Eskilstunakonstnären Henry Kotilainen. Foto: Peter Widén.

En dag på Folk och Kultur med efterföljande funderingar

Folk och Kultur tredje upplaga gick av stapeln i Eskilstuna 5 – 8 februari. 125 programpunkter på fyra dagar. Som eFOLKET:s medarbetare Rolf Waltersson tidigare konstaterade i sin artikel inför Folk och Kultur var tyvärr entrépriset ett för många oöverstigligt hinder. 1575 kronor för besök under en dag. 2250 och 3125 för två respektive tre dagar. För ideella föreningar, pensionärer med mera fanns rabatter. Man hamnade då på 750, 1125 och 1550 respektive.

Så eFOLKET:s närvaro begränsades till lördagen då det var gratis. Tanken bakom de höga priserna är uppenbarligen att de tre första dagarna ska vara för “branschfolk”. Vad som dock inte verkar ha kommunicerats ut till allmänheten (och inte heller till flera deltagande utställare vi talade med) var att det under alla dagar var gratis att komma in i Stiga Arena, till själva mässhallen. Det var till själva seminarierna man behövde de dyra “passen”. Man kan undra om den minst sagt begränsade informationen om detta hade sin grund i en rädsla från arrangörernas sida. En farhåga för allt för stort besökartryck.

Så vi infann oss på lördagen och kunde notera ett stort utbud. För barn fanns flera stationer för att pröva på olika saker. Vi kunde höra Mark Levengood intervjuas på stora scenen om “Kreativitet”.

eFOLKET:s reporter tog sej en trappa upp där olika konstnärer ställde ut. Vi fastnade för Eskilstunakonstnären Henry Kotilainens alltid lika intressanta verk. eFOLKET:s utsände har tidigare stött på hans verk bl.a. på Makkara Yksi där olika konstnärer får låna en vägg då och då, liksom på Eberling- museet och andra ställen.

Bredvid Henrys yta ställde kollektivet Människokonsten ut. Minst sagt suggestivt (se bilden). Människokonstens initiativtagare Victor Rundgren fick vi också senare en pratstund med, när han på mässgolvet erbjöd besökarna att smaka på hans veganska glass. Glass i skepnad av en mänsklig hjärna på silverfat. (se bild).

eFOLKET:s reporter kan rapportera att glassen (med kokos och kaffe-smak) var riktigt god. Dock resulterade glassens form i att två yngre vänner (8 och 6 år gamla) i reporterns sällskap trots väldokumenterat intresse för glass vägrade att smaka.

Victor Rundgren berättade att hans kollektiv organiserade bussresor till deras båt, förankrad i Strängnäs, där sällskap (24 åt gången) kan inmundiga en femrätters middag (där hjärn-glass är efterrätt), allt veganskt men i form av kroppsdelar. Man kan ana en vilja att få folk att fundera över köttkonsumtion.

Vad sägs om menyn:

Förrätt

Ögongodis av sultandruva med blåbär toppad med mörk choklad, omsluten av mandelmjölk smaksatt med brännvin och kokoslikör.

Huvudrätt

Mustig rödbetssoppa med szechuan, muskot och saltgurka.

Grillade öron av avocadoseitan med dragon, citrongräs och schalottenlök.

Rökta marinerade tungor av olivseitan och sojafärs med vitlök, chili och ingefära.

Till detta serveras en brödkropp av krispig surdeg och nattvardsvin.

Efterrätt

Hjärnglass av krämig kokosgrädde smaksatt med kaffe och vanilj, sötad med dadlar och fylld med hallonsorbét.

Ni kan gå in på exeat för att läsa mer.

På mässgolvet hittar vi en monter som tillhör Share Music & Performing Arts. Linda Åkesson och Helena Melin berättade att man är en ideell förening med syfte att ge personer med olika funktionshinder möjlighet att delta i musik och dans. På deras hemsida kan man läsa:

“ShareMusic & Performing Arts är ett nationellt kunskapscenter för konstnärlig utveckling och inkludering…Allt arbete utgår från mänskliga rättigheter och alla människors lika värde, särskilt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Arbetet knyter även tydligt an till Agenda 2030 och de globala utvecklingsmålen kring inkludering och hållbar utveckling. Visionen är att alla människor ska ha möjlighet att uttrycka sig konstnärligt i en värld där olikheter ses som värdefulla.”

Föreningen har kontor i Gränna, Malmö och Göteborg. Gå gärna in på sharemusic.se och läs mer!

Funderingar man kan ha?

Det hade varit bra om allmänheten känt till att det bara var seminarierna som kostade. I själva arenan fanns massor av intressant. Då skulle allmänheten kunnat sprida sin närvaro till alla dagarna. Men det kanske är så att man riktar sej till just branschfolk. En fundering; Man kan kanske ha några seminarier till kraftigare rabatterade inträdespriser? Kanske man kan få ned kostnaderna genom att inte ha så många seminarier. eFOLKET:s reporter talade med branschfolk som uttryckte frustration över att olika intressanta seminarier krockade och att man inte hann delta på alla man var sugen på. Men med färre seminarier blir det naturligtvis också trängre på varje seminarium. Det är naturligtvis inte lätt att organisera en sådan här sak, det blir avvägningar.

Vi får se hur det blir nästa år.

Peter Widén

Liknande artiklar