Foto: Dids / pexels.com (kan man älska sig själv för mycket?).

Varför talar man nästan bara om procenttal när det gäller löneförhöjningar?

Jag lyssnade på ett program på P1 där man pratade om inflationen och de kommande centrala löneförhandlingarna. Det spekulerade om hur höga lönekrav fackföreningarna kan tänkas komma med. Kommer man att kräva kompensation för den höga inflationen som nu ligger på runt 10 procent?

Eller kommer man att: “ta sitt ansvar” för landets ekonomi och nöja sig med kanske ett par procent?

LO:s ordförande har ju “flaggat för” att man ska “ta ansvar” och nöja sig med låga lönepåslag som i praktiken blir lönesänkningar med tanke på inflationen. Motiveringen är att “för höga löner” spär på inflationen. Gäller inte detta i så fall också de högavlönade. Eller har deras höga löner och stora lönepåslag ingen inverkan på inflationen?

Det spekulerades fram och tillbaka, hit och dit. Inte med ett enda ord nämndes att lönen handlar om kronor. Det är pengar man handlar mat för, betalar sin hyra och andra räkningar.

Att trassla in sig i procentsatser är att försöka villa bort begreppen.
Om en högavlönad med, låt säga, 500 000 i månaden får 2 procent i lönehöjning innebär det en höjd lön med 10 000 kronor i månaden.

Om en vanlig knegare med 30 000 kronor i månadslön också får 2 procent i påslag, innebär det en höjd lön med 600 kronor i månaden

Jämför vi med en som har en taskig lön på 20 000 i månaden, blir 2 procent lönehöjning bara 400 kronor per månad.

Tar vi ett skutt till verkställande direktörerna i de statliga bolagen toppas den av Vattenfalls VD med en månadslön på 1 351 417 kronor 2021, vilket motsvarar en löneökning med 20,7 procent jämfört med året innan

Det är nästan i nivå med lönerna för de högsta hönsen inom de privata storbolagen. Var och en kan ju räkna ut vad en löneökning med 2 procent för dessa herrar, och en och annan dam, blir i reda pengar.

I programmet jag lyssnade på, kommer inte ihåg vad det hette, nämnde man att VD-arna i de större börsnoterade bolagen fick lönepåslag 2021 på i genomsnitt 10-12 procent.

För LO-kollektivet var lönepåslaget 2-3 procent 2021.

Som sagt, tittar man på hur det ser ut i procentpåslag så skenar de väl- och högavlönade iväg ganska rejält.

Tittar man i stället på kronor blir skillnaderna närmast förskräckande. När de låg- och normalavlönade får några futtiga hundralappar i månaden, får de väl- och högavlönade 10 000-20 000 kronor eller ännu mer i månaden.

Det är lätt att förstå varför de som inte har några större invändningar mot den här “utvecklingen” hellre pratar om procent i ställer för kronor.

Man kan också göra en annan jämförelse mellan en vanlig arbetarlön med topplönerna inom näringslivet.
Det arbetaren tjänar på 1 år, tjänar en näringslivstopp på mindre än 1 vecka.

Jag har berättat tidigare, men jag tar det igen.

För många år sedan då jag arbetade som kommunalarbetare i Eskilstuna kommun hade jag en insändare i en av lokaltidningarna, Folket eller Eskilstuna-Kuriren. Det var inför de lokala löneförhandlingarna och jag påpekade att det är vilseledande att hela tiden prata om procentuella lönepåslag.

Jag fick svar av en kvinna som arbetade med löneförhandlingarna för kommunens räkning. Hon svarade nått i stil med:

Men det stämmer ju. Om en med låg lön får samma procent i lönehöjning som en med hög lön så ökar ju löneskillnaden i kronor räknat”.

Tänk att komma till den matematiska insikten. Vilken aha-upplevelse.

Lästips:

Rolf Waltersson

Liknande artiklar