Från Sveriges Exportråds presentavdelning, inhyst i Industrihuset på Östermalm i Stockholm, skickades någon gång under våren 1986 en glasfigur, tillverkad av Orrefors. Försändelsens destination var Sydafrika. Avsändaren hette Per Gunnar Vinge, säkerhetsdirektör på Industriförbundet. Vinge hade tidigare varit chef för SÄPO. Han tvingades lämna SÄPO 1970 efter att ha misstänkliggjort Olof Palme, och påstått att denne var en säkerhetsrisk.
Vid tiden för mordet 1986 var P.G. Vinge säkerhetsdirektör på Industriförbundet. Han samarbetade med högerextremisten C. G. Holm, som också var ledande redaktör på den fanatiskt Palme-fientliga tidskriften Contra. Skribent på Contra var också Palme-hataren Bertil Wedin, högerextremist och reservofficer. Wedin var även agent för den sydafrikanska säkerhetstjänsten. Han värvades av apartheidregimens spion och yrkesmördare Craig Williamson Denne hade tidigare infiltrerat den av svenska socialdemokrater ledda solidaritetsfonden IUEF. Enligt en före detta anställd inom apartheid-regimens säkerhetstjänst var kodnamnet för likvideringen av Sveriges statsminister “Hammer”.
Vår källa vad gäller Vinges försändelse till Sydafrika har vi i denna artikel valt att kalla “Helena”. Hon har också informerat Palme-utredningen om sina iakttagelser.
Vi har i två tidigare artiklar i eFOLKET denna sommar redogjort för ett nätverk med starkt Palme-fientliga inslag. Artiklarna har varit avsedda att ge en behövlig bakgrund till den som vi nu och här publicerar.
I den första artikeln fokuseras det på den hemliga underrättelseorganisationen Stay Behind. Vi påvisade att en grupp tillhörande denna organisation under olika perioder skuggat Olof Palme, och att gruppen leddes av en kvinna – Barbro Sagnell – med starkt Palme-fientliga åsikter. Vi påvisade också att Stay-Behind-gruppen var aktiv med spaning i centrala Stockholm under mordkvällen. Och att denna närvaro och aktivitet av någon anledning tills idag mörkats av både utredningen och regeringen.
I den andra artikeln ligger fokus på den delen av nätverket som vid tidpunkten för mordet på Olof Palme bestod av personer med anknytning till så kallade näringslivsorganisationer, SÄPO, svensk högerextremism och den sydafrikanska säkerhetstjänsten.
Vi beskrev också hur ett villospår som pekade ut den kurdiska organisationen PKK producerades, propagerades och vidmakthölls inom detta nätverk. Även Hans Holmér deltog i produktionen av det så kallade PKK-spåret. Först som officiell spaningsledare, och senare tillsammans med Ebbe Carlsson i deras egna “inofficiella” verksamhet.
Vi har också i en kompletterande artikel redovisat nätverket genom ett sociogram; där förbindelserna mellan de ingående personerna tydligt framgår.
Innehåll:
- Uppgifter om en sydafrikansk inblandning
- Kopplingen till högerextremt Palme-hat i Sverige
- Kopplingen till Industriförbundet
- Per Gunnar Vinges märkliga försändelse
- Kodnamn: “Hammer”
… en person med någon form av anknytning till SÄPO
1. Uppgifter om en sydafrikansk inblandning
Att den sydafrikanska apartheid-regimen vid 80-talets mitt hade starka motiv för att få bort Olof Palme från den internationella politiska scenen står utom varje tvivel.
Apartheid-regimens kapacitet och beredskap att likvidera motståndare också utanför landets gränser var under 80-talet också det ett odiskutabelt faktum. Att sådana mord även förekom är bevisat, och detta har efter apartheidsystemets fall också erkänts av före detta medlemmar i den gamla regimens säkerhetstjänst.
