Under flera årtionden har de stora spanskspråkiga Radio/TV-kanalerna i Miami givit generöst utrymme till de som är motståndare till den kubanska revolutionen. Det handlar om flera timmar varje dag via nyheter, samtal och intervjuer.
Det kan därför verka lite underligt att när i ett unikt och exceptionellt fall en försvarare av Kuba fick vara med i en debatt, så presenterades det som ett föredöme för en mångfalds-journalistik som, enligt vad de säger, saknas i Kuba.
”Det är min önskan att detta blir den första av många debatter mellan castrister och oppositionen. Inte bara här i staden Miami, utan särskilt i Kuba. Jag hoppas att denna typ av debatt skulle hållas i Kuba och att vi kan göra det i Kuba nästa gång.” Detta budskap upprepade journalisten Maria Elvira Salazar i TV-kanalen Mega TV när hon ledde en debatt mellan ”dissidenten” José Daniel Ferrer och den progressive journalisten Edmundo Garcia.
En debatt som blev en förkrossande seger för den sistnämnde, trots att han fick kämpa både mot sin motdebattör Ferrer och debattens moderator.
Första slaget gällde beskrivningen av de påstått ”oberoende dissidenterna”. Dessa presenterades i programmet som filantroper som ägnar sig åt välgörenhet.
Garcia frågade: ”Hur kan de hyra bussar, köra folk till stranden, ge mat till änkor och hjälpa barn? Det kostar pengar, hur gör de?”
Ferrer svarade: ”Genom olika källor. En av dem en organisation här (Miami) som heter Kubansk-Amerikanska Stiftelsen, CANF.”
Garacia: ”CANF tar emot pengar från USA:s regering och vidarebefordrar alltså en del till er. Det är pengar från en främmande regering, något som är olagligt. Om det vore tvärtom, om en regering skickade pengar genom en organisation, oavsett om det vore ryska, kinesiska eller kubanska regeringen, skulle det i USA leda till fängelsestraff i upp till 50 år. Det betecknas som agentverksamhet.”
Ferrer kunde inte neka till finansieringen från Vita Huset, utan försvarade sig med att ”Vi tar emot pengar från varje fri nation i världen som skickar det till oss utan villkor.”
Garcia fortsatte med att visa att CANF är en täckmantel för att kamouflera överföringen av resurser från Washington till grupper i Kuba som arbetar för USA:s intressen. CANF, grundad av president Ronald Reagan, utövar också ren terror, vilket avslöjar ”dissidenternas” påståenden om att de inte förespråkar våld.
”CANF har stått bakom terroristaktioner mot Kuba. Medan bomber exploderade på turistanläggningar i Havanna bekostade de en helsidesannons i el Herald, för att hävda att det handlade om en konspiration av kubanska militärer. Hur kan du ha förbindelser med en organisation som har hyst terrorister, något som de själva erkänt?”
Nästa slag mot Garcia var när den påstådda polisbrutaliteten i Kuba debatterades. Programledaren frågade ”förtjänar den som inte är överens med en regering misshandel?”
Garcia svarade: ”Jag föreslog ett vad med dig. Du skulle be dina redaktörer att visa en video där man kunde se polisen utdela slag mot demonstranter. Bara ett enda exempel. Och ni klarade inte av det, trots upprepade möjligheter och gott om tid.”
På programmet visades två videos där kubansk polis ingrep vid gatuoroligheter. Men bilderna visade ingen misshandel, så att till och med programledaren tvingades medge ”vi lämnar orden misshandel och stryk åt sidan – vi säger arrestering.”
Rättelsen fick inte Ferrer att ändra sig, som fortsatte att påstå att videon visade polisen slå demonstranter. Videon inte visade något sådant och Garcia svarade med att säga: ”att om någon här i USA, vid Republikanernas eller Demokraternas konvent, kastar sig på marken och på uppmaning av polisen inte reser sig för att bli arresterad, ja då får de se på misshandel.”
Programledaren gick över till den kubanska emigrationen. Hon frågade: ”Vems är felet att folk sätter sig i ranka flottar; USA:s lagar eller den kubanska regeringens?”
Garcia svarade: ”Det finns två grundläggande orsaker. Det ena är USA:s lag om ”la Ley de Ajuste Cubano”, något som bara gäller kubaner (och gör det möjligt för kubaner att automatiskt få stanna i USA). Det andra är det som sker i hela världen, emigration från söder till norr. För det är ingen skillnad på någon från Dominkanska Republiken, en mexikan eller en kuban. Men det finns alltså en speciallag som bara gäller kubaner och som fungerar som en magnet. Det är inte något jag påstår; detta säger statschefer i Latinamerika och i Centralamerika. De hävdar att den kubanska emigrationen beror på denna lag. För det är väl ingen som skulle anklaga Colombias president för att vara kommunist?”
”Dissidenten” Ferrer fortsatte att repetera allt dummare argument, som att jämföra Kubas regering med Hitlers: ”Kubas regering har stora likheter med Adolf Hitlers i Tyskland och med Benito Mussolini, som Fidel Castro imiterade i åratal.”
”Den här debatten är inte seriös”, svarade Garcia. ”Det är inte seriöst att jämföra Kubas regering med Hitler eller Mussolini. Det visar brist på respekt för offren för Förintelsen.”
Garcia avslutade: ”När jag såg terrorattentaten som planerades mot Kuba, när jag såg personer som ni har relationer med och som varit inblandade i terroristattentat mot Kuba och dess befolkning, som infört sjukdomar och idag framställer sig som ’pacifister’, det var då jag verkligen insåg att Miami är högerextremismens hemvist. Och det är dessa personer som idag är era sponsorer.”
Garcias seger i debatten visas av alla de protester mot Mega TV som strömmade in efter debatten. TV-kanalen kritiserades för att he gett utrymme till någon som försvarade den kubanska revolutionen. Kommer de att våga bjuda in honom igen, om så bara en gång om året?
