Hamburg. Foto: Peter H / Pixabay.

Vilken roll kan/bör minoritetsaktioner spela i en socialistisk politik?

Mordet på afroamerikanen George Floyd i Minneapolis blev utlösande faktor för en omfattande antirasistisk massrevolt. Den började i Minneapolis, men spreds snabbt över hela USA och inspirerade till antirasistiska manifestationer i Europa och andra delar av världen. I USA var det främst den redan 2014 bildade människorättsorganisationen Black Lives Matters, som tog initiativ till och organiserade protesterna.

Att revolten var berättigad och måste stödjas råder det inget tvivel om och den socialistiska vänstern över hela världen har också tydligt klargjort detta via sin rapportering av händelserna, solidaritetsuttalanden och deltagande i organisering av demonstrationer och andra manifestationer.

Men ofta sker problematiska saker i anslutning till massmanifestationer, såsom skadegörelse, plundring, våldsamma attacker mot polis och offentliga byggnader m.m. Så även i USA. De som utför sådant, vid sidan av och ofta i skydd av massdemonstrationer, är små grupper. Ibland är det fråga om medvetna aktioner genomförda av radikala grupper, ibland handlar det om mer eller mindre spontana aktioner där deltagarna inte alls är politiskt medvetna eller organiserade och ibland är det helt enkelt kriminella som tar tillfället i akt.

Den fråga som en socialist bör ställa sig är hur man ska förhålla sig till sådant?

Bör sådana aktioner uppmuntras eller bekämpas och i så fall när och hur? Vilka faror finns med användning av våld i allmänhet och i synnerhet när våldet genomförs av militanta smågrupper? På vilket sätt kan minoritetsaktioner påverka massmobilisering? Osv. osv.

För närmare utreda dessa problem har jag skrivit en text som försöker ta ett litet större grepp om sådana frågeställningar, dels med mer allmänna principiella resonemang och dels med belysande historiska exempel.

—Martin F

You May Also Like