Det gick inte alls så som högerpopulistiska Nationell samling (RN) hade förväntat sig. Partiet, med rötter i fransk fascism och kolonialistisk rasism, kom inte i närheten av egen majoritet i gårdagens parlamentsval.
Av de 576 parlamentsplatserna ser RN ut att tillsammans med allierade få 143.
Den sittande presidenten Emmanuel Macrons nyliberala allians ska ha erövrat 168 platser, enligt uppgifter som publicerades tidigt idag.
Enligt samma uppgifter, publicerade i Le Monde, får partierna i vänsterns allians Nya folkfronten (NFP) 182 parlamentsplatser, och kandidater rubricerade som “oberoende vänster” 13. Den samlade vänstern resultat beräknas alltså bli 195 platser.
Återstående mandat tillfaller gaullisterna (46), oberoende höger (14), oberoende center (6), regionalister (4) och “övriga” (1).
Inom vänstersamlingen NFP får partiet längst till vänster, La France Insoumise (LFI), flest parlamentsplatser (74). Näst störst (59) av NPF-partierna blir socialisterna, som idag närmast är att beteckna som ett socialdemokratiskt “mittenparti”. Mandat tillföll också “vänsterfrontens center”, de gröna och kommunistpartiet, 28 respektive 9.
Från Macrons allians kom igår signaler om att man gärna ser formandet av en regeringskoalition med socialistpartiet, de gröna och kommunisterna. Däremot inte med NFP i sin helhet. Jean-Luc Mélenchons LFI vill man absolut inte veta av.
Även det gaullistiska högerpartiet Republikanerna (LR) vill uppenbarligen, och inte så förvånande, många i Macron-lägret inkludera i en bred koalition.
Inför denna tankegång, som formulerades redan under valnatten, tycks det socialdemokratiska partiet vara splittrat. De gröna och kommunisterna verkar stå fast vid att inte vända allianspartnerna LFI ryggen.
För LFI är det säkert otänkbart att ingå i koalition med Macrons nyliberaler och det gaullistiska högerpartiet. LFI och den genuina vänstern måste se på situationen ur ett strategiskt perspektiv. Det handlar om underminera det fascistoida och rasistiska RN, som idag får stöd från många förvirrade och desperata människor, främst i landsorten och utanför de stora städerna. Den nyliberala politiken har åsamkat dessa människor mycket elände, vilket RN utnyttjat genom att peka ut som syndabockar den del av Frankrikes befolkning som har invandrarbakgrund. Mot den bakgrunden är för LFI och den genuina vänstern en koalition med den nyliberala högern utesluten. För den genuina vänstern handlar det att ta strid med både nyliberalismen och den fascistoida rasismen. Det handlar om en kamp mot högern och kapitalets representanter, oavsett vilken form denna höger antar.
Hur kommer då de gröna, kommunisterna och socialistpartiets vänsterkant att ställa sig?
Kommer de att välj fortsatt samverkan med LFI?
Om så sker kan vi få se formandet av en fast front med möjlighet att ta sig an en långsiktig strid med högern; och genom målmedveten folklig solidarisk mobilisering skapa förutsättningarna för att omdana Frankrike i grunden.