Vi vet också att en avdelning som organiserade mord utanför Sydafrikas gränser kallades “Long Reach”. Den leddes av infiltratören, spionen och yrkesmördaren Craig Williamson.
Under åren 1977-79 verkade Williamson som infiltratör inom International University Exchange Fund (IUEF), en organisation med säte i Genève. IUEF:s främsta uppgift var att ge stöd till kampen mot den sydafrikanska apartheidregimen. I ledningen satt den svenske socialdemokraten Lars-Gunnar Eriksson. Verksamheten hade ett mycket starkt stöd från socialdemokraterna i Sverige. Pierre Schori spelade en framträdande roll. Likaså Mats Hellström och Bernt Carlsson. Bakom dem och deras engagemang stod naturligtvis Olof Palme.
Under tiden som infiltratör besökte Craig Williamson Stockholm vid ett flertal tillfällen.
Uppgifter, från personer med anknytning till den sydafrikanska säkerhetstjänsten, om att Williamson och ett så kallat “hit-team” skulle ha befunnit sig i Stockholm vid tidpunkten för mordet på Olof Palme inkom mycket tidigt till Palme-utredningen.
Under 90-talet blev Williamson av flera före detta anställda inom Sydafrikas säkerhetstjänst utpekad som organisatör av mordet på Olof Palme. En av dem som pekat ut Craig Williamson som en av fyra direkt delaktiga, är yrkesmördaren och torteraren i apartheidregimens tjänst Eugene de Kock. Detta gjorde han inför en sydafrikansk domstol i september 1996.
I början av 80-talet värvade Williamsson den svenske högerextremisten och före detta militären Bertil Wedin som agent för den sydafrikanska säkerhetstjänsten.
Craig Williamson organiserade under 80-talet, inom ramen för “Long Reach”, flera mord utanför Sydafrikas gränser. Han har – inför den sydafrikanska så kallade Sanningskommissionen – erkänt sin ledande roll i tre sådana mord. Men misstankar finns om att han organiserat betydligt fler. Bland annat att han skulle vara delaktig i sprängningen av ett plan på väg från London till New York, Pan Am Flight 103, över Lockerbie i Skottland den 21 december 1988. En av de omkomna var Bernt Carlsson, som var en av de aktiva ledande uppbackarna av IUEF, organisationen som Williamson infiltrerade 1977-79.
Bernt Carlsson, tidigare ordförande i Socialistinternationalen, var en nära medarbetare och vän till Olof Palme. Vid tidpunkten för sin våldsamma död var han vice generalsekreterare i FN, och FN:s kommissionär för Namibia. Den 21 december 1988 tog han flyget från London med destination New York. Den 22 december skulle han bevista undertecknandet av ett avtal mellan Angola, Kuba och Sydafrika. I uppgörelsen ingick att politiska val syftande till självbestämmande skulle hållas i det av Sydafrika illegalt ockuperade Namibia.
Sydafrikas taktik efter 22 december gick ut på att påverka förutsättningarna så att kontrollen över Namibia i största möjliga mån skulle kunna bibehållas. Därför vägrade apartheid-regimen att låta Sverige, så som det varit planerat av FN, delta med en personalinsats inriktad på logistik och underhåll under valförberedelserna.
Det är uppenbart att den rasistiska apartheidregimen i Sydafrika ansåg sig ha mycket starka motiv för att röja den svenske FN-kommissionären Bernt Carlsson ur vägen.
Bertil Wedin, den svenske agenten för apartheidregimen, har även han pekats ut som direkt delaktig i mordet på Olof Palme.
Hans delaktighet har hävdats av flera tidigare anställda inom den sydafrikanska säkerhetstjänsten.
