Den feministiska sången “Un violador en tu camino” – En våldtäktsman korsar din väg – har spridits till världens alla hörn. Det finns en rad som är central i sången: “Den förtryckande staten är en våldtäktsman”. Orden pekar på ett strukturellt problem. Det menar Alex Fuentes, medlem i Socialistisk Politiks styrelse.
Våld mot kvinnor är inte bara något som härrör från enskilda machotyper, det är något som hänger intimt samman med statens väsen. Den här typen av våld skulle inte vara så omfattande om det inte vore för den rådande slentrianmässiga samhälleliga straffriheten.
Den feministiska rörelsen i Latinamerika spelar idag en framträdande roll i den globala kvinnokampen. Febrila förberedelser pågår inför generalstrejken som utlysts till den 8:e mars. Bara i Chile samlades förra året en miljon kvinnor den 8:e mars. Ojämlikheten mellan könen på den latinamerikanska kontinenten är djupt rotad i ett kolonialt förflutet och våldet mot kvinnor har varit omfattande. Under de senaste åren har kvinnor i Latinamerika tvingats problematisera våldet mot kvinnor och ställa krav på hållbara lösningar. Begreppet feminicidio är sorgligt nog vanligt förekommande i den spansktalande världen, någon direkt översättning till svenska finns inte men det handlar om kvinnomord.
I media talas det ofta om ett extremt våld i länder som Colombia eller Mexiko. Det mördas betydligt fler män än kvinnor i dessa länder. Män dödas på gatan, på krogen, i gängkrig, i samband med knarkuppgörelser, i fängelser och så vidare.
Men till skillnad från när det gäller män, mördas kvinnor just för att de är kvinnor och det är en väsentlig skillnad. Under 2019 mördades 10 kvinnor per dag i Mexiko. Latinamerikanska kvinnor mördas i regel inom hemmets fyra väggar, förövaren är oftast en partner, fader, broder eller en annan manlig släkting. Feminicidio eller mord på kvinnor utgör ett slags institutionaliserat samhälleligt våld, det är ett våld som riktas mot kvinnokroppen. Det är ett sätt att normera, reglera och statuera männens maktordning över kvinnorna. Det är strukturella mekanismer som tränger igenom samhällsklasserna.
Kvinnoförtrycket är ett särskilt samhällsproblem och i allra högsta grad ett politiskt sådant. Det är därför glädjande att dagens framgångsrika feminism i Latinamerika blir allt starkare. En radikal vänsterfeminism gör idag uppror mot varje form av kvinnoförtryck.
Färgglada affischer med slogan La Huelga General Feminista Va! förgyller gator och torg. Latinamerikanska feminister tar saken i egna händer och spelar huvudrollen i kampen. Feminismen strävar efter att förändra själva livsvillkoren och överlämnar inte uppgiften till dem som utgör en del av problemet.
Det är inte bara i Latinamerika den feministiska rörelsen är på hugget. #WomensGlobalStrike uppmanar också till en generalstrejk den 9:e mars. Det är ett internationellt nätverk med cirka 100 feministiska organisationer i drygt 36 olika länder som uppmanar till strejk under slogan If women stop, the world stops.
Den globala feminismen verkar för att skapa en allomfattande rörelse med syfte att försvara och kräva kvinnornas kollektiva makt och mänskliga rättigheter. Det strukturella förtrycket mot kvinnor genom patriarkatet, nyliberalismen, globaliseringen, militarismen, fundamentalismen och miljöförstöringen finns i världsskala.
De strejkandes gemensamma krav återspeglas i ett politiskt uttalande som innehåller krav på strukturella förändringar: anständigt arbete och anständiga löner; stopp på våldet mot kvinnor; rättvis tillgång till resurser, makt och möjligheter; matsuveränitet och klimaträttvisa för alla.
Du kan läsa uttalandet på www.womensglobalstrike.com.
Alex Fuentes
Artikeln har tidigare (6/2) också varit publicerad i tidningens Internationalen.
