Vinster i välfärden; del 1 av 3

om utredningen “Ordning och reda i välfärden”

del 1 av 3 (denna artikel)
del 2 av 3
del 3 av 3

Den alltmer upptrappade striden om vinster i välfärden kan sägas handla om ett avgörande politiskt vägval för Sverige. Ska välfärden vara riggad för privata företag och riskkapitalbolag som är ute efter att göra så stor vinst som möjligt? Eller ska välfärden utgå från att alla människor ska ha rätt till en god och jämlik sjukvård, skola och äldreomsorg när man är i behov av det?

Nyligen släpptes utredningen Ordning och reda i välfärden under ledning av Ilmar Reepalu. Utredningen tillsattes för att lägga fram förslag på hur de stora vinsterna inom vård, skola och omsorg ska kunna begränsas. I denna artikel redovisas mer principiella och övergripande resonemang från utredningen om varför vinster och välfärd inte är någon bra kombination.

Utredningen konstaterar att välfärdstjänsterna inte är vilka tjänster som helst. Deras grundläggande betydelse för medborgarnas liv och hälsa, samt för samhällets hela funktion, innebär att konsekvenserna vid olika slags misslyckanden kan bli stora. När välfärdsföretagen anser att vinsten är för dålig kan det drabba brukare, patienter och elever hårt. Det vittnar bland annat de konsekvenser som skolkonkurser och nedläggning av BB-verksamhet har fått.

Vinstsyftet medför stora risker för välfärden. Systemet har bidragit till segregation, framför allt inom sjukvården och skolan, samt kvalitetsförsämringar genom bland annat sänkta personalkostnader. En reglering är därför nödvändig för att minska incitamenten för kvalitetssänkningar och val av plats för etablering i syfte att maximera vinsterna, skriver utredningen.

Låga inträdeskrav på välfärdsmarknaderna och begränsade behov av eget kapital tillsammans med de i stort sett säkra intäkterna från skattemedel och en förutsägbar efterfrågan på tjänsterna, innebär en stark drivkraft för vinstsyftande företag att etablera sig inom välfärdssektorn. Riskkapitalbolag tar med andra ord knappt någon risk alls.

Utredningen framhåller också att det inte är rimligt att offentliga medel som är avsedda för välfärdsverksamhet kan försvinna från verksamheten i form av vinstutdelningar eller andra värdeöverföringar till företagens ägare som vida överstiger en marknadsmässig ersättning för investerarnas risk. Det är inte heller rimligt att överskott används till att finansiera lån som i sin tur används för att köpa upp andra företag eller koncerner.

Vinstsyftet som incitament riskerar att påverka styrningen av och samverkan inom välfärden då konkurrens och vinstsyfte borgar för affärshemligheter i stället för att dela med sig av goda exempel. Dagens utveckling riskerar även att leda till oligopol med stora koncerner som köper upp mindre aktörer för att öka marknadsandelarna.

Välfärdsmarknaden har också alltmer kommit att domineras av stora aktörer som tjänar på att konkurrensen minskar. Stora aktörer har även större möjligheter till skatteplanering som sänker kostnaden och ökar överskotten.

Utredningen framhåller att de privata aktörerna ofta erbjuder samma tjänster som de offentliga verksamheterna. Valfriheten riskerar då att främst bestå av ett val mellan olika varumärken och mindre ett val av innehållet i tjänsten. En verklig mångfald innebär enligt utredningen inte bara förekomsten av ett antal olika aktörer utan framför allt att brukarna kan välja tjänster med olika innehåll.

Utredningens uppfattning är att kvalitet i första hand bör bedömas utifrån de mål och krav som uttrycks för olika verksamheter i lagstiftning och regelverk. Exempelvis på sjukvårdens och skolans område är det tydligt att marknadsmodellen leder till effekter som uppenbart strider mot lagstiftningens huvudintentioner.

Utredningen pekar också på risken för att välfärdens legitimitet och solidariska finansiering kan undermineras när stora vinster plockas ut, särskilt som många av de stora aktörerna inte ens betalar skatt i Sverige.

del 1 av 3 (denna artikel)
del 2 av 3
del 3 av 3

Liknande artiklar:
Inom ramen finns valfrihet. Valmöjligheternas tyranni, kanske bäst exemplifierat i pensionssystemet, är ett utmärkt system
I fredags presenterade civilminister Ardalan Shekarabi (S), och Jonas Sjöstedt, partiledare (V) en lagrådsremiss om
På ett LO-seminarium den 15 januari presenterades rapporten Skolindustrin – Hur mångfald blev enfald författad
Näringsminister Mikael Damberg (s) ifrågasatt Academia, Kunskapsskolan och Engelska skolan, de största svenska skolföretagen satsar