Ekonomijournalisten och författaren Andreas Cervenka. FOTO: Emma Lundström.

“Vi behöver inte taggtråd, vi har kvadratmeterpriser”

Emma Lundström intervjuar Andreas Cervenka.

Artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Internationalen.

*****

Sverige har slitits isär. Vi har nu den mest konservativa högerregeringen på hundra år. En regering som har tagit armkrok med en radikalhöger som har sina rötter i nazismen. Hur kunde det bli så i världens mest jämlika land? För att jämlikheten har monterats ned del för del och kastats på soptippen. Högskattelandet har blivit ett miljardärsparadis. Klyftorna mellan de superrika och resten av befolkningen har ökat i snabb takt. Ekonomijournalisten och författaren Andreas Cervenka har synat utvecklingen i sömmarna.

Nu i dagarna kom den senaste rapporten från hjälporganisationen Oxfam om situationen när det gäller den ekonomiska ojämlikheten i världen. Där står att läsa att Sverige på två år har tappat tio placeringar på organisationens globala index och “är ett av de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest de senaste decennierna”.

Vad detta beror på är ämnet för Andreas Cervenkas nya bok Girig-Sverige – Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika. I början av oktober gästade han Bokcafé Pilgatan och berättade om det faktiska läget i landet. En berättelse som fick­ åhörarna att ta sig för pannan och undra hur det kan vara möjligt att det får vara som det är.

Girig-Sverige handlar naturligtvis om Sverige. Men Andreas Cervenka berättar att den börjar i USA. 2017–2019 var han korrespondent i Silicon Valley för Dagens Industri. Han skulle bevaka de stora techjättarna och såg enorm ojämlikhet omkring sig. När denna ojämlikhet diskuterades, användes ofta Sverige som slagträ.

– Många amerikaner tror att vi har skyhöga skatter. När de sedan får veta att vi inte har någon fastighetsskatt tror de inte sina öron, säger Andreas Cervenka och berättar att de blir ännu mer häpna när man förklarar att vi inte har någon förmögenhetsskatt, ingen arvsskatt och ingen gåvoskatt och att vi har något som vi kallar “investeringssparkonto” och som gör att man skattar sju procent på utdelningar:

– Sen förklarar man att vi har börsnoterade skolkoncerner som lever på skattepengar. Då tror de inte att det är sant.

Andreas Cervenka bodde i USA när det var mellanårsval 2018. Då togs Sverige upp i valkampanjer – bland annat av Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez – som ett exempel på när demokratisk socialism fungerar.

– De hade inte snappat upp att Sverige är ett ultramarknadsliberalt land. Och det har inte vi snappat upp i Sverige heller, insåg jag, säger Andreas Cervenka, som när han kom tillbaka till hemlandet efter vistelsen i USA fick upp ögonen för hur Sverige har förändrats bara under de senaste två åren:

– Jag har ändå varit ekonomijournalist i 25 år så jag tyckte att jag hade hyfsad koll på de stora spelarna, på vilka som har lyckats, på namn i bolag. Men nästan varje dag när jag slog upp tidningen så var det någon ny miljardär som jag aldrig hade hört talas om. Nya bolag som kom och som fick enorma värderingar fastän de bara hade funnits i tre år och gjorde enorma förluster. Överallt man gick pratade folk om startups, om bitcoin, om bostadsmarknaden, om hur många hundra tusen lägenheten hade gått upp den här månaden.

Det var ett extremt läge. Och det var särskilt två saker som fick Andreas Cervenka att haja till. Det ena var Göran Persson. Han hade blivit ordförande i Swedbank, samtidigt som han ägde aktier i en annan bank.

– En kollega gjorde en artikel på temat: du borde sälja aktierna eftersom det är en uppenbar intressekonflikt. Denna kritik avfärdade Göran Persson med orden “Det är en mycket obetydlig aktiepost”, säger Andreas Cervenka och berättar att den posten var värd fem miljoner kronor vid tillfället.

– Jag var tvungen att tänka till. Sedan när blev fem miljoner felräkningspengar för en tidigare socialdemokratisk partiledare? Någon slags samhällsförskjutning kan anas bakom det.

Den andra saken som fick Andreas Cervenka att haja till var Ilija Batljan, tidigare kommunalråd i Nynäshamn. Han startade 2016 företaget Samhällsbyggnadsbolaget i Norden. På fem år gick det från noll till att äga fastigheter för 150 miljarder. Själv hade han blivit god för tio miljarder.

