Den svenska storfinansen och dess kampanjorganisation Svenskt Näringsliv har länge legat lågt i kritiken av Sverigedemokraterna. Öppen rasism och främlingsfientlighet är inget storföretagen vill stoltsera med. Däremot håller man inne med kritik av Sverigedemokraternas främlingspolitiska politik.
För så länge som SD:s framgångar i opinionen har inneburit att vänstern försvagats så har det varit manna för det svenska storkapitalet. För varje medlem i LO-förbund som går över till SD har det varit en seger för Svenskt Näringsliv.
Men i veckan visade SD prov på dåligt omdöme – och nu handlade det inte om påhopp mot invandrare och krav om att kasta ut flyktingar ur Sverige. Nej, nu förklarade SD, att partiet tänkte kräva att det svenska folket under nästa mandatperiod ska få folkomrösta om medlemskapet i EU.
Sverigedemokraterna vill att Sverige ska lämna EU. Om detta kan man naturligtvis ha olika åsikter. Men att svenska folket – precis som det brittiska fick göra – skulle få ta ställning till medlemskapet i EU, borde inte vara en kontroversiell fråga. Det handlar väl närmast om att väljarna får chans att göra en utvärdering av för- och nackdelarna med det svenska medlemskapet i EU.
I grunden är ju detta en fråga om demokrati, att väljarna får chansen att ta ställning i viktiga frågor. Men hos den svenska storfinansen och Svenskt Näringsliv tog det hus i helsike. Nu hade SD gått för långt.
“Ansvarslöst och förödande”, dundrar Jacob Wallenberg, som ärvt rollen som ordförande i familjens investmentbolag Investor.
“Det är Sveriges välstånd, som står på spel.” förklarar Svenskt Näringslivs verkställande direktör, Carola Lemne. Och naturligtvis vill också expolitikern Carl Bildt ha ett ord med i laget: “Sverigedemokraterna vill kasta ut Sverige i en politisk osäkerhet.”
Frågan är om det inte är just det svenska näringslivets gullande med Sverigedemokraterna som har bidragit till en politisk osäkerhet. Eller rent ut sagt SD:s framgångar har varit mumma för kapitalet eftersom det försvagar vänstern. Följden blir att antingen tar Socialdemokraterna ett steg åt höger och börjar samarbeta med högerpartiet Moderaterna, som i Eskilstuna, eller att det bildas en högeralliansregering med stöd av SD efter valet.
I samma nummer av näringslivstidningen Dagens Industri som det här citaten är hämtade ur skriver Tobias Wikström i en ledare:
“Den gångna mandatperioden är utan tvekan Vänsterpartiets mäktigaste mandatperiod hittills. Det säger också V-topparna. Och sannolikt är partiets inflytande borta om tio veckor.”
Man nästan hör en pust av lättnads som sprider sig över DI-ledarsidan och långt in i den svenska borgerligheten.
Men varför är Tobias Wikström så säker på att Vänsterpartiet förlorar inflytande – förmodligen kommer partiet ju att vinna fler röster? Tobias Wikströms prognos bygger inte på att Vänsterpartiet får färre röster eller att de traditionella borgerliga partiernas stöd ökar. Den bygger istället på det faktum att Sverigedemokraternas stöd har ökat. Och att de borgerliga partierna är beredda att med passivt eller aktiv stöd av SD ta över regeringsmakten, och därmed ställa Vänsterpartiet helt offside.
Enligt DI:s ledarskribent har Vänsterpartiets “oproportionerliga makt” inneburit ett allvarligt avbräck “för innovationskraften i svensk välfärd”. Men som sagt nu tror Tobias Wikström att det snart är slut på “fyra år av orimligt vänsterinflytande”.
För Dagens Industri och det svenska storkapitalet är Vänsterpartiet den onda kraften, medan Sverigedemokraterna däremot är ett utmärkt vapen för att försvaga vänstern i Sverige.
Tyvärr hade nu Sverigedemokraterna det dåliga omdömet att ställa krav på en folkomröstning i en fråga, där storfinansen är livrädd för folkets inflytande. Därför tvingades Svenskt Näringsliv, Wallenbergarna och Carl Bildt att på skarpen säga ifrån.
Foste Hjälte