Wedin gjorde, vid en presskonferens i London 1984, ett uppseendeväckande uttalande inför brittiska medier. Presskonferensen ägde rum efter en rättegång där Wedin varit åtalad för ett inbrott riktat mot den sydafrikanska motståndsrörelsen PAC (Pan Africanist Congress). Wedin meddelade vid detta tillfälle bland annat följande:
“Jag arbetar emot Olof Palme och den svenska regeringen. Det sker i samarbete med underrättelsetjänsten i de skandinaviska länderna. Jag ser det som en viktig uppgift att arbeta mot Olof Palme. SÄPO och svensk militär står i motsatsförhållande till sin egen regering.”
2. Kopplingen till högerextremt Palme-hat i Sverige
Wedin var sedan många år en känd och ökänd högerextremistisk aktivist, också i internationella sammanhang.
Han blev på 80-talet även “korrespondent” för den högerextrema och fanatiskt Palme-fientliga svenska tidskriften Contra. Den mest framträdande av tidskriftens tre redaktörer hette C.G. Holm.
Holm hade tidigare tillhört Moderata ungdomsförbundet, men uteslutits av förbundets Skånedistrikt. Orsaken till uteslutningen var högerextremism.
Contra utmärkte sig under åren före mordet för en hatisk och ständigt fortgående kampanj mot Olof Palme.
Holms tidskrift utmärkte sig också för kampanjer emot motståndsrörelserna i Sydafrika och i det av Sydafrika ockuperade Namibia. Tidskriften stödde mycket aktivt bland annat den av Sydafrika och USA uppbackade terroristiska rörelsen UNITA i Angola. Den plattform på Contra som Holm erbjöd Bertil Wedin bör alltså ha passat Wedin som handen i handsken.
Bertil Wedin var en av de främsta aktörerna villospåret PKK. Andra aktörer i denna verksamhet var Hans Holmér och Ebbe Carlsson; och inte minst SÄPO genom Alf Karlsson, operativ chef för terroristroteln. Även C.G. Holm drev i Contras PKK-spåret. Liksom Timbro-propagandisten med goda SÄPO-kontakter – Charlie Nordblom – gjorde det i “herrtidningen” Lektyr. Den tidigare maoisten Nordblom utvecklade också i böcker som Timbro gav ut sina tankar om Palme som säkerhetsrisk och redskap för Sovjetunionen.
3. Kopplingen till Industriförbundet
Efter att 1974 blivit utesluten för högerextremism ur moderaternas ungdomsförbund fick C.G. Holm anställning på Industriförbundet. Han kom där att arbeta med underrättelseverksamhet och propaganda. Holm försökte 1978 att skriva över tidskriften “Opinion för frihet” från organisationen Demokratisk Allians (DA) till förlaget Timbro. DA var en organisation på yttersta högerkanten. Timbro var ett gemensamt initiativ av Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund. Syftet med Timbro var att bekämpa vänstern; eller, för att använda Holms vokabulär, “socialdemokrati och annan kommunism”. Det namn som tidskriften fick när den gavs ut av Timbro blev Opinion för marknadsekonomi.
1978 var också det år då Curt-Steffan Giesecke lämnade sin befattning som verkställande direktör på SAF. Han blev efter sin avgång omedelbart chef för den svenska grenen av den hemliga underrättelseorganisationen Stay Behind – en organisation uppbyggd av CIA och senare i hemlighet förvaltad av NATO. Stommen i Stay Behind utgjordes från början av nazister, fascister och högerextremistiska underrättelse- och vapenfanatiker. Detta mönster gick igen i alla länder där Stay Behind byggdes upp under slutet av 40-talet och 50-talets första hälft.
Men lika allvarligt var att toppar inom staten och näringslivet kom att att utgöra Stay Behinds ledningsnivå. Medan parlamenten, i Sverige Riksdagen, hölls helt ovetande. Samordningen av Stay Behind’s internationella nätverk togs om hand av NATO, medan höga militärer, säkerhetspoliser, näringslivsdirektörer och ett litet antal regeringsmedlemmar styrde organisationen på nationell nivå. Högste chef för svenska Stay Behind hade sedan starten och fram till Gieseckes tillträde 1978 varit Skandia-direktören Alvar Lindencrona. Inte ens någon i den allra närmaste kretsen anade under alla år något om familjefaderns hemliga uppdrag. Möjligen värt att begrunda är att Palme avrättades i hörnet till Skandiahuset, och att detta hus under lång tid hyste Stay Behind’s högkvarter. Den så kallade Skandiamannen inledde sin anställning i huset under Lindencronas tid som Stay-Behind-chef.
