Frågan om vinster välfärden har under flera år varit en av de hetaste politiska frågorna i Sverige. Hösten 2011 uppdagades vårdskandaler på ett äldreboende som drevs av riskkapitalägda vårdkoncernen Carema. Därefter exploderade debatten. Inom kort kommer utredningen om hur vinster i välfärden ska begränsas att presenteras.
Moderaterna i Stockholm hade länge varit en ideologisk spjutspets för vinster i välfärden. Redan 1999 privatiserades S:t Görans Sjukhus. Efter valet 2006 infördes vårdval Stockholm med fri etableringsrätt för privata vårdcentraler. Offentliga vårdcentraler reades ut. Några läkare fick köpa vårdcentralen Serafen för 700 000 kronor. Senare såldes den vidare för 20 miljoner till vårdkoncernen Capio. Omfattande privatiseringar av äldreomsorgen genomfördes och skolor såldes ut till kraftigt underpris.
Inför valet 2010 började Vänsterpartiet nationellt driva frågan om vinster i välfärden men det blev inget stort genomslag i debatten. Partiet hade då heller inget genomarbetat förslag om hur vinsterna skulle kunna elimineras.
I opinionen fanns dock redan vid den här tiden en klar majoritet mot att skattemedel avsedda för vård, skola och omsorg kan gå till privata vinster.
I september 2011 presenterade Studieförbundet Näringsliv och Samhälle en forskningsantologi om konkurrensutsättningen i välfärden. Det är svårt att finna några positiva effekter för effektivitet och kvalitet i verksamheterna, var den sammantagna slutsatsen.
Rapporten möttes med en rad ganska grova angrepp från näringslivet och borgerliga debattörer. Tonläget visade hur känslig privatiseringsfrågan är, och strax efter skulle den komma att explodera.
Dagens Nyheter avslöjade i flera artiklar grava missförhållanden på äldreboendet Koppargården i Vällingby utanför Stockholm. Vårdbolaget Carema drev äldreboendet med ett riskkapitalbolag bakom sig. Det plockade ut stora vinster samtidigt som det uppdagades fall av ren vanvård av de äldre.
Det borgerliga styret i Stockholm såg sig tvingat att återföra Koppargården till offentlig regi. Efter Caremaskandalen kom många liknande avslöjanden.
Till politikerveckan i Almedalen 2012 presenterade Vänsterpartiet en rapport om hur vinstintressena i välfärden kan tas bort. Genomslaget blev stort och de politiska partierna och andra aktörer i vinstfrågan var tvungna att förhålla sig till förslaget.
LO-kongressen i slutet på året beslutade att en non-profit-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg. Det var skarpare än LO-ledningens förslag. Senare tog LO fram ett gediget förslag om hur vinsterna kan begränsas i välfärden.
På en fråga om Socialdemokraterna vill stoppa möjligheten att ta ut vinst ur välfärden svarade partiledaren Stefan Löfven att ”det låter sig inte göras”. Men partitoppen var hårt pressad av många partimedlemmar och socialdemokratiska väljare
På Socialdemokraternas kongress i maj 2013 gjordes en kompromiss i frågan mellan vinstmotståndare och partiledningen men utan att det fanns något tydligt krav på att vinster i välfärden ska bort. Det beslutades bland annat om skärpta kvalitetskrav, långsiktigt ägande och att den fria etableringsrätten för skolor ska inskränkas.
Tomas Baudin, förste vice ordförande i LO, gjorde i början 2014 ett utspel om att arbetsmarknadens parter skulle kunna nå en överenskommelse om vinsterna i välfärden. Socialdemokraterna kommenterade positivt och många tolkade det som att LO ville ge en hjälpande hand med att försöka få bort vinstfrågan från valrörelsen.
Men kritiken mot utspelet var omfattande från fackligt håll, men även från arbetsgivarna och regeringen. En gemensam hållning var att vinstfrågan handlar om skattebetalarnas pengar och ska avgöras politiskt – inte via förhandlingar i slutna rum.
Även alliansen var besvärad av vinstfrågan. Anders Borg och Jan Björklund var ganska tydliga med att riskkapitalbolag inte bör finnas i välfärden men de följde inte upp med konkreta förslag. C och KD var de som hårdast försvarade vinstintressen i välfärden men oftast i förklädnad av valfrihetsretorik.
Vänsterpartiet drev vinstfrågan hårt i valrörelsen men det ledde inte till något nämnvärt lyft i valresultatet även om väldigt många väljare delade partiets uppfattning om vinster i välfärden.
Efter den rödgröna valsegern 2014 kom regeringen och Vänsterpartiet överens om att frågan om vinstbegränsning i välfärden ska utredas. I mars 2015 utsågs den tidigare socialdemokratiske Malmöpolitikern Ilmar Reepalu till utredare.
Utredningen syftar till att säkerställa att offentliga medel används till just den verksamhet som de är avsedda för. Det ska klargöras vilka krav som bör ställas på privata utförare av välfärdstjänster för att uppnå målet att överskott som huvudregel ska återinvesteras till verksamheten.
Tidigare i höstas kom en av utredningens underlagsrapporter till medias kännedom. Från näringslivet och högern pratades det om löntagarfonder och expropriering medan det från vänsterhåll ansågs vara ett alldeles för tamt förslag.
Det återstår att se vilka slutsatser som kommer att dras när utredningens slutrapport presenteras om några veckor.
Tommy Jansson