– Han blev dollarmiljardär på fem år. För Daniel Ek på Spotify tog det tio år. Lika lång tid tog det för Mark Zuckerberg. Det ska inte gå att göra någonting så snabbt i fastighetsbranschen för fastigheter är ju bara fysiska objekt som står, säger Andreas Cervenka och menar att han själv tyckte att det var något som inte stämde med utvecklingen.

Vad hade då Ilija Batljan tjänat pengar på? Jo, han hade köpt fastigheter av det allmänna, av det offentliga:

– Om köparens aktiekurs har gått upp 600 procent, vem har gjort den bästa affären? Man behöver inte kunna någonting om ekonomi för att inse att det är köparen.

Vad är det då som har hänt? Flera saker naturligtvis. Andreas Cervenka börjar med inflationen. Nu ligger den på tio procent. Innan det levde vi med uppfattningen att vi inte hade någon inflation alls i Sverige. Det var inte riktigt sant:

– Faktum är att vi har haft inflation under väldigt lång tid. Den har bara inte synts i den så kallade “vanliga” inflationen. Men penningmängden i Sverige har ökat med över 500 procent sedan mitten av 1990-talet. Bara under pandemin ökade mängden kronor i omlopp med 35 procent. Var fjärde krona som finns har skapats under pandemin. Ändå hade vi officiellt ingen inflation under en väldigt lång tid.

För att förstå vad detta innebär måste vi veta hur pengar skapas, menar Andreas Cervenka. Och det är i första hand genom att banker lånar ut pengar.

– Vi har haft inflation, men inte på avokado och tomater, utan på tillgångar. På bostäder, aktier och fastigheter. Inflation betyder alltid maktförskjutning och omfördelning av förmögenheter. Det har gjort att den bästa investeringen man har kunnat göra i världen de senaste tjugo åren, är i svenska bostadsrätter. Hade man köpt en etta i Hägersten före bolånetaket, kunde man låna för hela insatsen. Då är vinsten oändlig, säger han och tillägger att det inte är svårt att förstå varför människor har flyttat till Stockholm, med tanke på de enorma avkastningarna:

– Det har skapats enorma pappersförmögenheter.

Mängden pengar ökar när lån beviljas. När räntan är låg vill fler ta lån. Riksbanken har inte brytt sig om att bostäder ökar i pris. Den får det bara stressigt om tomaterna blir dyrare.

– Den inflation vi har haft, har kunnat pågå under en väldigt lång tid, utan att det har hänt någonting. Det infördes till och med nollränta och sedan minusränta. Vad tror ni hände med utlåningen av pengar? Vad tror ni hände med bostadspriserna? De gick upp, säger Andreas Cervenka som menar att den förda penningpolitiken har inneburit en omfördelning som har gynnat de rika.

– I en perfekt värld så skulle politikerna försöka mildra eller dra tillbaka skeva effekter av politiken. Så inte i Sverige:

– Här har de valt att spä på det ganska rejält genom att sänka massor av skatter. Vi har tagit bort fastighetsskatten, förmögenhetsskatten, arvsskatten, gåvoskatten och värnskatten. Alla sakerna tillsammans har gjort att det har blivit ännu mer gynnsamt att äga tillgångar, särskilt eftersom skatterna på arbete fortfarande har varit väldigt höga.

För det är ju fortfarande så att Sverige är ett högskatteland För de som jobbar. Inte för de som äger. I förhållande till BNP ligger vi fortfarande på plats fem när det gäller att ta in skatt på arbete. När det gäller skatt på egendom ligger vi runt plats 30 i västvärlden. Långt under USA och Storbritannien.

Andreas Cervenka menar att det bara är att titta på hur svenska miljardärer beter sig:

– Nordeas tidigare ordförande, Björn Wahlroos, flyttade Nordeas huvudkontor från Stockholm till Helsingfors och sig själv från Helsingfors till Stockholm. Då slapp han förmögenhetsskatt och arvsskatt när han skulle fördela sina miljarder, säger han och förklarar att miljardärer genom olika upplägg kan skatta för mindre än 20 procent per år. Något ingen vanlig löntagare kommer i närheten av.

Vi får föreställa oss en person som bor i Djursholm, en miljardär som har en villa som är värd 200 miljoner. På det betalar personen en fastighetsavgift på 8 500, vilket är lika mycket som för ett radhus i Vännäs.

