Björn Hultsten är död. Under ett drygt halvsekel intog han en central plats som musikant inom genren svängig elektrifierad populärmusik, influerad av nordamerikansk och brittisk rock och blues.
Björns första instrument var klarinett. Vid 60-talets mitt förekom det att han trakterade den även offentligt. Bland annat på legendariska klubben Lucidor – från början ett slags kooperativ, startat av en handfull ungdomar. En del av er minns nog det lilla trähuset på Nygatan. Där spelades faktiskt också dixieland-jazz.
Men snart blev det gitarr och Beatles-inspirerad pop som kom att gälla för Björn. Bandet hette Mack Music. Drivande i det bandet var Per Eriksson, allmänt kallad “Beatles-Per”.
Förutom Beatles var bland andra Rolling Stones och Kinks inspiratörer. Det speciella med Mack Music var att det förmodligen var det första bandet i Eskilstuna som satte igång med att skriva egna låtar.
Björns funktion i Mack Music var att spela solo-gitarr – som det hette på den tiden.
Efter tiden i Mack Music blev det mest el-bas för Björns del. Och antalet Eskilstuna-band han medverkat i under årens lopp har varit ansenligt: Harem, Highbirds, Hai Fi, Kent Österskogs, Hugo Trastemyrs Hipsters, Haderian Boys …
För undertecknad är det faktiskt så att den första bild som dyker upp i medvetandet när jag tänker på Björn Hultsten inte har att göra med något knutet till hans musikaliska karriär. Det är istället bilden av en ivrig, spenslig tolvåring i mörkgrön träningsoverall. Platsen är en av Röksta-planerna intill Eskilshem. Klassmatch mellan Fristadsskolans 6A och 6C. Björn gjorde inget mål den gången. Ingen annan heller. Matchen slutade 0-0.
Men för de flesta är det säkert minnen som rör den intensive och inspirerande musikanten Björn Hultsten som först infinner sig. Och i och genom dessa många minnen lever Björn nu vidare i vår stad.
Tomas Widén
