Gubbväldet har varit totalt inom den lokala politiken i Eskilstuna
I Stadshuset i Eskilstuna hänger porträtt av alla som varit ordförande i Kommunstyrelsen genom åren. Det är 14 avporträtterade personer. Samtliga är män.
Först i raden är fabrikör August Stålberg som 1888 tillträdde som orförande för Drätselkammaren.
Det hette drätselkammarordförande ända fram till början av 1970-talet då titulaturen ändrades till kommunstyrelseordförande.
Sist i raden av dessa herrar är Hans Ekström som var KS-ordförande fram till 2010.
Nästa på tur att bli upphängd som nummer 15 i samlingen herrar med störst makt och inflytande över kommunpolitiken är Jimmy Jansson.
Som sagt – herrarna dominerar totalt. Någon kanske invänder att från början hade kvinnor varken rösträtt eller var valbara, vilket kan förklara snedfördelningen.
Även om kvinnorna haft rösträtt före 1921, misstänker jag att detta inte hade ändrat “maktbalansen” mellan könen.
Knappast troligt att någon kvinna kunnat ta sig in på en sådan topp-position runt förra sekelskiftet.
Nästan lika dålig är könsfördelningen om man tittar på vilka som varit ordförande i Kommunfullmäktige, som från början hette Stadsfullmäktige.
Först ut var Direktör Johan Svengren. Han avlöstes av Per Wahlström. Därefter följde Överstelöjtnanten C. Hyltén-Cavallius. Därefter följde ytterligare ett antal herrar på denna post. Bland de som kan nämnas är Bergsrådet och Riddaren K.N.O. Samuel Schröderstierna.
1988 var tiden kommen för den första kvinnan att bli kommunfullmäktiges ordförande. Det var Nina Jarlbäck.
Efter Nina Jarlbäck följer ytterligare ett par herrar. Efter den senaste herren, Alf Egnefors, tillträdde Ann-Sofie Wågström som nu ordförande för kommunfullmäktige.
Om jag räknat rätt (jag kan ha missat någon) har det varit 17 personer på denna befattning, varav en kvinna. Tar vi med Ann-Sofie Wågström också, blir könsfördelningen 16 herrar och 2 damer.
Har man varit Stadsfullmäktiges- och Kommunfullmäktiges ordförande, får han hänga avporträtterad i olja i den ståtliga fullmäktigesalen i Stadshuset.
Värt att notera är att i “tidernas begynnelse” var det vanligt att stadens stora fabrikörer också intog viktiga poster inom den lokala politiken.
Idag skulle nog en sådan sammanblandning av intressen kallas för jäv.
Rolf Waltersson
