Orden klingar fortfarande kristallklart i mitt huvud; “Varje bomb är en affärsmöjlighet”.
Det var i samband med inledningen av Irakkriget 2003 då USA och England inledde ockupationen av Irak.
En framstående svensk industriföretagare sa i en radiointervju; “Varje bomb är en affärsmöjlighet”.
Och så är det, “Den enes död den andres bröd”. Men det är nog lite ovanligt ändå att man uttrycker det så uppriktigt och cyniskt; “Varje bomb är en affärsmöjlighet”. Som att det finns något positivt med krig och förödelse.
När jag den 27 juni, läser ett inlägg på Aftonbladets kultursida, blir jag påmind om dessa ord igen; “Varje bomb är en affärsmöjlighet”.
Det är Nela Porobic, som är fredsaktivist och som leder arbetat med politisk-ekonomiska analyser av krig och konflikter inom den internationella organisationen “Women´s international league for peace and freedom”. Hon bor i Sarajevo och är utbildad vid Lunds universitet.
I artikeln med rubriken; “Fred måste byggas för människor, inte för kapital”, tar hon upp jämförelser mellan kriget i Bosnien och det nu pågående kriget i Ukraina:
“I Bosnien infördes efter kriget ett helt nytt ekonomiskt och politiskt system, ett som i grunden förändrade samhället och befolkningens uppfattning om sådant som jämlikhet, ägande och kollektiva och individuella intressen”.
Och hon fortsätter:
“Själv var jag efter kriget i Bosnien och Hercegovina övertygad om att fred och återuppbyggnad handlade om att stödja krigets offer, att säkerställa deras möjligheter att på nytt bygga upp sina liv och få leva i värdighet. Därför arbetade jag i åratal för FN och andra organisationer med frågor om om exempelvis stöd till kvinnor som utsattes för sexuella övergrepp under kriget. Men erfarenheterna från det arbetet – och från mitt liv i Bosnien – har förändrat min syn på vad fred och återuppbyggnad tillåts vara.
Idag vet jag att att fredsprocesser, så som de organiseras av det internationella samfundet, främst handlar om att skapa möjligheter för företag att göra ekonomisk vinst.
Det som nu pågår i Ukraina är dessvärre en utmärkt illustration av hur man medvetet väljer att sätta profit över människors liv…
Redan nu pågår det kampanjer i Ukraina där konsekvenserna av den ryska invasionen beskrivs som “den största möjligheten i Europa sedan andra världskriget” för privata investerare. En “investeringsmeny” erbjuder utländska entreprenörer möjligheter att satsa pengar i sånt som läkemedels- och tillverkningsindustrin, jordbrukssektorn och i Ukrainas naturresurser.
I utbyte lovas avregleringar, skattebefrielser och offentlig-privat samverkan”. (min kursivering)
I debatten hör vi att vi måste solidariskt ställa upp för Ukraina. Många länder ställer upp med “stöd” och “bistånd”. Det är både pengar och vapen. Man får uppfattningen att “vi” oreserverat skänker vapen, pengar och annat till Ukraina av ren solidaritet för att man ska kunna vinna slaget mot Ryssland. “Ukrainas sak är vår”.
Men denna illusion krackelerar när Nela Porobic skriver:
“Det är också värt att notera att det internationella samfundets ekonomiska stöd till Ukraina i stor utsträckning består av lån. (min kursivering)
Av de nära tjugo miljarder euro som EU förra året gav i stöd, bestod merparten av olika sorters lån och krediter; ersättning till medlemsländer som skickat vapen till Ukraina; och villkorad så kallad makrofinansiell assistans som förutsätter en ekonomisk politik i linje med internationella valutafondens riktlinjer. (min kursivering)
“Vi har sett många exempel på när Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) ställer krav på nedskärningar av offentlig verksamhet, utförsäljning och privatiseringar som villkor för att bevilja lån till fattiga länder”
Vi såg det när Grekland var i ekonomisk kris för några år sedan. Flera EU-länder och banker ställde som krav att Grekland måste skära ner på den offentliga sektorn och privatisera offentliga verksamheter för att beviljas lån.
När Grekland senare ville låna för att göra en kraftig militär upprustning för att bli “duktigast” av alla Nato-länder, då ställdes inga motsvarande krav. Då gick det väldigt “geschwint” att få lånen beviljade.
