Jag har i ett stort antal debattinlägg tagit klar ställning för försvarskrigande Ukraina, och mot anfallskrigande Ryssland. Min grundprincip är alla “etniers”, folks och nationers demokratiska rätt till nationellt självbestämmande.
Demokrati betyder ordagrant folkmakt, som i folkets rätt att i majoritetsval styra sitt land. Men folkmakt betyder också, menar jag, folkets rätt att ha ett eget land. Alltså nationalitetsprincipen:
Grundsatsen att folkens uppdelning i statssamhällen bör ske efter nationalitet (= kulturell, språklig, etnisk, historisk, geografisk, statlig, ekonomisk, kommunikationsmässig samhörighet i ett område).
Alltså att folk och politik bör sammanfalla i nationalstater, vilken är målet för nationalismen som ursprunglig folklig ideologi. Och att alla nationer/stater bör bemöta varandra fritt och jämlikt. Det är progressiv nationalism, (som i Ukraina) men vi vet ju att nationalismen inte sällan blir reaktionär och aggressivt expanderande (som i Ryssland).
Nu anser Ryssland att USA och väst bröt mot ett påstått löfte att inte utvidga NATO österut. Moskva som själva behandlat Östeuropas länder som sina egenkontrollerade satelliter underkastade Moskvas vilja, vill alltså att Östeuropa även i fortsättningen ska fungera som lite av Rysslands buffertzon, deras närområde, “det nära utlandet”. Fortsatt underkastelse inför Storebror.
Men alla nationer ska ha rätt att fritt och jämlikt bestämma sina allianser och sina organisations-tillhörigheter. Som fria och jämlika nationer har de rätt att bestämma sitt eget öde utan påtvingad stormaktsimperialism.
Västländerna ska också ha varit inblandade i de provästliga orangea färgrevolutionerna i östra Europa och Kaukasien, i det anti-ryska regimbytet i Ukraina, i att avbryta fredsförhandlingar mellan Ukraina och Ryssland, och förstås i enorma ekonomiska och militära hjälpsändningar från USA och EU. Med syftet att få med det militärt strategiska och spannmålsrika Ukraina i EUropa och NATO.
Jag hyser inga tvivel på att västmakterna är inblandade i ett utstuderat fulspel om makten över Ukraina. De har haft världsherravälde över Afrika, Asien och Latinamerika i 500 år. Efter sin egen nationella befrielse från fascismen 1945, bekämpade de hycklande Syds befrielsekrig; Vietnam, Kuba, Algeriet, Kenya, Angola, Mocambique, Sydafrika, Egypten, Laos, etcetera.
Kolonialismen i Syd gick sedan över i nykolonialism över formellt självständiga länder. Och så krigen i Irak och Afghanistan. För att inte nämna stödet till folkmördarregimen i Kambodja.
Självklart bedriver väst sitt själviska fulspel om makten över det förhoppningsfullt kommande befriade självständiga Ukraina. Lika självklart som att Sovjetunionen bedrev sitt egoistiska fulspel i Tredje världen (Syd). Fast de hamnade ofta på rätt folkliga sida i många konflikter.
Men alla små fria nationer bör kasta av sig oket från de gentemot Syd anti-nationalistiska stormakterna, och deras imperialistiska strävan att bestämma över länderna i Syd och deras ekonomiska resurser.
Må allt vara sant om USA:s och västs inblandning i Ukrainas inre angelägenheter. Det ändrar inte sakfrågan och mitt stöd till Ukraina. Inte heller att de har en borgerlig regering – det är det ukrainska folkets ensak.
I grunden står en nations rätt att styra sig själv, och värna om sitt oberoende från en anfallande stormakt. Allt annat är detaljer.
Hans Norebrink,
arbetare, demokrat, vänsternationalist, vänstersocialist. mot diktatorisk imperialistisk högernationalism som kränker andra nationer. Alla folk lika värda, fria, jämlika.
