Centerpartiets ordförande Annie Lööf har tillsammans med partiets vice ordförande Anders W Jonsson i en debattartikel i Dagens Nyheter den 5 april lanserat tanken på att Moderaterna bör knytas till samarbetet mellan S, MP, L och C.
Det är inget skott från höften. Centerpartisterna siktar noga och med eftertanke. I själva verket hänger deras utspel väl ihop med de fyra borgerliga ungdomsförbundsledarnas debattartikel i Aftonbladet som vi på eFOLKET redan analyserat.
Det handlar precis som i ungborgarnas fall om en beslutsamhet att bekämpa varje folkligt krav på vänsterpolitik för att komma åt de brister som Corona-krisen blottlagt. Det nyliberala “Just in Time”-systemet som ställt oss utan lager och resurser. New Public Management som gjort att den offentliga vården härmar den privata industrin med noll lager, nedpressade antal anställda, ekonomiska resultat som mål istället för behovstäckning o.s.v.
Och det handlar om att borgerligheten vill garantera en fortsatt privatiseringspolitik, “faran” för återförstatligande av apoteken har dom luftat. Privatskolor och bolagsägd vård och omsorg vill borgarna värna och utvidga.
Annie Lööfs rädsla för att Stefan Löfven står inför att vrida ratten till vänster är nog tyvärr överdriven. Men den är säkert äkta och hon vill blockera möjligheten. Med sitt utspel om att dra in moderaterna i regeringssamarbetet vill centerledarna uppnå en rad syften.
Lööf och Jonsson vill minimera risken för ett inflytande för Vänsterpartiet. Med Moderaterna indragna i samarbetet har man en säker majoritet i riksdagen. Man har en sammansättning som omöjliggör en folklig vänsterpolitik.
Man utnyttjar Corona-krisen för en nystart i relationerna gentemot moderaterna. Relationer som efter Centerpartiets val att samarbeta med socialdemokraterna ha varit minst sagt dåliga. Man har till och med kunnat tala om direkt fientlighet mot Annie Lööf. Nu ska detta bort, en nystart ska lanseras.
Notera att Kristdemokraterna inte ska bjudas in enligt Lööf/Jonsson-planen. Vi tror att man kan se flera orsaker till detta. Den första, om än inte den viktigaste, är nog att personkemin mellan Lööf och Busch inte är den bästa. Från KD-toppen slungades i samband med Centerns beslut att samarbeta med S, anklagelser av till och med mer aggressiv art än dom som moderaterna lyckades prestera.
Men vi tror dessutom att det bakom beslutet att inte inkludera Kristdemokraterna ligger stor slughet och planering. På det här sättet blir inte Sverigedemokraterna utpekade som det enda borgerliga partiet som inte får vara med och leka. Man kommer från den inflammerade debatten inom borgerligheten om hur man ska förhålla sej till SD, där olika positioner allt mer utkristalliserat sej. KD och M har ju ändrat sin officiella hållning och samarbetar dessutom i många kommuner med SD.
Men genom att enbart bjuda in M så rundar centerpartisterna denna fråga. Man hänvisar till att man konstaterar att:
“Under de senaste veckorna har vi framför allt noterat hur Moderaterna agerat på ett ansvarsfullt och konstruktivt sätt.”
Och centerns sluga plan är inte utsiktslös. Den socialdemokratiska finansministern Magdalena Andersson svarar nämligen så här:
“Sverige befinner sig i en allvarlig kris. Regeringens utgångspunkt är att lyssna på alla förslag oavsett avsändare. Regeringen och samarbetspartierna har kunnat vara snabbfotade nämligen så här tack vare stort ansvarstagande från oppositionspartierna. Vi vill även fortsättningsvis arbeta med bred förankring i riksdagen och fördjupar gärna samarbetet med oppositionen.”
Det ser alltså inte ut som att vi har någon vänstersväng att vänta från S-toppen. Och inte heller från Miljöpartiets ledning.
“En av anledningarna till att vi kunnat agera snabbt och fatta nödvändiga beslut är tack vare oppositionspartiernas ansvarstagande. Regeringen kommer fortsätta arbeta med att brett förankra våra förslag i Sveriges Riksdag. Tillsammans kan vi klara det här”, skriver Per Bolund.
Vi står alltså inför en stor konflikt och avgörande vägval. Vi röd-gröna menar ju att Corona-krisen blottlagt privatkapitalismens oförmåga att förhindra och bekämpa katastrofer. Höga profiter men inga lager. Hangarfartyg och missiler men inga skyddsdräkter för sjukhuspersonal. Bisarr lyxkonsumtion och samtidigt skriande fattigdom. Snabb teknologisk utveckling kombinerad med allt sämre anställningsvillkor. Kunskap sedan decennier om den annalkande klimatkatastrofen men inga åtgärder som inkräktar på profit och lyxkonsumtion.
Men vi kan också se att de nödåtgärder i form av statliga ingripanden som nu sker faktiskt visar att en omställning är möjlig. Inte bara för att bekämpa pandemier, utan också i kampen mot klimatförsämringarna. Liksom mot fattigdom och ojämlikhet. Marknaden och profiten är inte naturlagar, vi kan fatta politiska beslut utifrån behov och humanism.
Borgerligheten vill inte se denna omställning. Dom vill ha en fortsatt profitstyrd ekonomi. Dom vill ha fortsatt lyxkonsumtion för de välbeställda. Därför ser vi nu Annie Lööfs och de borgerliga ungdomsförbundens utspel.
Vänstern måste inse att trots att vi själva tycker att våra egna slutsatser är självklara så kommer våra motståndare att utlösa en frenetisk aktivitet för att driva utvecklingen i motsatt riktning. Mer privatiseringar och marknadsstyrning. Sämre och otryggare anställningsförhållanden. Ökad ojämlikhet och maktlöshet för oss längst ner som bär upp det här samhället.
Det är enbart med en verklig mobilisering av folkrörelser, fackföreningar och den politiska vänstern i bred mening som en utveckling i folkflertalets, miljöns och naturens intresse kan säkras. Ett hållbart mänskligt och demokratiskt samhälle. Vi står nu inför konfrontationer som vår generation i det här landet inte har upplevt tidigare.
Vi har möjligheten. Men…Kamrater, motståndaren är välorganiserad!
