En reaktionär våg sveper över Österrike

Bilden: I april 1938 anslöts Österrike till Hitler-Tyskland. Men redan 1934 hade landets egna fascister gripit regeringsmakten och våldsamt slagit ner arbetarrörelsen och demokratin. Högerpartiet FPÖ bildades 1956 av, bland andra extremister, tidigare nazister och SS-medlemmar

Sebastian Kurz uppnådde sitt mål. 31 år gammal är denne konservative på väg att bli den yngste regeringschefen i Europa och ta ledningen för en koalition med extremhögern. Efter parlamentsvalet i Tyskland innebär detta en ny seger för högerkrafterna i Europa.

Det handlar om en reaktionär jordskredsseger. Efter en valkampanj som helt och hållet handlat om motstånd mot flyktingarna i Österrike tog det konservativa partiet ÖVP under ledning av den unge Sebastian Kurz hem spelet i parlamentsvalet den 15 oktober. Med 31,4 procent av rösterna blev hans parti störst. Närmast efter kommer ett parti, som står för en liknande syn på invandringen. Drygt var fjärde väljare röstade på extremhögern i FPÖ (27,4 procent). Socialdemokraterna, denna klassiska formation och en av pelarna bakom det tvåpartisystem som länge utmärkt österrikisk politik, kom trea med 26,7 procent.

De siffrorna får för tillfället tas med en viss försiktighet, eftersom poströsterna (totalt 900 000) ännu inte är färdigräknade. Sannolikt kommer det inte att påverka konservativa ÖVP:s försprång i någon nämnvärd utsträckning, men det kan leda till en förändring av vilket parti som kommer på andra respektive tredje plats. Oavsett detta finns inte många tänkbara scenarion för den kommande regeringsbildningen: för ÖVP handlar det endera om en koalition med socialdemokraterna eller extremhögern. Det förstnämnda alternativet är osannolikt, eftersom tio år vid makten har gjort ”den stora koalitionen” trött och utsliten. Det är för övrigt den alliansen som Sebastian Kurz sprängde i bitar i våras, vilket ledde till nyval. Återstår alltså alternativet med en koalition med extremhögern i FPÖ – en utväg som den unge ledaren för de konservativa alltid varit öppen för. Tillsammans skulle de båda partierna förfoga över 113 platser av totalt 183 i Nationalrat, det österrikiska parlamentet.

Söndagens val innebär en bekräftelse på tendensen från fjolårets presidentval då extremhögern för första gången kvalificerade sig till den andra och avgörande ronden. FPÖ sitter nu på något av nyckeln till det politiska spelet i Österrike och vägen till maktens portar ligger öppen. Men där upphör också likheterna med fjolårets presidentval. Parlamentsvalet visar också på hur rörlig en del av väljarkåren är och hur rörigt utbudet är inom landets politik. För samma österrikare som i fjol valde en miljöpartist till president är ett år senare kapabla att helt utradera de gröna ur parlamentet. I söndagens val fick Die Grünen inte en enda parlamentsledamot; för första gången på 31 år – även om man kan notera att en oppositionell fraktion inom de gröna lyckades ta sig in.

Valresultatet visar att regionen Kärnten i söder, där Jörg Haider en gång svarade för genombrottet för extremhögern, nu definitivt är en bastion för FPÖ. I Kärnten blev extremhögern största parti och ryckte fram med 15 procentenheter jämfört med parlamentsvalet 2013. Socialdemokraterna lyckades något så när rädda skinnet i huvudstaden Wien (ett klassiskt fäste för partiet) samt i Burgenland i landets östra del (där man samregerat med FPÖ). I alla andra delar av landet tar de konservativa hem förstaplatsen. Och partiet uppnådde sitt bästa resultat i Tyrolen (som gränsar till Kärnten) med 38,6 procent.

Tillsammans fick de konservativa och extremhögern nära 60 procent. För motståndarsidan blev valet ett svidande bakslag. Statsvetaren Laurens Ennser-Jedenastik vid Wiens universitet påpekar att vänsterkrafterna i Österrike gjorde sitt sämsta val sedan andra världskriget.

