Jag går runt i den livsmedelsaffär där jag brukar handla. Jag spanar efter produkter och förpackningar som ser sådär extra onödiga ut. Mina ögon faller på flaskor, små flaskor, som ligger i en av de stora hyllorna med lösviktsgodis. Det är plastflaskor i glada och starkt lysande färger, formade nästan som nappflaskor, och innehåller en flytande vätska.
Jag blir nyfiken och köper tre flaskor, en i vardera färg, för att ta hem för närmare studie. Priset är 8 kronor per flaska.
När jag kommer hem börjar jag studera texten på de små etiketterna. Texten är liten, jag behöver förstoringsglas för att läsa. SENZA COLORANT! BiriKino FRUTTA, står det vid två små glada partyliknade figurer med hattar i samma design som flaskornas hattar.
Jag läser på etiketten att det är en ”uppfriskande drink med fruktsmak”. Enligt innehållsförteckningen, som finns på flera olika språk, ser jag att dessa ”uppfriskande drinkar med fruktsmak” består av: Vatten, socker, surhetsreglerande medel E330, smakämnen (dock inget om vilka smakämnen) samt konserveringsmedel E202 och E211.
På etiketten står det också ”Made in Italy” bredvid en italiensk flagga. Varje flaska innehåller 60 ml.
Med en kostnad på 8 kronor blir det….hm…hmmm…var tusan ligger räknedosan. Visst där. Jag hittar min gamla räknedosa som är efter min pappa. Den är minst 30 år gammal, kanske 40. Vi har ju fortfarande bara fyra räknesätt så den duger bra. Kanske nått för Antikrundan att sätta värde på?
Nu ska jag bara lista ut hur man räknar fram literpriset. Inte lätt, det är 58 år sedan jag slutade skolan.
Nu är jag färdig. 133 kronor per liter kostar denna ”uppfriskande drink med fruktsmak”. Ni som orkat läsa så här långt får gärna kontrollräkna. Jag hoppas att jag räknat rätt. Och man vet ju inte – kan en gammal räknedosa också tappar minnet och räknar fel? Och vad ska man dra för slutsats(er) av detta?
Den första slutsatsen är naturligtvis. Det är dyrt, vansinnigt dyrt sockervatten. 133 kronor per liter.
Tillverkat i Italien. Fraktat till Eskilstuna med lastbil/långtradare. Hur bra är det för miljön? Vem vet, kanske man kan köpa ”uppfriskande drinkar med fruktsmak” ända uppe i Kiruna: Då ska de fraktas ytterligare 150 mil med långtradare.
Och dessa små plastflaskor – var hamnar de? I bästa fall i plaståtervinningen. I sämsta fall i naturen.
Behöver vi över huvud taget sockervatten, och från Sydeuropa, för att ha det lite festligt vid barnkalaset? Och om vi absolut behöver sockervatten – är inte 133 kronor litern väldigt dyrt?
Går vi en dyster framtid till mötes om man över huvud taget slutar tillverka, importera och konsumera dessa fullständigt meningslösa saker?
Dessutom är jag nästan säker på att det finns flera korkade saker är dessa ”uppfriskande drinkar med fruktsmak” som vi överlever utan.
Nu är frågan – ska jag smaka på innehållet? 133 kronor per liter. Då gäller det att njuta av varje söt liten droppe av denna ”uppfriskande drink med fruktsmak”.
Text och foton Rolf Waltersson