Onsdag 16.10
Det visade sig bli ganska dramatiskt. Cyklonvarning har utfärdats och ovädret förebådas av våldsamma regn. Lägenheten översvämmades, vi fick vada till vristerna i vattnet. På kontoret spikade man för alla fönsterluckor och satte sig i högsta beredskap. Vi skickades hem till vår blöta våning. Förvaltaren hade under tiden dränerat den så vi stängde in oss och inväntade vår första cyklon.
Vi har fått lägenheten genom den organisation som hjälper utländska tekniker, densamma som försett oss med ransoneringskort. Vi får betala en rätt hög hyra, 80 pesos var, stadsreformslagen som genomfördes här i början av revolutionen gäller tydligen inte utlänningar. Den innebar att äganderätten till alla bostäder överfördes till dem som bebodde dem vid revolutionens början genom amortering på mellan 5 och 10 år. Den amorteringen som utgör hyran får inte vara högre än 10% av familjeinkomsten. Jämför Sverige där man betalar 25-30%. Nar amorteringen slutförts bor man gratis.
Lägenheten ligger i botten av ett flerfamiljshus och består av matrum-vardagsrum, två sovrum, kök och två badrum. Den har stengolv som är det vanligaste här och träjalusier för fönstren. Möblerna är tunga och tråkiga, men sängarna kan vi inte klaga på. Vi har fått var sin dubbelsäng att bre ut oss i.
Lägenheten ligger som sagt i Miramar och det betyder att vi måste börja åka buss till jobbet. Det tar en halv timme i bussar som är proppfulla under rusningstid, vi står packade som sardiner för att få plats. Än har det inte varit möjligt att skaffa den busspark som behövs för att frakta Havannas två miljoner invånare, dels på grund av blockaden, dels på grund av bristande resurser. Men ändå har busstrafiken förbättrats oerhört om man jämför med förhållandena före revolutionen då det var praktiskt taget omöjligt att ta sig fram med kollektiv trafik. Nu åker de allra flesta kollektivt och även om det går knaggligt så går det i alla fall.
Våra grannar består till stor del av skolungdom. När överklassen lämnade Kuba efter maktövertagandet gjorde man om de efterlämnade villorna till skolor och sovsalar för den ungdom, framför allt från landsbygden, som saknade utbildningsmöjligheter. Det innebär att stadsdelens karaktär har förändrats en hel del. Skolbarnen i sina rosa och blå uniformer dominerar, de har morgongymnastik på gatorna, promenerar till och från klassrum och matsalar och leker och pratar i små klungor.
Här är mycket vackert, breda gator och många träd. Skillnaden är stor mot gamla Havannas trånga och trädlösa gator.
Torsdag 17.10
Cyklonen nådde aldrig Havanna. Nu skiner solen igen.
