Evo Morales: I Bolivia fortsätter kampen och folk mobiliserar mot kuppmakarna

Intervju i Resumen Lationamericano 23.11, Översättning Eva Björklund

“Landet kommer att återuppta sin fredliga demokratiska kulturrevolution, med eller utan Evo. Detta är bara en fråga om tid” försäkrade den störtade presidenten till Prensa Latina.
Evo Morales, som fått asyl i Mexiko efter kuppen 12 november, då han avgått från sin post för att undvika ett blodbad, menar att “världens progressiva krafter noga bör begrunda händelserna i Bolivia, som utsatts för en grym statskupp i ny skepnad”.

På frågan om statskuppen i Bolivia innebär en återgång till USAs kanonbåtspolitik [1] på 1900-talet, svarade Evo att:

“detta är något för experter, politologer och akademiker att fundera över med beaktande av den imperialistiska politikens senaste misslyckanden, som Amerikanska Frihandelsområdet, ALCA.”

Han påminde om att USAs imperialistiska politik misslyckades under Néstor Kirchners, Hugo Chávez och Lula da Silvas [2] tid.

“På ett minnesvärt möte i La Plata, Argentina, 2005, öppnade de vägen till bildandet av UNASUR och CELAC, som samlade alla länder i Latinamerika och Karibien.

Men USA lyckades splittra oss med sin Stillahavsallians [3] och sitt stöd för privatiseringar till förmån för de privilegierade eliterna. Men nöjde sig inte med det, och när det nu inte var möjligt att tillgripa militärkupper, hittade de på de juridiska kupperna, politiska kupperna, och nu tillämpar ännu en variant i Bolivia.

Det som hände i Bolivia liknar Kondorplanen [4]. Kupphögern lockade vissa ungdomsgrupper med pengar att med våld angripa ursprungsfolkens och andra Evoanhängares familjer och privata egendom, pådrivna av polis och militär.

Detta är en kamp om idéerna, ekonomiska programmen, klassfrågorna, och denna erfarenhet behöver noga studeras, och diskuteras politiskt på djupet, för det handlar här inte om en klassisk militärkupp, utan ett nytt mönster.

Kuppmakarna motsatte sig den nya ekonomiska politiken, de accepterade varken vårt program eller vår ekonomiska politik som grundade sig på ett återtagande av landets ekonomiska och naturtillgångar, mot USAs intressen och det kapitalistiska systemet, till förmån för ursprungsfolkens rättigheter och den rörelse som sökte nya vägar till välstånd.

När högern drog igång sin statskupp var landets ekonomiska situation mycket positiv med livsmedelssäkerhet och utrotande av fattigdomen. Detta bör också inspirera analytiker, forskare, politologer m.fl, till studier till nytta för kommande generationer.”

På frågan om Boliviakuppen visar att den representativa demokratin är förbrukad och att en återgång till diktatur är lösningen, påminde Morales om att imperier alltid till slut går under, förr eller senare, precis som kungadömena.

“Nu råder en slags återgång till den koloniala tid när vicekungar utsågs i erövrade områden. Dessa moderna vicekungar är Añez och Guaidó, utan rötter, men alltid i fiendskap mot de fattigaste.

På inkvisitionens tid kom kolonialisterna med bibeln och svärdet. I Bolivias fina familjer skolades syskonen akademiskt för att regera över ursprungsfolk. En blev präst, en annan militär och en tredje advokat. Om de inte kunde härska med bibeln, försökte de med lagen, och om det inte heller gick, med vapen.

Rasisterna och fascisterna i Bolivia använder också bibeln för detta ändamål, de ber för att skada familjen och får dem att hata den, i bönerna bad de om att bli av med ‘Djävla Evo’, böner för att kunna döda, skapa våldsamma ligor, diskriminera, och resultatet är att våldet har kommit tillbaka till Bolivia.”

Morales menade att de våldsamma grupperna i landet vill bryta upp den nationalistiska ekonomiska politiken och statens oberoende och straffa det folk som med värdighet bekämpar Internationella Valutafondens ekonomiska modell, som driver på på privatiseringar.

Han upprepade att det som sker i Bolivia måste leda till djup eftertanke som beaktar den folkliga resningen, upproren mot en förbrukad ekonomisk modell som i Colombia, Brasilien och andra länder där folket rest sig i kamp.

Han tog Argentina som exempel, där folket har återgått till den progressiva regering de hade tidigare, och det bör vara ett exempel för de nya generationerna. Han menade att det var ett historiskt misstag av de progressiva klasserna och ledarna att inte se till att få bort ungdomarna från brottsliga och våldsamma gäng.

När det gällde läget i landet förklarade Morales att han personligen kände sig säker på att segra i de senaste valen som ägde rum på välordnat sätt, men att resultatet fick högern att reagera skarpt, de uppmanade till protester som snabbt växte och gick från rasism till fascism och därifrån till kuppen.

“De ekonomiska och fascistiska maktgrupperna gick samman och åstadkom denna situation med hejdlöst våld.”

Han sa att de hade informerat honom om läget och när han tog upp detta på ett regeringssammanträde var det ingen som trodde honom, och inte han själv heller, erkände han, och denna information fick han inte från polisen, eller armén utan från sitt folk.

Resten är välkänt: de våldsamma angreppen och hoten mot regionala och kommunala ledare, de brände upp deras bostäder, bland andra Evos systers bostad, och skrämde upp deras familjer, så för att undvika ett blodbad avgick han på kuppmakarnas uppmaning från presidentposten.

“I staden El Alto i Cochabamba, räknade vi på 10 dagar till 32 döda, fast vi gjort allt för att rädda liv. Det är obegripligt att arméns och polisens befäl återgick till kuppvägen, som vi trodde förvisats till historiens skräphög”,
sa Evo Morales.