– Det betyder att beskattningen av fastig­heter är regressiv. Ju rikare du är, desto mindre betalar du i procent, säger Andreas Cervenka och fortsätter sitt exempel:

– Om personen har en miljard på ett investeringssparkonto så kunde han kanske förra året plocka ut 50 miljoner kronor i aktieutdelningar som han kunde konsumera för. På den inkomsten betalade vederbörande förra året sju och en halv procent i skatt. Ovanpå det har man Rut och Rot för de som ska komma och städa och fixa trädgården.

De som städar och fixar trädgården betalar minst tre till fyra gånger högre skatt än den miljardär de slavar hos. Men vilka lyftes i valrörelsen fram som problemet? De som kommer och städar naturligtvis.

– För de är oftast födda utanför Sverige och de är en belastning för samhället, har vi fått lära oss. Ytterligare ett problem är att en del av dem kanske inte ens officiellt är i Sverige. Vi har ett skuggsamhälle där det kan bo tio personer i en liten trea i en förort, som alla arbetar med att städa hos en miljardär. Så ser klyftorna ut. Och då är man plötsligt inte så långt från det jag upplevde i USA, säger Andreas Cervenka som menar att när det gäller klyftor i samhället så kan Stockholm konkurrera med städer som Mexiko City.

En tredje faktor av det som har hänt i Sverige under senare år, är att vi har sålt ut en massa tillgångar. Fler än Ilija Batljan har gjort sig rika på att köpa samhälls­fastig­heter som skolor, sjukhus, äldreboenden och polishus. Trots att en kommun alltid kan låna billigare än en privat aktör.

– Om man vill få loss pengar till kommunen så är det mycket smartare att själv belåna sig. Men kommunpamparna har blivit övertygade om att det är jättebra affärer, säger Andreas Cervenka och påpekar att det kan bero på att många av dem som säljer in det här är tidigare politiker, som den tidigare socialdemokraten Ilija Batljan:

– Som av en händelse är det många socialdemokratiska kommuner som har sålt till honom. Jag tror att det är ganska bekvämt att hålla någon gammal kompis i handen när man ska skriva under ett miljardkontrakt. Någon som säger: det här är bra för dig, bra för mig och bra för kommunen.

Problemet är ju bara att det är en väldigt kortsiktig affär, vilket många kommuner kommer att märka mycket snart, menar Andreas Cervenka, eftersom många av avtalen innebär att hyran skrivs upp med konsumentprisindex.

– Snart kommer det att poppa in en hyresavi där hyran har höjts med tio-tolv procent och det kan bli ganska jobbigt för till exempel en förskola. De har inte jättestora marginaler att röra sig med, säger han och tillägger att vi även har skolmarknaden som är unik för Sverige. Detta att man kan köpa och sälja skolelever på börsen.

Vi blir påminda om att Engelska skolans grundare, Barbara Bergström, har tjänat ungefär två och en halv miljarder på Engelska skolan. Det hade vissa fördelar för henne att de startade ett aktiebolag istället för en stiftelse, säger Andreas Cervenka och berättar att vi idag inte vet vem som äger Engelska skolan.

Skolverket vet idag inte vem som kontrollerar skolgången för 30 000 elever.

Samma fenomen har drabbat våra bostäder. Många har sålt ut allmännyttiga bostäder. Inför valet fascinerades Andreas Cervenka av debatterna kring kriminaliteten.

– Man pratade om problem som finns i vissa geografiska områden. Gemensamt för alla de här områdena är att det finns en massa investerare som har tjänat tiotals miljarder kronor på att köpa och sälja dessa bostadsområden, utan att en enda krona egentligen har gått till själva om­­rådena.

Det som händer är att en investerare köper ett nedslitet område. Där är trygga hyror, därför att hyran är det sista folk slutar att betala. Kan de inte betala så kan det sociala kliva in. Områdena det rör sig om är ofta utsatta. Men istället för att göra stambyten, fräscha upp och göra nya gårdar, så renoverar man en lägenhet om någon tvingas flytta. Det kallas då för konceptrenovering, berättar Andreas Cervenka. Då höjs hyran väldigt mycket för just den lägenheten och då kan man indirekt höja värdet på hela fastigheten.

