Foto: Rene Forsman

Vad tänker Eskilstuna göra för de ungdomar som står på tur att tvångsförflyttas?

Öppet brev till: Ann-Sofie Wågström, kommunfullmäktiges ordförande, Lars-Olov Lundqvist och Faisal Hassan, förste vice och andre vice ordförande, samt samtliga ledamöter i kommunfullmäktige, inklusive ersättare.

Bakgrund: Vi möter dagligen ensamkommande barn och ungdomar i vår yrkesutövning och/eller genom frivilliga insatser och vi kan vittna om den psykiska ohälsa som är ett resultat av omflyttningarna av dessa ungdomar. Omflyttningarna sker när ungdomen fyller 18 år och därmed flyttas från HVB-hem och familjehem till något av Migrationsverkets boenden, eller av att Migrationsverket stänger ett boende.

Avsaknaden av trygghet ovanpå traumat från flykten för några år sedan och allt övrigt som ungdomarna har varit med om i sina liv leder till ett snabbt försämrat psykiskt mående. Vi vet. Det är vi som finns där för dem i vardagen när mörkret är som störst och hopplösheten väger över. Självmordstankar, allvarliga självmordsförsök och ibland fullbordade självmord är ett resultat.

För dessa ungdomar är kontakten med oss livsavgörande. Skolan, vännerna, organisationerna och idrottsföreningarna där de är verksamma i är en fast grund de byggt vidare på. Det är en skräckfylld upplevelse att behöva lämna en plats, som de för första gången på länge, känner sig hemma på och trygga i!

Vi möter ungdomar som har varit så rädda för att flytta från Eskilstuna att de hellre valt att stanna kvar till vilket pris som helst. De ordnar varje natt en ny plats att sova på; gatan, härbärgen, hos någon de träffar eller en kompis som kan hjälpa dem tillfälligt. Härbärgen och liknande verksamheter är förstås inte anpassade efter den här målgruppen. Vi möter ungdomar där studierna är av sådan stor vikt att de stannar för den saken. Skolan är viktig för dem!

De som har valt att stanna för att kunna gå kvar i skolan kan ofta göra det tack vare frivilliga insatser i form av ideella familjehem. Men de frivilliga krafterna räcker inte till. Behoven är så stora! Trenden är tydlig: Om inget görs kommer problem som missbruk, prostitution, brottslighet och psykisk ohälsa att öka som ett resultat av omflyttningarna. Tyvärr utnyttjar människor gärna de som är mest utsatta.

Eskilstuna kan tack vare regeringens tillfälliga kommunbidrag till stöd för denna utsatta målgrupp fatta beslutet att låta ungdomarna stanna här. Då skulle Eskilstunas kommun efterleva socialtjänstlagen och ge stöd till unga upp till 21 år. Stödet som tilldelats är 2017 3 595 977:- liksom 1 797 988:- för år 2018.

Vår fråga, som vi önskar att kommunfullmäktige ska besvara, är:

Hur tänker Eskilstuna använda och fördela detta statliga stöd?

Under flyktingars asylprocess är det stat och Migrationsverket som ansvarar för ensamkommande ungdomar som är åldersuppskrivna eller har fyllt 18 år. Ungdomarna förväntas flytta till Migrationsverkets anläggningar i Sverige den dag de blir myndiga. Den 12 oktober tvångsflyttades en ungdom till Luleå. Vi är flera vuxna som dagligen talar med honom i telefon och stöttar för att han ska orka fortsätta kämpa och leva. Eskilstuna kunde ha låtit honom bo kvar. På tisdag flyttas ännu en ungdom!

Vad tänker Eskilstuna göra för de ungdomar som står på tur att tvångsförflyttas?

Sedan 1 juli 2017 finns det ett nytt ersättningssystem för kommunernas mottagande, med ett tillfälligt kommunbidrag. Detta bidrag kan användas till att låta ensamkommande i målgruppen få stanna kvar i Eskilstuna! Målgruppen för detta bidrag är ungdomar som var inskrivna hos Migrationsverket den sista juni 2017 och som är födda under perioden 1999-07-01–2000-06-30.

Hur tänker Eskilstuna använda och fördela detta statliga stöd?

