I mitt tidigare inlägg “Torshälla i ett nötskal” lovade jag att skriva om det unika tornuret på Rådhuset. Jag gör det enkelt för mig genom att citera från informationstavlan framför Rådhuset:
“Tornuret kom till Torshälla år 1580 och var en gåva från hertig Karl. Uret hade då suttit i Strängnäs domkyrka sedan 1400-talets slut. Kyrkan fick med tiden stora problem med uret, kanske mest pga vibrationer eller för stora temperaturväxlingar i det höga ouppvärmda tornet. I ett protokoll från 1837 kan man läsa att man vill flytta det “odugliga” uret från kyrkan till Rådhuset.
Detta är landets äldsta mekaniska tornur i funktion. Det kräver manuell uppdragning var tredje dag, så därför sätts det igång endast vid högtidliga tillfällen (som när det är Torshälla marknad. Min anmärkning). Torshälla kan dock glädjas över att ha denna klenod i sin ägo”.
Går man in på Torshälla hembygdsförening hittar man lite mer information om detta unika tornur:
“Urverket installerades i Torshälla kyrka och urtavlan monterades upp på kyrktornets södra sida. Av bevarade räkenskaper från 1610 fram till 1816 framgår att kyrkan snart fick bekymmer med uret. På valborgsmässostämman 1837 ville magistratens ledamöter flytta det “odugliga” tornuret från kyrkan till rådstugan. Staden skulle då underhålla det så att kyrkan ej belastades. Urfabrikör E. Eriksson, Eskilstuna, åtog sig att för en kostnad av 175 Riksdaler Riksgäld flytta uret. Tornuret försågs med dubbla växelverk och visade tiden både åt norr och söder. Detta är landets äldsta tornur i funktion.
Text: Margaretha Lindén
Torshälla ABC”.
I Rådhuset fanns även ett häkte. Jag citerar vidare från informationstavlan framför Rådhuset:
“När rådhuset byggdes 1833 inrättades ett häkte uppe på vinden. Endast en stege ledde ursprungligen dit upp så alltför berusade personer fick hissas upp. Häktet bestod av två timrade celler med ett litet gallerförsett fönster. Ljusinsläppet var således minimalt. Dessutom saknades uppvärmning. Straffen kunde vara mycket stränga och vanlig stöld kunde leda till flera års fängelse.
På väggarna kan man läsa dessa ord som andas förtvivlan:
“Här blef jag arresterad för ingenting di gör some vill med en fattig”:
Vem skrev detta och varför? År 1893 fick staden en polisstation och två moderna finkor och klagoropen från rådhusvinden tystnade”.
Om Rådhustorget, där Rådhuset ligger, kan nämnas att det består av riktig kullersten. Även några av de smala gränderna i Torshälla har kvar sin kullerstensbeläggning.
En del kallar vanlig huggen gatsten felaktigt för kullersten. Därför visar jag en bild från Rådhustorget där man tydligt ser skillnaden mellan kullersten och huggen gatsten.
Vid en av de branta uppfarterna mot Rådhustorget står ett offentligt konstverk:
“Yin-Yang” – symbol för tillvarons negativa och positiva principer – kallar konstnären Arne Jones (1914-1976) denna trappformade skulptur. Den är tillverkad i rostfritt stål och skänktes av dåvarande Nyby Bruk AB vid stadens 650-årsjubileum 1967”.
PS. Är man lite nostalgiskt lagd och vill känna de historiska vingslagen när man går runt vid det kullerstensbelagda Rådhustorget där Rådhuset och kyrkan ligger, känns det lite fel att hela torget numera är en stor parkeringsplats som alltid är full med bilar.
Eller så är det bara att gilla läget – ett möte mellan det gamla och det nya.
Rolf Waltersson
