Snart tar robotarna över jobben! Detta har många tidningar skrivit om under det senaste året. Bland annat har Dagens Arbete och Ordfront Magasin haft temanummer om detta. Forskning och Framsteg och Dagens Arbetet anordnade dessutom ett heldagsseminarium om robotarna. Det vill säga man vill varna för att snart blir mänsklig arbetskraft överflödig. Ingenting kan dock vara mer fel.
Industrirobotar har redan funnits i många decennier. Hela tiden sker det en rationalisering inom industrin så att arbetsproduktiviteten ökar. Men den enorma ökningen av produktiviteten som har skett efter andra världskrigets slut beror inte främst på robotar utan på att tunga manuella jobb inom jord- och skogsbruk, transporter, byggande, gruvnäring och industri har tagits över av maskiner. Dessa drivs av olja men styrs och körs av arbetare.
Bensinen i en bil med 50 liters tank utför ungefär samma arbete som 1 000 människor under en dag skulle förmå göra med enbart muskelkraft.
Lönekostnaden för att låta 1 000 människor under en dag göra det jobb som motsvarar 50 liter bensin skulle idag vara närmare 1,7 miljoner kronor. Det är 2 400 gånger dyrare att använda muskelkraften än att använda bensin för samma jobb.
Vad lär vi oss av detta. Jo, att oljan har gjort det billigt att ersätta muskelkraft med maskiner. Vi kan också se att ett kraftigt höjt oljepris inte spelar så stor roll, det är ändå väldigt lönsamt att låta oljan ersätta muskelkraften. Men vi kan också se att den dagen då det blir brist på olja och därmed oljeexporten upphör, då kommer mycket av det som är billigt idag att bli väldigt dyrt.
Att jobben just nu skulle hotas av en robotisering är rent ut sagt en löjlig tanke, eftersom produktivitetsutvecklingen inom industrin varit lägre efter sekelskiftet än tidigare. Detta talar emot att robotiseringen har ökat. Kanske handlar det ökande antalet artiklar helt enkelt om en aggressivare marknadsföring av nya robotar.
Däremot har tillgången på billig olja minskat, med följd att oljepriset har mångdubblats från cirka 20 dollar per fat till – just nu – omkring 55 dollar per fat, tidvis har priset till och med legat över 100 dollar per fat.
Vad vi istället för robotar borde oroa oss för är att oljan är på väg att ta slut. Visserligen har alternativa energikällor som sol och vind växt starkt under de senaste åren. Men 2015 svarade ändå solenergi och vindkraft för endast för 2 procent av världen energiförbrukning, medan fossila bränslen svarade för 86 procent.
Visst växer nu solenergin och vindkraften, men det är en utopi att tro att den ska kunna bidra till att fasa ut all olja, gas och kol i snabb takt. Dessutom skiljer sig de fossila bränslena på en avgörande punkt från energin som kommer från solens strålar på vår jord och vindarnas styrka. De fossila bränslena är lagerenergi, som vi människor själva kan välja när vi ska bruka.
När solen inte skiner och vinden inte blåser måste vi däremot använda oss av någon annan energiform. I vårt land och några andra länder i Europa, Norge och Schweiz, går det att klara ”energilagringen” och parera sol- och vindkraften med hjälp av stor tillgång på vattenkraft. I övriga Europa, samt i de flesta andra länder i världen kan man inte det. Där finns det än så länge inga andra alternativ än för att använda olja, gas och kol när solen inte skiner och vinden inte blåser.
Vi kan inte längre slösa med den olja som finns kvar, vi måste använda den på ett klokt sätt för att utveckla en alternativ långsiktig energiförsörjning som gör att alla vi som lever på joden kan få ett bra liv. Oljan behövs för att utveckla alternativen till oljan.
Hans Hjälte
Illustrationerna nedan av Olle Qvennerstedt är hämtade ur boken “se recension av En värld drogad av olja”. (se resecension av boken)
Figuren visar energiinnehållet i 50 liter bensin som motsvarar det arbete som 1 000 personer kan göra under en dag.
Den totala volymen av råolja som vi förbrukat fram till år 2010 var 1 100 miljarder fat (ett fat = 159 liter). Om vi lägger återstående kända reserver av råolja till de reserver som vi förväntar oss attoljeindustrin kommer att hitta i framtiden blir det också 1 100 miljarder fat. I figuren antar vi att nedgången i råoljeförbrukningen är ganska jämn, men i verkligheten, kommer den att flukturera. Vi antar också att råoljeförbrukningen i slutet av detta århundrade (2000-talet) kommer att vara begränsad.
Figuren visar den genomsnittliga hittade årliga volymen råolja per årtionde. Det högsta genomsnitttliga medelvärdet har vi under perioden 1960 till 1969, då 56 miljarder fat per år hittades.