En av de personer som har tjänat miljarder på Tensta-Rinkeby är Mikael Andersson. Han äger även privatjetbolaget Bromma Business Jet och har numera en tusenkvadratvåning vid Strandvägen i Stockholm med pool. Som grädde på moset flygpendlar han till en ranch i Texas.

Tidigare gjordes en miljardärslista varje år i Sverige. Den senaste gjordes 2019. Då var det 206 miljardärer. Sedan dess har ingen lista gjorts.

– Om man ska vara lite elak så kan man säga att vi fick så många superrika i Sverige att vi slutade räkna dem, säger Andreas Cervenka och påpekar att det bara var 28 stycken när han började som ekonomijournalist 1996.

2021 fick han det till 542 miljardärer som tillsammans ägde 3500 miljarder, vilket är mer än alla de statliga AP-fonderna tillsammans. De äger alltså lika mycket som 80 procent av den svenska befolkning tillsammans.

Vi har passerat Ryssland i ojämlikhet i världen. Bland de större länderna är det bara Sydafrika som kan slå oss. Sverige sticker ut jämfört med nästan alla jämförbara länder. Men det finns inte någon riktigt bra statistik, menar Andreas Cervenka som tycker att det är bedrägligt att prata om inkomster när man pratar om ojämlikhet:

– Inkomstskillnaderna har också ökat i Sverige, bland det snabbaste i OECD. Men jag skulle vilja hävda att det blir mindre och mindre intressant. Ingen i finanskvarteren i Stockholm skryter om att han har en hög lön, en hög lön innebär bara hög skatteavbränning.

Att ha en väldigt hög koncentration av förmögenheter på en liten grupp kan i sig vara skadligt. Det finns forskning som tyder på att det kan sänka tillväxten i en ekonomi:

– Rika människor hinner inte konsumera allt, de investerar. Ju mer de investerar, desto mer trycks räntan ned, ju mer räntan trycks ned, desto rikare blir de. Det är en självförstärkande spiral. Samtidigt har Sverige haft en usel tillväxt de senaste 15 åren.

Ett annat problem med tillgångsinflation är det här med att det omfördelar makt och får väldigt fysiska konsekvenser. I USA diskuteras så kallade “gated communities” där de rika stänger in sig.

– I Sverige behöver man inte taggtråd för vi har kvadratmeterpriser. Det är oerhört mycket mer effektivt för att stänga ute människor än taggtråd, säger Andreas Cervenka som menar att ombildningen till bostadsrätter och prisökningen har inneburit en socioekonomisk rensning där stadsdel för stadsdel töms på det som tidigare var vanliga yrken, som lärare, poliser, sjukvårdspersonal och brandmän. De har inte längre råd att bo kvar eller köpa nytt.

Under den tidsperiod som Andreas Cervenka skriver om har vi i Sverige haft en socialdemokratisk regering, sedan en borgerlig och sedan en socialdemokratisk igen. Många av nyckelspelarna bakom den skenande ojämlikheten tillhör idag den rikaste promillen i landet och är några av de största vinnarna på utvecklingen. Tusentals ex-politiker har blivit lobbyister eller klivit in på olika bolagsposter och tjänar massvis med pengar.
Idag handlar allting om att tjäna så mycket pengar som möjligt. Men alla kan inte det.

I USA har det gjorts studier på vad som händer i områden där det är mycket synliga skillnader i förmögenhet.

– När man ser att andra människor har större bilar och större hus, verkar det vara en ökad förekomst av våld. Det är inte hela förklaringen men jag tycker att det är förbluffande att man inte ens tar upp möjligheten att det även skulle kunna hända i Sverige. Hur kommer det sig att de kriminella i förorten går omkring i Versacekläder och åker BMW? Kan det bero på att de ser kriminaliteten som den enda chansen att nå det som de ser att man ska nå för att vara en lyckad person? frågar Andreas Cervenka retoriskt och fortsätter:

– Det är ingen ursäkt för kriminalitet. Men vi har slitits isär så mycket att vi har stora grupper som inte är med i samhället och inte kan komma in och som ser den superrika eliten. Vi har två parallellsamhällen, inte bara kulturellt utan framförallt ekonomiskt.

Inför valet utvärderade Dagens Industri de olika partiernas ekonomiska politik. Slutledningen var att Vänsterpartiets skattepolitik ligger närmast ekonomernas syn på saken. Det är konsensus bland ekonomer att det är självklart att vi måste ha en fastighetsskatt, eftersom nästan alla andra länder har det.

