Ett häftigt ryck,
och bordsbenet är borta.
Plötsligt får jag äta min yoghurt,
direkt från bordet.
Inte nog med det:
Små regndroppar sticker mig,
retsamt över hjässa och rygg
och fnissar medan jag,
slickar i mig min egen förnedring.
Halvvägs igenom min måltid,
inser jag att det är oktober,
och att hösten bara börjat.
Men höstregnet späs inte med tårar,
istället riktas bordet upp av två bestämda nävar,
som likt björnen tar sig an hösten med järnvilja.
Med hösten ska jag brottas,
tills det att gässen åter målar,
sitt V ovan våra huvuden.
Linus Bouvin
