Eskilstuna kommun har en vacker vision för 2030. Den andas nästan frireligiös pamflett. Den
fastställer att :
* Vi är modiga, jämställda och har tillit till varandra
* Vi har kunskap, jobb och är attraktiva i en global värld
* Vi tar ansvar för en trygg och hållbar framtid
Den beskriver också att:
Här har barn och unga alla möjligheter att skapa och förverkliga framtidsdrömmar, här har
vi arbetsglädje och fritid, här har vi en aktiv och trygg ålderdom. Här har vi nära till
varandra, här känner vi tillit, gemenskap och framtidstro.”
Men i Eskilstuna har man övergivit sitt invånarfokus.
Här plockas pedagoger och stödpersonal bort från förskola och skola.
Här fylls barngrupper i skolans lågstadieklasser upp till 34 elever.
Här får trygga vuxna gå. Lämna sina arbetsplatser och önska bortprioriterade barn lycka till. I Eskilstuna saknar många barn och ungdomar framtidstro.
Här finns ett utbrett utanförskap och en kriminalitet som föder fantasier om ett bättre liv, gillrar fällor och leder barn in i situationer som är omöjliga att ta sig ur.
I Eskilstuna skjuter barn varandra.
Med kortsiktiga kalkyler och missriktad resultathets beslutar man nu att lägga ner den viktiga Årby-skolans högstadium.
Eldsjälar, viktiga vuxna, förebilder och gemenskap avvecklas. De levererar helt enkelt inte.
Det fyller mig med en tung sorg. Och faktiskt med en bristande “tillit”, en känsla av en hotad “gemenskap” och en försvagad “framtidstro”.
Vi upplever, utvecklar och inspirerar.
Vi gör Eskilstuna – tillsammans.
Och vi avvecklar vad vi vill.
Hanna Widén
Lärare och förälder i Eskilstuna