– Vi måste också ha någon typ av arvsskatt och vi måste jämna ut skillnader mellan arbete och kapital för det har blivit helt skevt. Signalerna man skickar med skattesystemet i Sverige idag är att du inte ska utbilda dig dyrt och skuldsätta dig med CSN och få ett fint jobb och hög lön. Det är bättre att du snabbt får ihop lite kapital och blir daytrader på börsen, säger Andreas Cervenka och beskriver hur unga har snappat upp vad det är som gäller. Den så kallade Ungdomsbarometern – som ska spegla trender och tendenser hos unga – hade som årets raket 2021, på tredje plats: vikten av att tjäna pengar. Det hade passerat vikten av att umgås med familj och vänner.

– Det kommer att bli en enorm svekdebatt på goda grunder, säger han och menar att bostadsbubblan har blåsts upp, inte bara med skattemedel, utan också med ränteavdrag – som är en enorm statlig subvention för att låna pengar:

– Man hade ett unikt fönster att fasa ut det när räntan var noll. Det hade inte märkts så mycket. Vad hände? Ingenting.

De unga som köpte på toppen av bostadsbubblan och belånade sig, tvingas ta oerhört mycket högre risker än vad de gjorde som klev in på bostadsmarknaden för 25 år sedan:

– De ser nu sjunkande bostadspriser. De har blivit lurade att tro att börsen alltid går upp, att bostäder alltid går upp, att man aldrig kan förlora pengar på en lägenhet. Nu har de lån som kanske snart är större än bostadens värde, om det fortsätter så här. Vad ska man säga till dem? undrar Andreas Cervenka som tror att vi trots allt är på väg mot ett paradigmskifte från lågränteparadigmet till något annat, som han hoppas kommer att innebära en tillnyktring. En rörelse bort från en företagskultur som tycker att det går bra att göra hur mycket förlust som helst, bara man växer.

Nu hoppas han att det blir tid för reflektion och påpekar att de som avfärdar hans kritik som vänster, i så fall i samma veva får avfärda Financial Times som en vänstertidning, eftersom den på ledarplats har föreslagit att förmögenhetsskatt borde införas. Något som inte heller är främmande för Joe Biden.

– Men i Sverige är det politiskt helt omöjligt. Att de som äger gynnas ser jag på kort sikt inget slut på.

När Andreas Cervenka avrundar är stämningen i lokalen ganska upprorisk. Folk mumlar och skakar på huvudet. Hade det varit mer syre i rummet så hade det väl varit upplopp redan, säger Pilgatans Jan-Olov Carlsson. Den första frågan är också mycket riktigt: Blir du inte förbannad?

– Jan Guillou skrev att boken höll på att driva honom till vansinne. Jag blev ganska lättad av det, för när jag skrev så trodde jag att det kanske var jag som hade blivit galen. Att jag var helt insnöad och inte hade fattat någonting, eftersom jag tyckte att mycket av det som hade hänt var sjukt och fel, säger Andreas Cervenka, som är glad över all uppmärksamhet och över att inte vara ensam med analysen. Och visst är han förbannad. En sak som gör honom arg är attityden som många har inom fastig­hetsbubblan:

– De ser sig som vinnare trots att de har haft en enorm medvind. Samtidigt tycker de att de är offer. Om man andas höjda skatter så vill man jaga ut framgångsrika människor ur landet. Gangsterfasoner, var det någon som sa när man eventuellt skulle höja skatten på ISK. En reform som har kostat 200 miljarder i uteblivna skatteintäkter och som till största delen har tillfallit de tio procent rikaste i Sverige.

Det finns färdiga förslag för att återinföra fastighetsskatten. Förslag som bara är att genomföra om den politiska viljan hade funnits. Men den finns inte. Social­demokraterna rev inte upp en enda av de skatteförändringar som de borgerliga genomförde mellan 2006 och 2014.
Istället spädde man på utvecklingen i och med avskaffandet av värnskatten.

Den nya regeringen kommer bara att förvärra situationen. Regeringsförklaringen, Tidöavtalet, innebär ytterligare sänkt skatt på ISK.
2017 rankades Sverige som bäst i världen på att bekämpa ekonomisk ojämlikhet. Därefter har vi tappat placeringar i varje ny mätning.
Nu vet vi varför.

Text och foto:
Emma Lundström

Liknande artiklar