Foto: Rudy and Peter Skitterians/Pixabay.

Skrota stödet för elpriser till företag

Därmed hoppas jag att en eller annan bagare sätter frukostbullen i halsen och blir upprörd. Det är bra och jag uppmanar dig att ringa till ICA-handlaren som säljer dina bullar och fråga om elräkningen kommer att kännas jobbig, det är ju energikrävande även att djupfrysa saker.

Om handlaren behagar svara bagaren kommer han troligen inte alls att förstå några problem, det är ju bara att höja priset så bibehåller vi vinstmarginalen. Lite stöd är ju förvisso trevligt och det är dyrt att vara rik med den tillgångsinflation som varit på fastigheter och lyxkonsumtion det senaste decenniet.

Vi måste garantera vinstnivåerna!

Det finns idag en märklig konsensus runt att staten skall garantera vinstnivåerna i företagen och på detta sätt upphör vi att ha en marknadsekonomi. Vi går mot en plutokratisk planekonomi där precis alla räkningar till sist landar hos skattebetalande arbetare. För de enda som idag betalar skatt är just denna grupp. Vi saknar skatt på kapital, fastigheter och spekulation det är en märklig styrning i ett samhällsbygge!

När pandemin bröt ut tvärnitade ekonomin under ett kort ögonblick till dess att stödpaket från staten börjat delas ut. I många stora företag skickades bidragen skamlöst vidare som vinstutbetalningar till aktieägare. Det är inte riktigt samma glädjestrålande generositet när politiker idag skall kompensera välfärden och offentlig verksamhet. Här ser man motsatsen, de uppenbara kostnadsökningar som kommer av stigande inflation kan inte övervältras på konsumenten, den vårdbehövande eller vägbehövande.

Det är till och med så oändligt befängt att dagens politiker dristar sig att kalla det för en “satsning” när man kompenserar endast en del av de ökade omkostnaderna i offentlig verksamhet. Hur detta är möjligt utan att folk i allmänhet blir tvärförbannade är obegripligt, var är upploppen – var är protesterna?

Vad hände med välfärden?

Det som händer är en ödeläggelse av den välfärd som en på den tiden röd socialdemokrati byggde upp med en Keynesianskt tyglad marknadsekonomi. För att rädda vinstmarginaler sätts idag marknadsekonomin ur spel och istället för välfärd skapas ett skamlöst generöst bidragssystem till ett välbeställt fåtal. Det råder en märklig konsensus i hela den politiska paletten från och med S och höger ut.

Det som försvaras

Märk väl att det som ovan försvaras är just marknadsekonomi. Dylikt kan således även komma från vänster i en kontext där vi idag befinner oss.

Jag vill också återkomma till bagaren som så frekvent visas i olika medier som den mest skadade av elprischocken, vilken faktiskt är på riktigt. Så – det måste finnas bidrag att söka för att hantera den akuta situationen för bagare och så även för den privatperson som får det svårt när uppvärmningskostnaden skenar.

Men det är orimligt att det görs på ett helt generellt sätt – vi talar ju om ett stort antal miljarder. De höga elpriserna kommer att bestå under lång tid och det enda som kan minska problemet på kort sikt är att låta prismekanismen styra konsumtionen eller att ransonera. Då är det lämpligt att stötta konsumtion för uppvärmning hos fattiga medborgare och bagare under en period men de som kan betala skall ges incitament att minska konsumtionen.

Är det så här vi vill ha det?

Så jag uppmanar till upprördhet bland oss arbetande människor i landet som alltid får ta notan i slutet. Stöd skall sättas in där det behövs och utformas för att avhjälpa att chocker slår ut friska verksamheter och ekonomiskt svaga hushåll. Det enda man kan glädjas över idag är att vi verkar ha en så inkompetent regering att det faktiskt kan ske en tillnyktring innan det är för sent.

Grumpy

Termer och begrepp:

Liknande artiklar