Stay-Behind-chefen Giesecke kom också att spela en viktig roll som mentor för gruppen av unga nyrekryterade ideologiska krigare inom näringslivets organisationer.
På Industriförbundet, som 2001 skulle gå samman med SAF och bilda Svenskt Näringsliv (SN) verkade som säkerhetsdirektör Per Gunnar Vinge. Även han kom att verka som mentor för den rekryterade gruppen av propagandister och underrättelseaktivister. Särskilt tog han C.G. Holm under sina vingar.
Vinges bakgrund lär ha underlättat umgänget med den gentemot Olof Palme hatfyllde Holm. 1970 hade Vinge tvingats lämna sin post som chef för SÄPO, på grund av att han i olika sammanhang misstänkliggjort Olof Palme. Vinges mening var att Palme utgjorde en säkerhetsrisk, och att han gick Sovjetunionens ärenden. Han fick efter sin påtvingade sorti från SÄPO omedelbart anställning på Industriförbundet.
Vinge fick under 80-talet uppleva hur en kampanj mot Palme utvecklades på bred front. “Socialisten Palme” beskrevs som ett starkt hot mot “näringslivets frihet”. Och dessutom beskrevs han som “nationellt opålitlig” och undergiven Sovjetunionen. Vinges anklagelser mot statsministern hade fått förnyat och uttalat stöd bland breda grupper inom den svenska högern.
Olof Palme var avskydd inte bara inom den svenska högern och bland svenska kapitalister. Fientligheten delades av Reaganadministrationen i USA och NATO-ledningen. Det handlade om Palmes arbete för en kärnvapenfri zon i Norden, och de samtal för gemensam säkerhet som fördes inom den så kallade Palme-kommissionen, där också representanter för Sovjetunionen deltog. Månaderna före mordet gjorde svenska marinofficerare offentliga upprop som innehöll hätska angrepp på Olof Palme. Bakgrunden var de påstådda sovjetiska ubåtskränkningarna.
Inom högerkretsar hetsades också mot det möte mellan Michail Gorbatjov och Olof Palme som var planerat att äga rum i Moskva i början av april 1986. Rakt ut hävdades det på många håll att mötet måste stoppas.
Avskydd var Palme också för sitt stöd till befrielserörelser i Latinamerika och Afrika. Både av Reagan-regeringen i USA, högern och överklassen i Latinamerika, apartheidregimen i Sydafrika och högerkrafterna i Sverige. Moderaterna gick i valrörelsen 1985 mycket hårt ut mot Palme för hans kontakter med den palestinske ledaren Yassir Arafat och Kubas Fidel Castro.
När det efter valet hösten 1985 stod klart att Olof Palme skulle sitta kvar som Sveriges statsminister sände detta en chockvåg genom högern, både i vårt land och internationellt. Omvittnad är den förstämning och det ursinne som omvalet av Olof Palmes socialdemokratiska regering orsakade inom apartheidregimen i Sydafrika.
Det finns anledning att förmoda att det var vid den tidpunkten beslutet att avrätta Palme började ta konkret form. Enligt dataexperten Ulf Lingärde, som var knuten till den militära underrättelsetjänsten SSI, spelade Per Gunnar Vinge initialt en central roll vid mordplanens igångsättande. Lingärde skriver i ett PM, som han skickade till journalisten Olle Stenholm på Sveriges Television, att Vinge efter att det övergripande beslutet att röja Palme ur vägen avstod från vidare aktivt deltagande:
“Per Gunnar Vinge betonade att han stödde beslutet. Hans ämbetsmannaheder hindrade honom dock från att deltaga formellt, påstod han.”
