Bussväntan. La Rampa. (Foto, 1968: Eva Björklund)

Evas dagbok från Kuba (9) – Den 5-7 maj, 1968

Söndag 5.5.

Steg upp halv sju på morgonen för att åka till Santa Maria tillsammans med Carmen och hennes väninna Rosa. Vi fick köa i två timmar för att komma med en badbuss, för nu har säsongen börjat. När vi kom fram hade solen gått i moln. Men varmt var det ju i alla fall, så jag badade, men inte Carmen och Rosa. Vi köpte cocacola, satte oss under en tall och åt upp bröd och majonnäs som Rosas mamma hade skickat med. Då började det regna och alla blev plaskvåta. I bussen hem blev det en förfärlig dimma av alla blöta ångande människor.

Måndag 6.5

Karta som beskriver Gröna bältet

Jag har gått omkring och fotograferat affischer, och nu efter en månads närvaro och tidningsläsande börjar jag förstå vad de betyder. De ingår alla i något slags kampanj. Jag har räknat till fem stycken som pågår nu samtidigt. Två har jag redan skrivit om; den ena går ut på att värva 50 000 ungdomar till jordbruket och har mottot “Revolutionen vinns eller förloras i Camaguey”. Den andra går ut på att få ut kvinnorna i förvärvsarbete genom att männen överlåter de lättare jobben. Det är kvinnoorganisationen FMC, Federaciön de Mujeres Cubanas, som driver den kampanjen i samarbete med CDR. Den tredje stora kampanjen är “Den stora sådden” och här i Havanna är den sammankopplad med det så kallade Gröna-bältet-projektet, som går ut på att stadsbefolkningen ska odla upp och i framtiden svara för jordbruket i Havannas närmaste omgivning. Avsikten är att bryta Havannabornas isolering från och parasiterande på landsbygden.

Kampanjen går alltså ut på att mobilisera stadsborna till jordbruket för sådd av framför allt kaffe och citrusfrukter. Under april månad drevs den med speciell intensitet på grund av de s.k. Giron-veckorna, då man arbetar extra mycket både på sina vanliga arbetsplatser och i jordbruket för att hedra dem som stupade i försvaret av revolutionen när CIA med hjälp av exilkubaner försökte invadera Kuba i april 1961. Den fjärde affischkampanjen har alltså gällt hedrandet av segern över invasionsstyrkorna i Grisbukten.

Skiss över planen för Gröna bältet

Och den femte som påbörjades några veckor innan jag kom hit kallas “Den revolutionära offensiven”. Fidel höll ett tal den 13 mars då han aviserade dels förstatligandet av alla kvarvarande privata företag, butiker, verkstäder och restauranger, dels en tid av allmän avhållsamhet och revolutionär upprustning för att jobba bättre, vilket innebar att man stängde alla utskänkningsställen och kabaréer. Det sista har medfört en situation som för en svensk är helt bekant och naturlig, dvs. mattvång för att få alkohol, men för kubanerna är det nytt och många har svårt för att vänja sig vid sådana restriktioner.

Tisdag 7.5

Bröllopspalatset på Prado

Jag har haft ett långt och intressant samtal på min balkong med hotellvärden, en distingerad herre i 50-årsåIdern. Vi talade om den kubanska revolutionens betydelse för Kuba och övriga världen, framför allt Latinamerika. Han var uppenbart lycklig över den utveckling som ägt rum på Kuba de senaste tio åren, och talade om lidandet, misären och förnedringen innan revolutionen. Då arbetade han också inom hotellbranschen och hade upplevt det människoförakt som turisteriet baserade sig på. Vi talade om Sovjets utveckling, speciellt utrikespolitiskt, hur den fredliga samlevnadspolitiken hade utformats till att bli ett svek mot alla utsugna folk. Om Vietnams heroiska kamp och om kulturrevolutionen i Kina, som han hade rätt dålig information om.

På kvällen drog sjungande och dansande människor och orkestrar förbi på Prado utanför hotellet. Lite karnevalsaktigt uppmanades ungdomarna att göra en insats i Camagüey. Rumbatakterna och skratten ekade mellan husväggarna. Ett kubanskt sätt att göra politisk propaganda.

Nästa avsnitt kommer den 9 maj

Liknande artiklar:
En gång i tiden diskriminerade, så paraderar HBTQ-rörelsen numera sedan flera år under regnbågsflaggan på
Klockan 12.08, kubansk tid, störtade igår (18 maj)  en Boeing 737-200 tillhörande Cubana de Aviación.
Lördag 18.5 Upp klockan sex. Först fick vi starkt kaffe, sedan choklad och smörgås och
Måndag 13.5. [caption id="attachment_12244" align="alignright" width="236"] Matkö vid inrikesministeriet. Foto Eva Björklund[/caption] Tredje arbetsdagen avlöpte