När jag följer upp Nela Porobics artikel hittar jag många exempel på att övervägande delen av “stöd” och “bistånd” till Ukraina till stor del består av just lån och krediter. Alltså sånt som ska betalas tillbaka.
EU har en gigantisk fond där länder som “skänkt” vapen till Ukraina kan få ersättning för hela eller delar av värdet på dessa vapen.
På ett ställe kan man läsa:
“I mars 2023, 13 månader efter invasionen, meddelade IMF att fonden var redo att bevilja sitt första lån till ett land i krig: ett avtal ha slutits med Ukraina om ett lånepaket värt 15,6 miljarder dollar”.
Jag läser vidare:
“EU:s finansiella stöd ska ske genom att EU-kommissionen tar upp lån på kapitalmarknaden på 18 miljarder euro. Pengarna lånas vidare till Ukraina på förmånliga villkor och på lång tid…”
När detta skulle beslutas i EU satte sig Ungern på tvären och hotade med att rösta nej. (Alla EU-länder måste vara eniga i såna här frågor) om inte Ungern får de 5,6 miljarder euro i coronastöd som EU hållit inne på grund av korruption och bedrägerier i Ungern.
Det slutade med kohandel, att EU gick Ungern tillmötes genom att Ungern, i ett första steg, ska få utbetalt hälften av detta stöd. (se lästips)
Men de riktigt stora pengarna kommer in i bilden när kriget en dag är slut och Ukraina ska byggas upp igen. Då ska “manegen vara krattad” för de som ska tjäna pengar på återuppbyggnaden.
Ingen vet väl ännu. Men det nämns summor på allt från 750 miljarder dollar, 1 500 miljarder dollar och 7 760 miljarder dollar.
När det gäller hur mycket olika länder ger i stöd till Ukraina kan man läsa att USA ger mest i reda pengar beror på att USA är den största ekonomin. Tittar man på stödet i förhållande till ländernas BNP ser det ut så här:
| Land | procent av BNP | miljarder euro |
| Estland | 0.83% | 0.25 |
| Lettland | 0.801% | 0.265 |
| USA (på 7:e plats) | 0.216% | 6.51 |
| Sverige (på 14:e plats) | 0.077% | 0.411 |
| Rumänien (sist) | 0.004% | 0.01 |
De som tillverkar bomberna tjänar på kriget. Och de som bygger upp efter kriget tjänar på kriget.
“Varje bomb är en affärsmöjlighet”
PS. Jag ser att Sveriges regering nu ska ge ett “Nytt humanitärt ‘sommarpaket’ till Ukraina på 380 miljoner kronor”.
Dessa 380 miljoner ska tas från biståndsbudgeten. Således inga nya pengar. Bara en omfördelning så att de allra fattigaste och mest behövande i världen får vara med att betala våran “solidaritet” med Ukraina.
Sverige gjorde så även när vi finansierade flyktingmottagningen från Ukraina. Kostnaderna togs genom “avräkning” från biståndsbudgeten.
Den borgerliga regeringen har också skurit ner den svenska u-hjälpen från målet minst 1 procent av BNP till 0,7 procent. År 2021 låg den svenska u-hjälpen på 1,14 procent av BNP.
Lästips:
- Ukraina kan vänta sig nyliberal exploatering – Nela Porobic – Aftonbladet, 27 juni 2023 (olika rubriker i Aftonbladets nättidning och papperstidning där den är; “Fred måste byggas för människor, inte för kapital”)
- Ukraina – ekonomi – Utrikespolitiska institutet
- Ukraina får EU-lån när Ungern får fondmiljarder – Tidningen Näringslivet, 13 december 2022
- EU långt efter USA i stöd till Ukraina – Europaportalen, 18 augusti 2022 (här kan man läsa hur mycket olika länder ger i stöd till Ukraina som andel av) BNP
- Världsbanken – Wikipedia (här hittar ni intressant info om Världsbanken. T.ex. att bankens ordförande alltid har varit USA-medborgare. Att USA har vetorätt på alla beslut som fattas. Hur banken ställer som villkor att länder måste privatisera offentliga verksamheter för att beviljas lån)
Rolf Waltersson