Han säger att det verkar som om den bolivianska högern tror att de ska uppnå fred genom att tillgripa rasism och fascism och döda folk, och trampa på jämlikhet och social rättvisa.

“Allt som kommer från president Donald Trump och peruanen Pedro Pablo Kuzinzki, skapar korruption och fascism, det är de ekonomiska makthavarnas mentalitet, de tror att deras roll är att bestämma.”

“Denna mentalitet drar landet tillbaka till inkvisitionens tid, som på kolonins och monarkins tid”, tillade han. Han upprepade att han vann presidentvalen med rent spel, och påminde om att ursprungsfolken är hederliga och utvecklas med sin kultur utan att stjäla och ljuga, och berättade att han några dagar innan 10 november sa till OAS generalsekreterare, kuppmakaren Luis Almagro, att de borde stoppa försöken att få valen ogiltigförklarade, för det skulle provocera eldfängda utbrott och många människor komma att dö, vilket också skedde med 11 döda på en gång.

OAS är ansvarigt för denna massaker. De utlyste nyval, men om de tvivlade på resultatet av det första, varför skulle det bli annorlunda med ett andra? Många internationella makthavare hävdade att det inte fanns något allvarligt fusk i de genomförda valen, men det brydde de sig kuppmakarna inte om.

Nu vill vi ha en internationell sanningskommission för att visa att det inte förekom något valfusk. Hur de lurar folk, hur de får världen att tro att det förekom fusk, det måste klarläggas.

Det är en ideologisk kamp, vi är ett organiserat folk, mobiliserat, som rest sig ur extrem fattigdom, vilket högern inte kan förlåta oss.

De kan inte förlåta oss för vad vi uppnått, det nordamerikanska imperiet och de utvecklade länder förlåter inte de antiimperialistiska regeringar som öppnat vägen till framtiden för de fattiga med sociala program för de allra fattigaste, utan att koncentrera kapitalet i några få händer.”

Expresidenten förklarade sin uppmaning till nationella, inkluderande samtal med sin önskan att “inget blod ska flyta i mitt kära land”, och att “kuppmakarna inte ska fortsätta döda våra syskon, detta gör ont, för dekret som att befria militärerna från ansvar är att ge dem fritt fram för att fortsätta slakten.

På 10 dagar över 30 skjutna till döds, men också en krossad ekonomi som det kostat oss så mycket att bygga upp.

Men om en Internationella Sanningskommission visar att inget fusk förekom i valen, så måste vi konstatera att också OAS är kuppmakare.

Om detta organ skapas och säger att det inte hänt något allvarligt med valen, som bolivianska högern och USA påstår, att inget fusk förekom som världens personighgeter hävdar, vad ska kuppmakarna göra då.”

Å andra sidan, tillade han, “om Nationalförsamlingen avvisar och inte godkänner min avgång, förblir jag Bolivias president, det är sanningen.”

Morales visade sig övertygad om att i hans land verkar de mest radikala, rasistiska och fascistiska sektorer, på USAs uppdrag.

“Defactoregeringen beslutar inget, det gör USA genom sina företrädare på plats.

Detta är sanningen, de mobiliserar sig för att kväva det bolivianska folkets reaktion och påstå att det är en övergångsregering, vilket är lögn, en förevändning, det är förtryck, intervention, en defactoregering.

Om USAs regering inte kan ingripa militärt i våra länder, använder de istället de som öppet underkastar sig imperiet för att förtrycka de fattigaste.

Tyvärr fick de folk att tro lögnerna mot Evo, mot min regering och där dök också upp utpressade funkionärer med påhittade avslöjanden fulla med falska bevis för att förtala oss och få det att se ut som att vi vore skyldiga till det som de framkallat.

Innan kuppen i Santa Cruz visade sig en rasism av samma typ som den colombianska knarkhandlaren Pablo och krävde en lista på dem som de kallade förrädare för att bestraffa dem. Tänk bara att kuppmakarnas idol är Pablo Escobar.

Som sagt, i Bolivia sker en återgång till fascismen och rasismen och kuppolitiken som om Bolivia hade dålig ekonomi, livsmedelsförsörjning och energiförsörjning, när de är bättre än någonsin, bättre än alla andra.

Att döda är fascisters och rasisters sätta att garantera fred, hata och förnedra de fattiga visar vem det är som håller i taktpinnen.

Ursprungsfolken däremot tillämpar solidaritet, ömsesidighet, deras kvinnor och män fostrar med kärlek till nästan och sig sjävla, är vänlig, lever i harmoni med moder jord som är källan till mänskligheten , vi är jordklotet syskon, och därför använder vi hela tiden begreppen systrar och bröder.”

Evo Morales sa också att:

“det som händer i Bolivia, med kuppmakarna, liknar det som hände för Hugo Chávez år 2002, när företagarreaktionärerna genomförde en statskupp, de kidnappade honom, sa att han hade avgått och tillsatte i hans ställe Pedro Carmona Estanga.

Men folket reste sig omedelbart och det nordamerikanska imperiet, katolska kyrkan, USAs ambassad tvingades backa och Chávez återkom till presidentpalatset, för folket fritog honom från kidnappningen, och tillät inte att bli av med honom.

I Bolivia fortsätter kampen och folk mobiliserar mot kuppmakarna.”

[1] USAs planering av militärkupper runt om i Latinamerika på 70-talet, för att utrota vänstern
[2] Presidenter i Argentina, Venezuela och Brasilien
[3] Ett USA-styrt, nyliberalt frihandelsområde
[4] Kondorplanen: USAs projekt på 70-talet att tillsammans med högerregeringarna i Latinamerika utrota all vänster, med systematisk tortyr, mord och försvinnanden
Liknande artiklar: