idé seminariet “Bryr sig bara högerpopulistiska partier om kulturpolitik?” som en del av Folk och Kulturs program. Inbjudna debattörer var Judit Benedek, regissör, Håkan Holmberg, chefredaktör på UNT och samt Calle Nathanson, VD Folkets Hus och Parker. Jag var föga imponerad av diskussionen som hölls.
Benedek inledde med att referera till ett reportage från morgonens upplaga av DN genom att säga “det har väl alla läst”. De utanför kultureliten var därmed uteslutna ur sammanhanget.
Vidare lade sig diskussion om högerextrema krafter i EU-parlamentet. Där finns det ett par odemokratiska individer ansåg debattörerna, och undrade vad resterande parlamentsmedlemmar gör åt det? Hur jag än försökte få ihop EU med demokratisk kulturpolitik för Sverige så lyckades jag inte. Hur EU främjar mångfald genom exempels sin extrema gränsstyrka Frontex och EBCB står jag också gapande över.
Vid tillfället nämnde debattören och den tidigare riksdagspolitikern för Folkpartiet, Håkan Holmberg, att partier inte bör arbeta för att lagstifta emot odemokratisk kultur utan hur viktigt det fria ordet är. Frågan är vilka det fria ordet är fritt för? Som chefredaktör på UNT borde han vara väl medveten om att det är borgerlighetens ord som yttras som är det fria i media.
För att avsluta tillade Nathanson att han bekämpar anti-semitismen bland annat genom att inte delta i demonstrationer för ett fritt Palestina. Den typen av demonstrationer innehåller endast skrik om judehat. I och med det kan jag konstatera att Nathansson varit på få demonstrationer – ett fritt Palestina handlar om attackera staten Israel, inte folkgruppen judar.
Fokus låg på hur dåraktige den enskilda högerextreme individen är. Frågan vi bör ställa oss är väl snarare hur ett samhälle formar individen till att attraheras av högerextremismen?
Efter avslutat seminarium, utan någon öppning för diskussion, kvarstod frågorna: hur har det blivit såhär och hur ska de andra partierna ta strid för en kulturpolitik kännetecknad av tolerans, demokrati och mångkultur?