Ensamkommande barn och unga är i asylprocesser som har varit alldeles för långdragna. Dessa ungdomar är redan MED och utvecklar Eskilstunas framtid. De är redan integrerade och studerar på gymnasienivå. De är inte nummer i statistiken för oss utan personer av kött och blod, och detsamma gäller för alla dem som de dagligen träffar och interagerar med i Eskilstuna. De är ensamma utan familj men har börjat bygga upp familjeliknande strukturer. Och viktigast: de vill själva stanna här och arbeta för Eskilstuna. Slutföra sina studier. Börja jobba. Fortsätta att engagera sig i stadens bästa. Ge tillbaka av tacksamhet för allt de har fått. Kort sagt, älska Eskilstuna.

Observera att Eskilstuna inte var första och enda anhalten för ensamkommande som detta brev gäller. Omflyttningarna kan ha sett ut så här: Från Eskilstuna till Karlstad, från Karlstad till Göteborg, från Göteborg till Eskilstuna igen, till Flen på 18-årsdagen, sedan vidare till ”slutförvaring” i Ödeshög eller Luleå eller i någon av Migrationsverkets större anläggningar.

Vi som undertecknat detta brev vill att Eskilstuna beslutar att ensamkommande ungdomar som fyller 18 år eller får sin ålder uppskriven under asyltiden och som anvisats till Eskilstunas kommun får bo kvar i Eskilstunas kommun till dess att asylärendet har vunnit laga kraft.

Det här är viktiga frågor, livsviktiga för dem det gäller dessutom, och vi tackar kommunfullmäktige på förhand för en diskussion och ett svar på frågorna:

1.Hur tänker Eskilstuna använda och fördela det statliga stödet?

2.Vad tänker Eskilstuna göra för dem som var inskrivna i Eskilstuna den 30/6 2017 och som nyss tvångsflyttats och försöker leta vägar tillbaka (till exempel via ideella familjehem) så de kan fortsätta sin påbörjade utbildning som de ännu är aktuella i?

3.Vad tänker Eskilstuna göra för de ungdomar som står på tur att tvångsförflyttas?

 

Eskilstuna den 16 oktober 2017

Catarina Salomonsson – Ensamkommandes Förbund Eskilstuna, ideellt familjehem aktiv i nätverket #vistårinteut

Jimmy Bergkvist – Gymnasielärare och ideellt familjehem

Katarina Lindve – Aktiv i nätverket #vistårinteut

Jessica Lindgren Meng – Lärare, aktiv i nätverket #vistårinteut

Bengt Arvidsson – Präst St:Pauli Kyrka, Eskilstuna

Mohammad Reza Ahmadi – Ordförande Ensamkommandes Förbund, Eskilstuna

Salah Shallal – Projektledare för Schysst sommar och vinter Eskilstuna

Linda Andersson – Aktiv i nätverket #vistårinteut

Eva Härdström Lindberg – Lärare, familjehem, ideellt familjehem

Maria Ahlstrand Egwabor – Aktiv i nätverket #vistårinteut, familjehem

Louise Rickman – Lärare, familjehem, aktiv i nätverket #vistårinteut

Josefin Valham – Lärare på Språkintroduktion, med i nätverket #vistårinteut

Eva Carlén – Lärare på Språkintroduktion

Catharina Sundström Larsson – Lärare på Språkintroduktion

Evelina Nömm – Lärare på Språkintroduktion

Saman Abdoka – Lärare på Språkintroduktion

Monika Kull – Lärare på Språkintroduktion

Peter Söderström – Lärare på Språkintroduktion

Robert Almroth – Lärare på Språkintroduktion

Gunilla Björck – Lärare på Språkintroduktion

Max Verlage – Lärare på Språkintroduktion

Mari-Anne Bengtsson – Lärare på Språkintroduktion

Marie Vestling – Lärare på Språkintroduktion

Liknande artiklar:
Det här är premiär för Månadens band i eFOLKET. Först ut är Avund som under
För en vecka sedan anordnade vi en paneldiskussion med våra politiker för att få svar
”Det är för mig obegripligt att man som socialdemokrat i Kommunfastigheters AB kan gå med
Majoritetens förslag på sänkning med 20 miljoner fick hård kritik i kommunfullmäktiges debatt om budgetkomplettering