Under de senaste månaderna har regeringar, FN, påven, religiösa samfund, artister och otaliga parlamentsledamöter krävt att USA häver sina sanktioner mot en rad länder. Sanktionerna har lett till att dessa länder inte kan att importera livsviktiga mediciner och utrustning för att bekämpa covid-19.
USA gör dock tvärtom. Den senaste tiden har sanktionerna skärpts mot länder såsom Iran, Venezuela och Kuba. Josep Borrell, EU:s talesperson för utrikesfrågor och säkerhetspolitik har sagt att inga sanktioner får förhindra kampen mot coronapandemin. FNs generalsekreterare, António Gueterres har krävt att sanktionerna upphör. USA har bland annat hindrat ett flygplan med skyddsmasker, respiratorer och annan medicinsk utrustning från ett kinesiskt företag som skickats till ett 50-tal länder från att leverera till Kuba.
I en artikel i den ansedda medicinska tidskriften The Lancet varnas för att historien skall upprepa sig och nämner de mer än en halv miljon irakiska barn som dog som en följd av sanktionerna på 1990-talet.
Kuba, med en väl utvecklad och av FN lovordad hälsovårdssektor och den högsta läkartätheten i världen, har däremot svarat positivt på vädjan om hjälp från många länder. Landet delar nu liksom under Ebola-epidemin i Västafrika 2014-2015 solidariskt med sig av sina begränsade resurser. Idag finns kubanska läkarbrigader i 22 länder, inklusive Italien och Andorra i Europa.
Så utfaller jämförelsen mellan lilla, blockerade Kuba och stora, mäktiga USA. Det ena landet erbjuder hjälp och hälsa, det andra sanktioner som leder till oerhört lidande och död.
Per-Olov Lennartsson
Uppsala 2020.05.14
