Börsraset del 2: Detta var bara ett förskalv

Nästan alla börskrascher har börjat med plötsliga stora fall, då börsen nyligen slagit nya rekord, så kallat all time high, som Dow Jones uppnådde den 26 januari i år. Efter sådana djupa fall kommer sedan perioder med korta återhämtningar följt av nya fall och allt kraftigare fall.

Börskraschen 2008, började så med ett kraftigt fall 15 september 2008, precis som förra veckans börsfall. Sedan följdes den av korta återhämtningar, innan nya börsras. Ett knappt halvt år senare i mars 2009, hade halva aktievärdet på New York-börsen försvunnit.

Men de tre senaste börskrascherna, 2001, 2008 och 2015 har sedan följts av uppgångar där börsindexet har slagit nya rekord. Det är därför lätt att inbilla sig att stora fall i börsvärdena därför bara är hack i en uppåtgående kurva. Mycket talar dock för att vi kan få en annan utveckling efter nästa stora börsfall. För förr eller senare kommer det ett sånt fall.

I februari 1961 slogs ett nytt rekord på New York-börsen, då Dow Jones Index Average Index nådde vad som i dagens penningvärde motsvarar en nivå på 7 500, det vill säga lite drygt en fjärde del av årets börsrekord. Sedan började börsindexet att falla. Och fallet bara fortsatte, de blev ingen snabb uppgång.

År 1982, alltså 19 år senare stod Dow Jones index uttryckt i dagens penningvärde lite över 2 000. Det betyder att börsvärdet i princip bara vara drygt en fjärdedel av vad värdet hade varit 21 år tidigare.

Men efter 1982 vände åter New York-börsen uppåt och därmed också övriga börser. Och sedan dess har vi sett ökade börsvärden endast avbrutna av kortare, men ibland djupa nedgångar. Frågan är varför aktievärdena sedan började öka. Ofta talas det om avregleringar och nya innovationer, främst inom datatekniken som de viktigaste orsakerna.

Men det finns en annan förklaring. Utbudet av billig energi, främst olja ökade på världsmarknaden, med nya upptäcker bland annat i Nordsjön. Det innebar god tillgång på billig energi, samtidigt som tillgången på billig arbetskraft ökade dramatiskt på grund av den starka befolkningstillväxten i tredje världen. Flera unga människor än någonsin kom upp i arbetsför ålder, framför allt i Sydostasien och Kina men även i till exempel Irland.

Företag flyttar produktion framför allt till Sydostasien men senare också till Kina. De kunde därmed också pressa lönenivåerna i de traditionella industriländerna i Europa och Nordamerika. Företagens vinster steg, vilket avspeglade sig i högre aktiekurser.

Ökningen av utbudet av arbetskraft har minskat och omkring 2015 nåddes Peak labour. Andelen människor i yrkesverksam ålder minskar nu snabbt i Europa, men snart också i Kina som under de senaste 20 varit världens verkstad, dit en stor del av produktionen har flyttat. Nedpressningen av arbetslönerna har dessutom gått så långt i många länder att det inte går att pressa lönerna mer. Tvärtom finns det goda förutsättningar för att lönenivåerna ska kunna öka.

I dagens penningvärde har oljepriset utom vid några enstaka tillfällen legat över 40 dollar fat fram till 2003. Sedan 2004 har oljepriset aldrig legat under 40 dollar fatet utom vid ett enda tillfälle, december 2015 till mars 2016. Däremot har de mesta tiden lagat över 60 dollar per fat och under ganska långa perioder över 100 dollar per fat.

Trots alla satsningar på andra energiformer så är världens ekonomi idag och många år framåt beroende av fossila energikällor. Varken oljan eller naturgasen kommer att bli billigare, men inte heller nya energikällor kommer att kunna sänka dagens energikostnader.

Både energi- och arbetskraftskostnader har redan ökat, till en del har detta kompenserats av lågräntepolitiken och ökade offentliga utgifter. Med det är ingen långsiktig lösning för att skapa ekonomisk tillväxt och öka företagens värden och därmed aktiekurserna.

I princip kan man säga att de skulder USA har tagit på sig för att få igång tillväxten har varit som att pissa i byxorna när det är kallt. Först så blir det varmt, men sedan blir det ännu kallare med blöta byxor. (se även Börsraset del 1: Orsaken till krisen är USA:s svaga ekonomi)

Med andra ord, förra veckans börsnedgång är enbart ett litet förskalv, som förr eller senare leder till en ännu starkare nedgång. Och till skillnad från 2009 och 2015 finns det inte längre någon möjlighet att åter blåsa upp börserna. En del investerare har redan insett detta.

Den US-amerikanska nyhetsbyrån Bloombergs intervjuade förra veckan en känd investerare vid namn Jim Rogers. Han säger att nästa nedgång på aktiemarknaden kommer att bli den värsta han varit med om under sitt liv som investerare. Han anser att orsaken till en sådan kraftig nedgång beror på de stora skulder som samlats upp i den globala ekonomin efter finanskrisen 2008.

Det finns starka skäl för denna slutsats. Det betyder inte att det måste komma en stor börskrasch nu, eller i nästa månad. Däremot kommer en ny ökning av aktiekurserna enbart spä på spänningarna i systemet. Ju högre aktieindex desto större och våldsammare börsfall.

Hans Hjälte

Liknande artiklar:
Som utanförstående betraktare måste man ju säga att den förra veckan, 5 till 9 februari,
Milstolpar i Norge och USA För drygt en vecka sedan, 20 september, skrev Dagens Nyheter
De ekonomiska klyftorna har under de senaste årtiondena ökat inom OECD:s medlemsländer (26 europeiska stater
Vi står uppenbarligen inför kanske det värsta hotet om militär konfrontation mellan västimperialismen och Ryssland