När jag tog studenten på 1960-talet, så gick det bra utan lastbilsflak. Det var inte alls sånt ståhej på grund av att man gick ut gymnasiet. Föräldrar, vänner och släktingar mötte upp på skolgården. Några gick hem tillsammans med sin uppvaktning. Någon i täten bar den redan då obligatoriska studentskylten.
De som hade lite längre väg hem fick åka i bilar, olika typer av skrindor och vagnar. Alla utsmyckade med blomster och löv. Jag hade själv avböjt sådant. Istället hade jag velat ta bussen eller cykla hem, som jag hade gjort alla andra skoldagar, men lät mig ändå övertalas på hemvägen vid skolgården att sätta mig i bakluckan i min morbrors herrgårdsvagn – det som nu kallas kombi. Där satt jag med fötterna dinglande någon decimeter ovanför gatan – ett inte speciellt trafiksäkert – men ändå nyktert[*] sätt att färdas.
I karavan från skolgården åkte också ett fordon jag hellre hade suttit på – en flakmoppe. Studentenskans far hade monterat en karmstol på flaket och lövat det. Det såg fint ut. I 20 kilometers fart med blå tvåtaktsrök efter sig knattrade moppen ut från skolgården.
En tradition att åter ta upp. Studenter åk flakmoppe istället! Dessutom finns ju idag miljövänliga flakmoppar drivna av elmotorer. Ett perfekt fordon inte bara för studenten.
Foste
