Stefan Löfven träffar kung Salman bin Abdul Aziz. Avfotograferad utskrift från min skrivare.

Det här vill jag läsa om i Stefan Löfvens memoarer

Stefan Löfven har avgått som partiledare för Socialdemokraterna. Snart kommer han förmodligen också att avgå som statsminister.

Samtidigt som detta händer på Socialdemokraternas kongress, rullar det upp i mitt Facebookflöde ett upprop från Svenska Freds som handlar om kriget i Jemen. Ett krig som underblåses genom att Sverige tillåter export av vapen till de krigförande länderna. Ett av länderna som krigar i Jemen med hjälp av svensktillverkade vapen är Saudiarabien.

Detta “sammanträffande”, Stefan Löfvens avgång och Svenska Freds upprop om kriget i Jemen, får mig osökt att tänka på när statsminister Stefan Löfven 2016 besökte Saudiarabien för att bland annat förbättra handelsförbindelserna mellan Sverige och Saudiarabien. I dessa handelsförbindelser ingår naturligtvis även den svenska vapenhandeln.

I en utskrift från Sveriges Radio 23 oktober 2016 med anledning av statsbesöket i Saudiarabien kan man läsa:

“I Saudiarabien finns en förhoppning att man ska få köpa nya svenska vapen som går att använda i landets konflikt (obs ordvalet “konflikt”, inte krig. Min anmärkning) med grannlandet Jemen… Saudiarabien är i tydligt behov av vapen och olika krigsföringssystem, en handelsdelegation från Sverige passar väl in i deras önskelista, säger Abduhlhadi Khalef, Saudiarabienkännare vid sociologiska institutionen i Lund”

Det skulle vara väldigt intressant att få läsa om detta statsbesök och andra liknande statsbesök Stefan Löfven gjorde under sina år som statsminister.

Kände han sig “bekväm” i rollen som vapenmånglare. Eller var det en roll han mer eller mindre tvingades in i, ungefär som en brasklapp: “Härtill är jag nödd och tvungen”.

Jag måste också återkomma till januariavtalet mellan regeringspartierna S, Mp och samarbetspartierna C, L. Där finns många punkter som debatterats och vridits och vänts på. En av punkterna, den om marknadshyror, resulterade till och med i en regeringskris. Statsministern avgick, och kom tillbaka. Men då utan marknadshyran.

Just nu blåser det upp till storm, eller åtminstone styv kuling, beträffande januariavtalet och LAS.

Däremot har det hela tiden varit knäpptyst från S, Mp, C och L beträffande punkt 70 i januariavtalet:

“De fyra partiernas principiella inställning är att inte godkänna vapenexportaffärer till icke-demokratiska länder som deltar militärt i Jemenkonflikten (obs ordvalet “konflikt”, inte krig, även här. Min anmärkning) så länge konflikten pågår. Regeringen ska pröva ärenden utifrån gällande lagstiftning”.

Inget av de partier som undertecknade januariavtalet har uppenbarligen gjort något för att punkt 70 ska efterlevas genom att vapenexporten till bland andra Saudiarabien stoppats.

Det var således bara tomma ord på ett papper.

Jag har skrivit om detta tidigare här i eFOLKET. Jag tror att jag till och med ställde en öppen fråga till S, Mp, C och L: “Varför ger ni fullständig fan i punkt 70 i januariavtalet”.

Nu när Stefan Löfven hoppat av som partiledare, och snart också som statsminister, är det nog dags för memoarskrivande.

Det skulle vara väldigt intressant att få veta hur han beskriver sin egen roll när han träffade Saudiarabiens kung Salman bin Abdul Aziz i Saudiarabiens huvudstad Riyad år 2016.

Kände han sig “bekväm” i rollen som vapenmånglare, väl medveten om att de svenska vapnen Saudiarabien köpt, och fortfarande köper, används i kriget i Jemen. Eller är det en roll man bara blir “påtvingad” när man är statsminister – att det bara är att “gilla läget”.

PS. Uttrycket brasklapp kommer från den svenske biskopen i Linköping, Hans Brask, som satt i mötet i Arboga 1517. Mötet beslutade då att straffa ärkebiskopen Gustav Trolle och riva fästningen Stäket. Det berättas dock att Brask i hemlighet placerade en lapp under sitt sigill, där han protesterade mot beslutet med formuleringen: “Till denna besegling är jag nödd och tvungen” (vanligast används numera: “Härtill är jag nödd och tvungen”). Brask menade att han blivit tvingad att delta i beslutet.

Tre år senare, vid rättegången som föregick Stockholms blodbad, sägs att biskop Brask klarade sig undan dödsdomen, genom att plocka fram sin lapp med sigillet. Historien kan vara påhittad och sigillet har aldrig återfunnits. Berättelsen har även tolkats som en historisk anekdot för att karakterisera biskopen Brask som person. Källa: Wikipedia.

Nu undrar jag om Stefan Löfven har någon “brasklapp” som försvar och ursäkt när han vid sitt statsbesök skulle förbättra (vapen)handeln mellan Sverige och Saudiarabien mitt under brinnande krig.

Rolf Waltersson

Lästips:

2020 blev rekordår för svensk vapenförsäljning – Och vapenförsäljning till krigförande i Jemenkriget

Varför är utrikesminister Ann Linde så tyst om att svenska vapen används i kriget i Jemen?

Rolf Waltersson

Liknande artiklar