Zoltan Tiroler: De svenska bankerna driver en egen utrikespolitik – på order från Washington

Skribenten Zoltan Tiroler är medlem i styrelsen för Svensk-Kubanska Föreningen, och har tidigare varit denna förenings ordförande. Han medarbetar även regelbundet som översättare och bevakare av Latinamerika på Svensk-Kubanska föreningens hemsida och i eFOLKET.

En kortare variant av denna artikel har i tur och ordning refuserats av Dagens Industri, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet, Göteborgsposten och Aftonbladet.

*******

Endast USA har sanktioner och blockad mot Kuba. I FN röstar sedan 30 år i stort sett alla världens länder för att denna blockad ska upphöra. Trots det är ekonomiska transaktioner med Kuba en lång, svår, krävande och många gånger omöjlig process. Det drabbar såväl enskilda som organisationer, banker och företag.

Om någon i Sverige vill skicka pengar till Kuba står denne inför nästan oöverstigliga hinder. De flesta banker har inte ens med Kuba på sin lista över länder för utlandsbetalningar. Några har det. Oavsett summa kan man då ställa in sig på att få detaljerade frågor om vem mottagaren är, varför man vill skicka pengar och vad pengarna ska användas till. Banken bestämmer ensidigt om betalningen genomförs eller inte.

Svensk-Kubanska Föreningen, en ideell svensk organisation som arbetar för utökade förbindelser mellan Sverige och Kuba, får ofta frågor från förtvivlade svenskar som inte lyckas föra över pengar till vänner eller familj i Kuba.

Men än märkligare är att det är förenat med stora problem också med överföringar inom Europa.

Några exempel:

• En person i Finland ville köpa en bok utgiven av Svensk-Kubanska Föreningen. Banken nekade att överföra pengarna till Svensk-Kubanskas konto, ca 200 kr!
• I våras skulle Svensk-Kubanska, i samband med en konferens i Oslo, betala till Cubaforeningen i Norge. Vi utsattes för förhör och betalningen fördröjdes i flera veckor.
• En person fick ett stipendium på några tusen kronor från Svensk-Kubanska. Pengarna skulle in på hans privata konto. Det tog flera månader och mängder med bankkontakter innan transaktionen kunde genomföras.
• När detta skrivs har Nordens största bank under en månads tid frusit en betalning från Svensk-Kubanska till ett holländskt rederi. Betalningen avser frakt från Göteborg till Rotterdam. Banken drog summan och frös den utan att meddela. Rederiet hör av sig då betalningen uteblivit. Vi kontaktar banken och ställs då inför ett batteri av frågor. Banken uppger i samband med detta att de är “skyldiga att följa sanktioner utfärdade av FN, EU och USA”. Svensk-Kubanska hotas nu med inkasso av rederiet.
• När vi ska skicka pengar till den humanitära organisationen mediCuba-Europa i Schweiz, vilket vi gör regelbundet, får vi detaljerade frågor om transaktionen. Dessa betalningar är i euro från en ideell organisation i Sverige till en annan, båda i Europa. Istället för att betalningen sker omedelbart går det åt extra arbete till att svara på bankens alla frågor. Oftast tar det över en vecka innan pengarna är framme.
• Samma problem med betalningar har vi haft upprepade gånger när vi givit stöd till den baskiska nyhetskanalen Cubainformación.
• I våras arrangerades en stor internationell konferens i Göteborg om Alzheimers sjukdom. När de inbjudna kubanerna skulle betala hotellnotan accepterades inte kontant betalning av hotellet. Kubanernas kreditkort accepterades inte heller. Betalningen fick lösas på annat sätt.
• Nu under hösten skulle vi betala 1 000 euro för att stödja en internationell sammankomst i Bryssel. Det tog nästan en månad innan de pengarna var framme i Belgien. Sammankomsten ska behandla just blockadens verkningar utanför USA. Nordea krävde svar på:

1) Var kommer konferensen att äga rum? Vänligen ange: Fullständigt namn och fullständig adress till platsen. 2) Vad heter de inbjudna talarna? Har någon talare amerikansk koppling? 3) Vem är arrangör av denna konferens? Ange arrangörens namn och adress.”

• Trots att vi har varit kunder hos banken i decennier kräver bankens “Känn din kund-avdelning” att vi svarar på en mängd frågor varje gång vi ska göra en utlandsbetalning.

Ovanstående är några exempel på hur blockaden slår när vi, eller andra, försöker göra betalningar inom EU och Schengen. Men blockadens omfattning är mycket större än så. Bara ett exempel bland otaliga: Svensk-schweiziska ABB har brutit förbindelserna med Kuba, vilket bara det orsakat Kuba förluster på närmare tre miljoner dollar.

Det finns ett begrepp i bankvärlden “de-risking”. Det handlar om att banker gör en bedömning och vägrar att öppna konton eller stänger ned befintliga konton hos kunder som banken anser ingår i en kategori riskabla kunder. Om ordet Kuba förkommer i kundens namn eller betalningsmottagares namn, då drar banken åt bromsen. Det är inte enbart USA:s illegala blockad mot Kuba som drabbar oss, utan transaktioner av alla de slag som på något sätt har anknytning till Kuba lamslås. Enbart rädslan inför att bli straffad av USA har lett till att de flesta företag och banker undviker att ha affärer med Kuba. Det för att vara på den säkra sidan i det virrvarr av extraterritoriella sanktionsparagrafer som manglas ut från Vita Huset.

Varken FN, EU eller Sverige har sanktioner mot Kuba. Tvärtom säger dessa länders regeringar sig vara emot blockaden. I FN röstar EU år efter år mot USA:s blockad. 2020 deklarerade EU:

EU och dess medlemsstater anser att de unilaterala åtgärderna från USA mot Kuba måste avslutas… De åtgärder som riktats mot Kuba påverkar EU:s intressen negativt och strider mot allmänt accepterade regler för internationell handel.”

Trots det nekar banker i Sverige att genomföra transaktioner som har minsta beröring med Kuba. Och trots det gör våra myndigheter ingenting för att motverka dessa ensidiga åtgärder från USA.

Att USA år efter år nonchalerar den överväldigande majoriteten av FN:s medlemsstater undergräver organisationen. Att deras blockad med sina extraterritoriella verkningar dessutom strider mot allt vad frihandel heter och mot världshandelsorganisationen WTO:s regler är ett faktum. Den “regelbaserade världsordningen”, som USA så ofta hänvisar till, ska uppenbarligen inte gälla just dem.

Det allvarligaste med USA:s blockad är att den orsakar stort och onödigt lidande, inte bara för elva miljoner kubaner, utan också för människor på denna sida av Atlanten. Driver bankerna en egen utrikespolitik? Är det acceptabelt? Är det rimligt att transaktioner inom Europa beslutas av främmande makt? Om bankerna är rädda för USA:s sanktioner, varför skyddar inte myndigheterna i EU och Sverige sina företags, bankers och medborgares rättigheter?

Zoltan Tiroler,
Svensk-Kubanska Föreningen, oktober 2023