När det rasförtryckande apartheidsystemet definitivt gick i graven 1994, och Nelson Mandela valdes till Sydafrikas president, var den första etappen för befrielserörelsen ANC avverkad.
Återstod gjorde uppgiften att bygga ett socialt och ekonomiskt jämlikt Sydafrika, som sedan 50-talet varit en framskjuten och grundläggande pelare i ANC:s program.
Avskaffandet av den formella lagstadgade rasdiskrimineringen innebar inte att de enorma ekonomiska och sociala klyftorna försvann. Den vita befolkningsgruppen är generellt fortfarande den privilegierade. Men det har också inträffat att ett skikt av synnerligen välbeställda svarta uppstått. Inte sällan har i detta skikt ingått funktionärer och politiker med rötter i ANC. Många sydafrikaner är av meningen den forna befrielserörelsen tagits över av karriärister som förstått att använda sina positioner till att berika sig.
Just nu stormar det mot republikens president Jacob Zuma. Det är inte första gången. Men det som nu i folkmun kallas ”Guptagate” ser ut att utveckla sig till en djup och bred proteströrelse som kan innebära slutet för Zuma som politiker, och kanske inledda en ny etapp i den sydafrikanska omvälvningen. Betecknande är också att skandalen handlar om att den mäktiga finansfamiljen Gubta inte endast genom kontakter med skaffat sig ett indirekt inflytande över politiken. Vittnesmål har presenterats om hur Gubta direkt valt ut vilka ministrar till Zumas ministär.
Ilskan är stor i protestdemonstrationerna som nu genomförs. Många menar att det nu är de många, de som representerar den gamla befrielserörelsens själ, som bestämts sig för att nu får det vara nog.
