Den nuvarande ledningen för vårt lands socialdemokratiska parti har med sitt bejakande av medlemskap i den USA-ledda krigsalliansen NATO slutfört en process som pågått under flera år. Processen inleddes redan strax efter det att Olof Palme mördats, 1986.
För Olof Palme var ett medlemskap i NATO fullständigt otänkbart. Medan borgerliga politiker ägnade sig åt att sprida propagandaskrönan om att USA-regeringen värnade freden, friheten och demokratin, framstod denna regering – som oinskränkt styrde och ställde inom NATO – för Olof Palme som något helt annat.
Olof Palme pekade på hur USA:s ekonomiska och politiska makthavare runt om i världen, även i Europa, understött diktaturer och förtryckare (Spanien, Portugal och Grekland). Han fäste uppmärksamhet på denna supermakts aktiva stöd till militärkupper och fruktansvärda massmord, som i Indonesien. Och han fördömde USA:s brutala militära angrepp och terroristiska krigföring mot Vietnam, Laos och Kambodja. Liksom stödet till högerterrorister i Nicaragua och till de brutala förtryckarregimerna i övriga Centralamerika. Han brännmärkte USA:s uppbackning av Pinochet-diktaturen i Chile och massmorden på arbetarrörelsens och vänsterns aktivister över hela den latinamerikanska kontinenten; liksom han fördömde USA:s samarbete med apartheidregimen i Sydafrika och stödet till denna regims terrorism mot Angola och Moçambique.
Samtidigt fördömde Olof Palme med kraft Sovjetunionens inmarsch i Tjeckoslovakien och krigföring i Afghanistan. Liksom han fördömde det förtryck som förekom i Sovjetunionen och Östeuropa.
Hade Olof Palme levt idag kan vi vara säkra på att han med intensitet och glöd skulle ha insisterat på att hans parti måste ge allt stöd till Rysslands demokratiska socialister, fredskämpar och oppositionella mot Vladimir Putins reaktionära och militaristiska borgarregim.
Genom ett kuppartat agerande har nu den låtsassocialdemokratiska partiledningen placerat partiet bakom linjen att Sverige skall anslutas till den av USA ledda militäralliansen NATO.
Kuppen innebar att ledningen utan att tveka en sekund körde över partiets ungdomsförbund, kvinnoförbund och studentförbund. Liksom sidoorganisationen för troende socialdemokrater, Tro och Solidaritet. Det interna motståndet ignorerades fullständigt av partiledningen.
Och i dessa dagar flyger USA:s bombplan B52 fritt över Sverige! Inviterade av Sveriges regering och krigsmakt. Samma bombplan som år efter år terrorbombade Indokina.
Olof Palmes självklara ståndpunktstagande för svensk alliansfrihet och neutralitetspolitik skrotas nu definitivt av den socialdemokratiska partiledningen. Under uppbackning av en triumferande jubelorkan och glada tillrop från de borgerliga partierna, krigsmakten och de flesta svenska medierna, inkluderande Aftonbladets ledarsida.
Men fortfarande lever inom den svenska arbetarrörelsen minnet av en annan tid och en annan politik. Minnet lever bland grånade fredsvänner och bland partiets anti-militaristiska gräsrötter. Och inte minst bland ungdomen finns det tusen och åter tusen som med förskräckelse nu åser högerns och militaristernas framfart. Som vill göra motstånd. Palme-linjen lever i rörelsedjupet!
Nu om någonsin borde alla de inom partiet som inte är socialdemokrater bara på låtsas hörsamma den uppmaning som en kinesisk partiomdanare en gång lanserade: Det är rätt att göra uppror!