SPÖ, socialdemokraterna, lyckades ändå begränsa skadeverkningarna. Man uppnådde ungefär samma resultat som vid parlamentsvalet för fyra år sedan. Men både konservativa ÖVP och extremhögern i FPÖ ryckte fram spektakulärt med vardera sju procentenheter. Enligt en valanalys av opinionsinstitutet SORA/ISA har extremhögern framför allt kapat åt sig tidigare socialistväljare, men också rekryterat en del som tidigare avstått från att rösta. Valdeltagandet var högre i söndags än tidigare och det tycks ha gynnat de tre stora blocken; konservativa, extremhöger och socialdemokrater. Men av de tre är det extremhögern som gynnats mest. ”Nu är FPÖ nästan lika starkt som på Jörg Haiders tid då man fick nära 27 procent i valet 1999. Om man till detta lägger ÖVP:s resultat handlar det om en gigantisk högervridning”, skrev tidningen Der Standard i måndags.

För första gången på 15 år blir ÖVP största parti. För den unge ledaren för ÖVP, Österrikiska folkpartiet, är det utan tvekan en personlig framgång. Han har inte bara fått stopp på raset hans parti upplevt under en tid, och därmed dementerat alla spådomar om att partiet var en slocknad stjärna. Han har framför allt lyckats få sin ungdom att framstå som en stor tillgång och kommer nu att bli den yngste regeringschefen inom EU. Sebastian Kurz har egentligen baserat hela sin valstrategi på talet om ”förnyelse”, trots att han definitivt inte är någon ”novis” i det politiska landskapet – han har varit aktiv i det konservativa partiet i 16 år och suttit i regeringen i sju år. Men under hela valkampanjen har han hamrat in budskapet om att han står för något nytt. Precis som Emmanuel Macron i Frankrike har han lyft fram kandidater utan någon större erfarenhet, ”från civilsamhället”, och talat mer om att han representerar ”en rörelse” än något ”parti”. Han har gett ÖVP en ny make up (turkos färg i stället för det klassiska svarta) och talat mest om ”Sebastian Kurz´ lista”. ÖVP har varit allestädes närvarande på sociala medier med ett allt omfattande och diffust budskap (utom i en fråga: den fientliga inställningen till invandrare och den bestämda uppfattningen att Österrikes gränser måste stängas).

Söndagens val innebär alltså en trist seger för de mest invandrarfientliga stämningarna. ”Men man måste ändå försöka förklara varför de utlänningsfientliga stämningarna blivit så starka. Socialdemokraterna är splittrade i frågan. Och när de gröna försökt hävda en annan syn har det mest framstått som ord från en motståndsrörelse i ett landskap där högern har total hegemoni. Problemet ligger i bristen på kultur och debatt i vårt land. En debattkultur som fordrar att man håller sig till och koncentrerar sig på fakta”, skriver Irene Brickner i en ledarkommentar i Der Standard. Och hon citerar uttalanden av såväl Sebastian Kurz som extremhögerns Heinz-Christian Strache, där båda struntar i statistik, lagar och internationella överenskommelser och orubbligt malt på om att ”Österrike är proppfullt med flyktingar”.

Det har inte förekommit några större protester efter söndagens val. En blygsam skara samlades på söndagskvällen utanför parlamentet i Wien och ett kollektiv som kallar sig Tag X (”Dag X) bestående av antifascister och den radikala vänstern uppmanar till demonstrationer den dag koalitionen mellan höger och extremhöger tillkännages.

Och inom EU härskar tystnaden. Europeiska judiska rådet har gratulerat Kurz samtidigt som man vädjat till honom att inte gå i koalition med ”ett parti från extremhögern. Ett parti som gått fram med ett program som handlar om intolerans och främlingsfientlighet och riktar sig mot invandrare kan inte få plats i regeringen”, säger organisationens ordförande Viatchelav Moshe Kantor.

Efter högervridningen i Polen och Ungern, efter valen i Tyskland och Frankrike, har nu Österrike i sin tur stärkt det konservativa och främlingsfientliga lägret i Europa. Det visar, om man nu inte redan visste det, att det sätt olika ledare i Europa sedan 2015 behandlat flyktingfrågan på bara lett till att väljarna att i sin tur blivit alltmer inskränkta.

Liknande artiklar: