2012 gjorde Johan Ehrenberg ett kort besök i Kuba, utan spanskkunskaper, och kom kort efter resan ut med en massiv 120-sidig specialbilaga i sin tidning ETC. Där sågar Johan Ehrenberg Kubas miljösatsningar. Han, tillsammans med vapenbrodern och förre SR-korrespondenten Lars Palmgren, återvänder gärna till sin kritik av Kuba. Så också i Dagens ETC 190520. Där, under rubriken “Pessimister kommer inte att rädda världen”, upprepar han sina gamla, och sedan länge tillbakavisade, argument mot det ekologiska föregångslandet Kuba.
Nedan en återpublicering, något aktualiserad, av ett svar på Ehrenbergs skrift 2012. Svaret är lika aktuellt nu som då:
Det kan tyckas märkligt att en ”miljöprofil” som JE lägger så mycket krut på att attackera Kuba, ett land som skrev in miljöfrågorna i sin grundlag redan i samband med FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro 1992. Varför kritisera den “havererade planekonomin” och inte den havererade marknadsekonomin när det gäller miljön?
Det finns inte utrymme här för att räkna upp Kubas alla insatser på miljöområdet. Men några exempel: växande skogsarealer (en fördubbling sedan revolutionen) som beröms av FAO, allt fler naturskyddsområden både på land och till havs, ekologiska odlingar, stadsjordbruk, förnyelsebar energi, energibesparing, hållbar turism och att man vunnit Goldman Environmental Prize, det “Gröna Nobelpriset”. För snart tio år sedan inledde man den ”Energirevolution” som bland mycket annat gratis bytte alla landets glödlampor mot lågenergidito. Alla hushåll fick dessutom till en låg penning byta sina kylskåp, frysar och hushållsapparater mot energisnåla sådana. Det är sådant som bara en planekonomi kan göra. Denna energirevolution påbörjades långt innan JE började kränga lågenergilampor till en välmående medelklass i Sverige. Denna planekonomi som JE kallar “havererad”, kallas av andra “Karibiens biologiska kronjuvel”.
Åtskilliga böcker har skrivits om Kubas miljösatsningar av forskare som, i motsats till JE, lagt åratal av arbete på området. Miljöorganisationer i Kanada, Australien, Nya Zeeland, USA och Europa vallfärdar till Kuba. Världsnaturfonden WWF framhåller Kuba som det enda landet i världen som är hållbart både vad gäller Human Development Index och ekologiskt fotavtryck. FN-organ berömmer Kubas miljösatsningar gång på gång och Kuba har tilldelats pris av FN:s miljöprogram. Många erkända internationella auktoriteter, bland dem John Bellamy Foster (redaktör för Monthly Review, professor vid University of Oregon) och Fred Magdoff (professor vid University of Vermont) framhåller Kubas ekologiska exempel. Men det bekommer inte den självgode amatören Ehrenberg.
Med suverän arrogans avfärdar JE allt detta efter sitt första och enda besök till ön. Att han för fram felaktiga siffror erkände han i en debatt på ABF i Stockholm i maj. Hans källhänvisningar är få och bör ifrågasättas. En av källorna är “dissidenten” Oscar Espinosa Chepe. Han återfinns enklast på sin inofficiella arbetsplats, USAs spion- och intressekontor i Havanna. Ehrenberg säger sig ha pratat med folkrörelser, men kan inte uppge vilka. Men han håller fast vid sin kritik och ska tydligen dessutom ge ut en bok i samma anda. Så mycket energi på att, med manipulerade fakta, smutskasta Kuba. Förvånande?
Nej, kanske inte. Det finns säkert misstag i de satsningar som Kuba gör. Men det är inte där knuten ligger. JE har en i grunden en helt annan syn än Kuba på frågorna. Han vill se mer tillväxt, fler prylar, större konsumtion, mer mat och fler resor på denna planet med dess fysiska begränsningar. Själv står JE för ett entreprenörskap och säljer allt från vindsnurror och väggklockor i trä till elbilar.
JE:s pläderande för fortsatt tillväxt, ett måste för kapitalismen, gör att han kan omfamnas av en marknadsorienterad ”vänster”. Han utgör inget hot. Men det gör uppenbarligen det socialistiska Kuba. Brännmärker man Kuba och publicerar en artikel med en rubrik värdig DN: ”Kommunismens sista suck”, ja då kan man vara säker på plats i stugvärmen. Men det är inte det socialistiska Kuba som ”drar sin sista suck”. Det är Ehrenbergs trovärdighet som han själv skjutit i sank.
För en grundlig genomgång av JE:s argument, se Svensk-Kubanska föreningens hemsida www.svensk-kubanska .se, under “Arkiv”, 2012,” Gå till 120505. Här dissekeras JE:s påståenden, och plockas isär, ett efter ett.
På hemsidan finns också en lång rad notiser under “Om Kuba” och sedan ”Ekologisk hållbarhet”. Här kan man bland mycket annat läsa att Kuba om drygt tio år kommer att få 25 procent av sin energi från miljövänliga källor. (Något som JE påstår grundlöst att (Kommunist)partiet skulle vara motståndare till.)
Zoltan Tiroler 120515 och 190521
Artikeln tidigare (21/5) publicerad på Svensk-Kubanska Föreningens hemsida.