Lingärde, som avled i en hjärtattack 2001, anför i sitt PM inga uppgifter om hur han skaffat sig informationen om planläggningen av mordet. Hans påståenden om Vinges roll måste därför naturligtvis ses som helt obevisade. Vilket å andra sidan inte innebär att Lingärde inte kan ha haft bevis för sitt påstående. Och även om Vinge inte alls var delaktig i beslutet om avrättningen kan det naturligtvis ändå förhålla sig så att han utifrån sina kontakter i efterhand fått någon form av information om hur den planerades och genomfördes.
Utifrån det vi ovan redogjort för kan vi se att det finns en mycket kort kontaktkedja, där det sammanbindande kännetecknas av både politiska sympatier och personlig bekantskap. Kedjan har tre led och ser ut som följer:
1) Bertil Wedin. Den svenska högerextremisten, Palme-hataren och agenten för Sydafrikas säkerhetstjänst. Värvad av yrkesmördaren Craig Williamson.
2) C.G. Holm. Högerextremisten och Palme-hataren med sin bas inom det så kallade näringslivet. Verkade på Contra tillsammans med Bertil Wedin. Drev hetskampanj mot Palme
3) P.G. Vinge. Den f.d. Säpo-chefen och Palme-fientlige direktören på Industriförbundet. Något av en mentor till högerextremisten C.G. Holm. Påstod att Palme var en säkerhetsrisk.
4. Per Gunnar Vinges märkliga försändelse
eFOLKET kontaktades under försommaren 2018 av “Helena” som ville berätta om en händelse som hon grubblat länge över och som, genom uppgifter i medier 2016 om Bertil Wedin och det så kallade Sydafrika-spåret, fick henne att aktivt börja skaffa sig information om sydafrikansk medverkan i mordet på Olof Palme.
Hon stötte då bland annat på uppgifter om information som den sydafrikanske tidigare underrättelsemannen Riaan Stander lämnat till den svenske dokumentärfilmaren Boris Ersson. Stander påstod, liksom den 1989 avhoppade före detta chefen för säkerhetstjänsten Dirk Coetze hade gjort till Ersson, att Craig Williamson spelat en central roll i mordet på Palme. Stander och Coetzee lämnade dessa uppgifter innan Eugen de Kock skapade sensation genom sitt utpekande av Williamsson och Wedin.
Stander påstod också att det sydafrikanska mordkommandot fått assistans av “svensk underrättelsegrupp som följde Palmes rörelser, och som leddes av en kvinna”. Detta var naturligtvis ett intressant påstående, eftersom den Palme-fientliga Barbro Sagnells Stay-Behind-grupp var verksam med sina walkie-talkies i centrala Stockholm under mordkvällen den 28 februari 1986. Och att det är mycket möjligt att även den så kallade “Skandia-mannen” på något sätt tilldelats en övervakningsuppgift inom Sagnells grupp. Däremot är det inte alls särskilt sannolikt att han var den som höll i revolvern. Om han var indragen är det snarare mer troligt att han inte var förberedd att det var en avrättning av Palme som skulle äga rum. Han försattes i chocktillstånd när han konfronterades med utgången.
5. Kodnamn: “Hammer”
Det var framför allt en särskild detalj i Standers uppgifter som fick Helena att haja till. Han påstod nämligen att kodnamnet för mordplanen var “Hammer”.
Bakgrunden till Helenas starka reaktion var minnet av vad som inträffade någon månad efter mordet i Industrihuset (idag Näringslivets hus, beläget på Östermalm i centrala Stockholm). I det huset, där Svensk Näringsliv nu huserar, hade Industriförbundet vid den tidpunkten sina lokaler.
