Hanna Gunnarsson, Vänsterpartiets ledamot i riksdagens försvarsutskott och partiets “försvarspolitiska talesperson”, fortsätter med att uttala sig på ett sätt som väckt många frågetecken och ofta bestörtning inom det egna partiet.
På sociala medier skrev hon nyligen:
En morgon som inleds med flagghissning, arméns musikkår och stridsbåt till Djurgården är en trevlig morgon. Tack till besättningen för säker körning och bra svar på alla frågor!”
Det är inte länge sedan som det var marinens musikkår som fick Gunnarsson att gå igång. Då skrev hon:
Stort tack marinens musikkår och marinchefen för en fantastisk konsert! Bra blandning av marscher och nordiska visor och ett schlager-medley på slutet. Man kan verkligen aldrig få för mycket marschmusik, det är alltid så otroligt pampigt och medryckande.”
Stor bestörtning bland många partimedlemmar orsakade Hanna Gunnarsson då hon i samband med den senaste Aurora-övningen i Sverige – med deltagande av stridsförband från USA och andra NATO-stater – önskade “alla deltagare lycka till”.
Och när NATO:s inflytelseagent Pål Jonson (M) utsågs till krigsminister i tidölagets regering reagerade Gunnarsson med stor förtjusning:
Ministerlistan har presenterats. Som vi har spekulerat! Stort grattis till @PlJonson,
ny försvarsminister! Pål har lett försvarsutskottet på ett väldigt bra sätt, ser fram emot ett fortsatt gott samarbete!”
Hanna Gunnarsson var också Vänsterpartiets representant i den så kallade Försvarsberedningen, som enig ställde sig bakom ett förslag på en minst sagt kraftig ökning av miljardrullningen till det militärindustriella komplexet.
När Gunnarsson på Försvarsberedningens presskonferens som pliktskyldigast i en bisats meddelade att hennes parti inte sett NATO-anslutningen som något bra, ekade hyckleriet. Hon hade ju själv just hävdat med eftertryck att hon ställde sig bakom en kraftig ökning av den svenska NATO-krigsmakten!
Alarmerande är förstås att Hanna Gunnarsson uppenbarligen har full uppbackning från partiets ledning. De skrivningar om kamp mot militarismen i det nyligen antagna partiprogrammet – skrivningar som en majoritet av kongressdeltagarna såg till att de kom med – år något som Hanna Gunnarsson och partiledningen inte ämnar fästa något som helst avseende vid.
Betecknande är också den lamhet med vilken partiledningen uttryckt sitt formella avståndstagande gentemot NATO-anslutningen och det av Pål Jonson framförhandlade DCA-avtalet med USA. Det senare ett avtal som ska ge USA:s krigsmakt “obehindrad tillgång” till 17 militärbaser i Sverige. Avtalet ger också USA:s krigsmakt rätt till operationer “i basernas närområde”, och till och med rätt att vid behov, även i fredstid, operera “utanför basernas närområde”. Vilket naturligtvis kan tolkas som hela Sverige. Med andra ord handlar det om ett regelrätt ockupationsavtal, värdigt den idoge USA- och NATO-utbildade inflytelseagenten Pål Jonson.
Flera medlemmar i Vänsterpartiet som eFOLKET talat med menar att om tillståndet i partiet vore normalt så skulle Hanna Gunnarsson omedelbart plockas bort från försvarsutskottet och hennes medlemskap ifrågasättas.
Och många uttrycker ren sorg och ställer sig frågan om vart den nuvarande ledningen nu fört partiet.
Kommer ledningen att kunna pressa alla riksdagsgruppens ledamöter till att rösta för den kraftiga upprustningen av den svenska NATO-krigsmakten, när den frågan inom kort kommer upp?
Hursomhelst kan vi lugnt hävda att en stor del av Vänsterpartiets medlemmar runt om i landet nu vill se sina riksdagsledamöter rösta utifrån devisen:
Inte en kvinna, inte en man, inte en krona till den svenska NATO-krigsmakten!
