Den kubanska journalisten Rosa Miriam Elizalde skrev den 24 december nedanstående avskedshälsning till Donald Trump. eFOLKET anser den är väl värd att begrunda.
Det senaste kapitlet i Trump vs Kuba är nästan komiskt. Efter mer än 140 sanktioner sedan 2017, med nästan inget kvar att ta ifrån kubanerna och utan att ha uppfyllt löftet om att disciplinera den kommunistiska ön, tar han farväl av Vita huset med den löjliga åtgärden att svartlista företaget som marknadsför det kubanska kaffet Cubita.
Har det någonsin i historien funnits en ledare där skillnaden mellan den globala räckvidden av hans makt och det löjeväckande i hans person varit mer patetisk? Kanske någon romersk kejsare. Nero, till exempel, som förutom att vara en despot, manschauvinist och mordbrännare, lät mörda sin mor Agrippina, tros ha förgiftat sin styvbror Britannicus, avrättat sin första fru Claudia, och med en spark dödade sin andra och dessutom gravida fru, Poppaea. Men han lär ha spelat lyra, och i sin musikalitet överträffade han Trump, förutom det faktum att den romerske diktatorn inte skulle ha fått för sig att beordra brännandet av Rom och samtidigt förbjuda försäljningen av vinäger som, blandad med honung, var en dryck lika populär under det första århundradet som kaffe är idag.
Vi kubaner är så less på Trump att vad han gör under sina sista veckor som president når oss som ett dämpat eko och med snudd på likgiltighet. Efter att ha förbjudit penningöverföringar, USA-medborgares resor, oljeleveranser, och efter förföljelsen av företag i tredje land och miljarder dollar i böter till banker som handlar med Kuba, har nästan ingen lagt någon vikt vid denna åtgärd mot kaffedistributören. Och de som fick reda på det la anekdoten till den långa raden av misslyckanden av denne jänkarnas Nero.
Här ger vardagen oss annat att tänka på. Den 1 januari tas den konvertibla peson (CUC) bort och Kuba inför en enhetlig valuta, en process som tagit sju år. Det kommer bara att finnas en officiell valuta, den kubanska peson (CUP), med en växlingskurs på 24 pesos per US-dollar, vilket har fått ryktena om en allvarlig devalvering av den nationella valutan att komma på skam. Åtgärden följs av en reform gällande löner, pensioner och subventioner för de mest utsatta.
President Miguel Díaz-Canel medger att slutet på den dubbla valutan inte blir “den magiska lösningen på alla problem” i ekonomin, men “kommer att möjliggöra mer solida framsteg” i ett läge präglat av internationell ekonomisk kris, Covid-19 och effekterna av USA:s blockad.
De som försöker ignorera den mäktiga grannens ensidiga sanktioner samt genomföra öppna och hemliga operationer mot ön, menar att det kubanska ekonomiska dramat endast beror på byråkratin och regeringens ineffektivitet, medan en ansedd kapitalistförespråkare som Patrick Chovanec, professor vid Columbia University, i tisdags påminde om att “medicinskt och humanitärt bistånd inte ska nekas en befolkning på grund av politiska oenigheter, inte ens i krig.” ( Och den tidigare Bush-administrationens handelsminister Carlos Gutiérrez retweetade direkt: “Det är det vi gjort mot Kuba i 60 år! Det är dags för en politisk kursändring.”)
Varubristen och osäkerheten har fått köerna och priserna på den svarta marknaden att skjuta i höjden, samtidigt som regeringen bekämpar spekulation och hamstring. Man medger att butikerna för utländsk valuta inte är populära, men de är en åtgärd för att omdirigera de pengar som sipprade ut ur landet till den interna ekonomin. Underverk åstadkoms för att varje familj ska få sina garanterade baslivsmedel, och myndigheterna försäkrar gång på gång att “ingen kommer att lämnas skyddslös”.
Det svåraste år som kubaner upplevt på länge slutar dock med formidabla nyheter: Soberana 02, landets vaccinkandidat mot covid-19, har redan nått fas två av kliniska prövningar och är det första läkemedlet av denna typ i Latinamerika att gå vidare till den fasen. Soberana är nummerr 30 i 14 länder, av de över 200 vaccinprojekt som pågår i världen, som har fått tillstånd från tillsynsmyndigheterna att gå vidare till kliniska tester på människor.
Mitt i allt detta, föreställ er dramatiken för dem som försöker tolka de sista timmarna av USAs internationella politik under Trump och lägg märke till att företaget Kave Coffee fick presidentens fulla uppmärksamhet i denna sista ångestfyllda mandattid, pga deras synd att sälja Cubita-kaffe. Det är en förolämpning till och med mot Neros minne. Minns avslutningen på T.S. Eliots dikt “The Hollow Men” (Ihåliga män):
TS Eliot. Nobelpristagare i litteratur 1948:
The Hollow Men
Så här slutar världen
Så här slutar världen
Så här slutar världen
Inte med en smäll utan med ett kvidande.
Rosa Miriam Elizalde, La Jornada/Cubadebate 201224,
översättning av Christine Vaple