I huset fanns också Sveriges Exportråd (idag Business Sweden) en organisation med uppgift att bistå svenska företag. Den ägdes gemensamt av staten och näringslivet.
Helena arbetade på Exportrådet. Det hade hon gjort sedan mitten av 70-talet. Per Gunnar Vinge hade haft sin arbetsplats i Industrins hus sedan 1970, då han tvingades lämna posten som chef för den svenska säkerhetspolisen.
– Vinge var under alla år mycket osynlig i huset. Därför reagerade jag och många andra inför den förändring i hans vanor som inträffade efter mordet på Palme, säger Helena till eFOLKET.
Förändringen bestod i att han nu sågs strosa omkring i huset, och att han föreföll avspänd på ett sätt som inte förekommit tidigare. Dock hade han, enligt Helena, av någon anledning alltid livvakter i släptåg.
– En dag kom han upp till avdelningen där jag jobbade. Det hade aldrig inträffat tidigare. Han ställde sig framför en monter med presentartiklar. Han studerande monterns innehåll väldigt länge. Sedan gick han. Men han återkom under de följande dagarna och utförde samma procedur.
Helena uppfattade säkerhetschefen Vinges beteende som besynnerligt.
– Så bestämde han sig plötsligt för att köpa en av artiklarna i montern. Det handlade om en figurin i glas. Tillverkad av det kända glasbruket Orrefors. Han betalade kontant och ville att vi skulle ombesörja att den gick iväg till adressaten. Och adressaten fanns i Sydafrika. Jag kommer ihåg att jag sa att det kanske kunde bli problem för det var ju tal om sanktioner och sådant när det gällde apartheidregimen. Men han var bestämd: “Försändelsen ska skickas till Sydafrika”.
Efter några dagar återkom Vinge för att kontrollera att försändelsen gått iväg utan komplikationer.
Helena tyckte att Vinges beteende var märkligt. Och aldrig tidigare hade det hänt att en present skickats till Sydafrika. Men hon kopplade det just då inte alls till mordet på Olof Palme. I medierna diskuterades under det året “33-åringen” och PKK-spåret.
– Men långt senare, när jag genom medier fått vetskap om Sydafrikaspåret började jag fundera över över Vinges presentförsändelse och hans underliga beteende. Och när jag sedan dök på uppgiften om att mordaktionens kodnamn var Hammer, då bestämde jag mig för att jag måste berätta om det jag bevittnat.
Glasfiguren som den före detta SÄPO-chefen lät skicka till Sydafrika föreställde nämligen en smed som sänkt sin hammare mot ett städ.
Helena tog under försommaren kontakt med eFOLKET. Hon hade på nätet dykt på eFOLKET och läst några av tidningens artiklar från 2016 om mordet på Olof Palme. Hon uppfattade artiklarna som seriösa och grundade på fakta; fria från konstiga spekulationer. Helena och eFOLKET blev överens om att vänta med publicering tills dess hon fått lämna uppgifterna till Palme-utredningen. Kontakt med utredningen fick hon i juni och i augusti fick hon möjlighet att utförligt berätta om sina iakttagelser från våren 1986.
6. … en person med någon form av anknytning till SÄPO.
Ett tips, med ursprung i den brittiska underrättelsetjänsten, som Civilförsvarsförbundets generalsekreterare K.G. Bäck tog emot strax efter mordet försvann någonstans på SÄPO, dit Bäck skickat det vidare. Först sju år senare blev tipset känt, och nådde fram till utredarna. Detta tack vare journalisterna Lars Borgnäs och Tomas Bresky.
Tipset handlade om att bakom mordet på Olof Palme fanns en grupp svenska affärsmän, ett sydafrikanskt mordkommando och en person med någon form av anknytning till SÄPO.
Det inger hopp att veta att tipset rörande den Palme-fientlige industriförbundsdirektören med ett förflutet som SÄPO-chef nu åtminstone finns hos utredningen.
Ledarredaktionen
eFOLKET
