Emellanåt får jag mail från bladet som då det fanns två lokala papperstidningar gick under namnet den andra tidningen. Jag erbjuds prenumerationer till skampris mot vad tidningens läsekrets betalar, men knäpper bort mailen. Ändå håller jag mig något så när à jour med det som skrivs i bladet.
Hur den andra tidningen bär sig åt för att få nya läsare och öka upplagan har jag ingen uppfattning om. Men senaste månaderna har tidningen bedrivit en annonskampanj som förvånat. På ofta återkommande hel- och halvsidor försöker två av tidningens medarbetare övertala läsarna hur välinformerade de kommer att bli om de prenumererar på tidningen. Utrustad med dator, mobil och övriga attiraljer står en yngre man med nedsjunkna, trötta ögonlock färdig att dra ut för att avslöja oegentligheter och skandaler som göms under ytan i dagens samhälle.
Med en till största delen prenumererad upplaga frågar man sig vilka nya läsare annonserna försöker locka till sig. En bättre fråga är vad som hänt om journalisterna fått annonskampanjens omfångsrika sidutrymme till förfogande för egna texter? Hade de då kunnat visa att deras arbete och uppdrag är så viktigt att nya läsare strömmat till?
För egen del hade jag hellre tagit del av de två journalisternas egna texter om sådant de vill gräva fram i stället för att flera gånger i veckan mötas av hel- och halvsidor där de närmast framträder som ett slags pappersdockor i väntan på att få uppdrag att ge sig iväg ut för att avslöja det som döljs i samhället.
Jag vet inte om tidningens annonskampanj är avslutad men på nya årets tre första utgivningsdagar är de två medarbetarna utbytta mot Jean-Claude Juncker, EU-ordförande som i annonserna kallas Europas mäktigaste man. En annonskampanj från en internationell partikrets där Sverigedemokraterna i Europaparlamentet ingår. I en enspaltig ledarkommentar första utgivningsdagen försöker tidningen ta avstånd från annonsernas budskap.
Efter flera starkt kritiska läsarprotester gjorde chefredaktören några dagar senare ett försök att förklara tidningens hållning till Sverigedemokraternas annonser, som hon anser insinuanta men inte olagliga och heller inte strider mot pressetiska riktlinjer. Chefredaktören säger att hon länge har brottats med frågan om tidningen, som värnar yttrandefrihet, demokrati samt ett öppet och inkluderande samhälle, ska verka för motsatsen genom att ge Sverigedemokraterna utrymme. Hon avslutar med att yttrandefriheten inte innebär att du automatiskt har rätt att yttra dig i någon annans publikation.
Det sista känner efolket igen. När vi för knappt två månader sen blev kommunens första nättidning stoppade Eskilstuna-Kuriren annonsen där vi ville informera kommuninvånarna om vår nystart.
Där ryms Eskilstuna-Kurirens hållning i ett nötskal. Sverigedemokraterna går bra, efolket stoppas.
Håkan Boström
