Labor notes-veteranen Jane Slaughter och faksimil av Labor notes första nummer.

Radikala fackliga aktivister i USA kämpar vidare – Labor Notes’ fortlevnad är ett exempel på detta

Denna intervjuartikel av Lars Henriksson har tidigare (2/2) också varit publicerad i tidningen Internationalen.

Idag är bara var tionde anställd I USA med i en fackförening, en halvering sedan 1983, och i den privata sektorn är organisationsgraden så låg som sex procent. En tillbakagång som hänger nära samman med de försämrade villkor som drabbat många av landets arbetare under flera årtionden. Men i denna motvind har har den radikala tidskriften Labor Notes vuxit fram som ett ljus i mörkret för dem som trots allt gör motstånd. Lars Henriksson har pratat med veteranen Jane Slaughter i samband med att tidskriften kom med sitt femhundrade nummer.

I slutet av 70-talet gjorde en grupp radikala fackligt aktiva i USA en grov missbedömning. Med ett upproriskt årtionde bakom sig och en rad kampinriktade reformrörelser i facken under framväxande såg de stora möjligheter att sparka nytt liv i organisationer som länge varit toppstyrda och byråkratiska. Slutsatsen blev att 1979 starta tidskriften Labor Notes som ett sätt för dessa rörelser att samordna sig, utbyta erfarenheter och utvecklas. Sedan kom 80-talet. Ronald Reagan blev president, en massiv nyliberal offensiv inleddes med fackliga nederlag och reträtter över hela linjen. Frågan är om inte de unga aktivisterna hade tvekat inför sitt tidskriftsprojekt om de kunnat förutse detta. Men lyckligtvis gjorde de inte det och Labor Notes kom i november 2020 ut med sitt femhundrade nummer och har idag har ett större inflytande än någonsin. I det stora fackliga mörkret i USA har den lilla tidskriften under de decennier som gått blivit ett av få ljus och de som gjort motstånd har samlats runt den och funnit ett stöd.

Själv kom jag i kontakt med Labor Notes i början av 90-talet när jag som fackordförande för en del av Volvos Torslandaverken sökte efter fackliga erfarenheter och argument kring den nya frälsningsläran “lean production” eller “mager produktion” som det hette i början. När arbetslösheten sköt i höjden dumpade de svenska biltillverkarna allt tal om humanisering av arbetet och började som resten av bilvärlden tillämpa budorden från Toyota.

Inom den svenska fackföreningsrörelsen fanns få självständiga tankar kring detta och även internationellt var det klent. På Volvos eget bibliotek, av alla ställen, fick jag så småningom tag i boken Choosing Sides av Jane Slaughter och Mike Parker utgiven av Labor Notes.
Och där fanns det: analysen, erfarenheterna och framför allt perspektiven och tankarna om hur vi skulle kunna bemöta den pågående offensiven från företagen. Jag skrev brev, faxade och mejlade så småningom via tjutande modemuppkopplingar.
Snart 30 år och två tekniska revolutioner senare sitter jag nu vid datorn och pratar ansikte mot ansikte med Jane Slaugher, en av pionjärerna från 1979 och mångårig redaktör på Labor Notes.

Jane är pensionär sedan ett bra tag men har nu i coronatider gjort ett nytt inhopp i redaktionen och är en av dem som gjort jubileumsnumret. Jag undrar om de verkligen skulle ha dragit igång tidningen 1979 om de visste vad som skulle komma.

Absolut, svarar Jane med eftertryck. Det hade varit ännu mer angeläget. Många talar om hur Reagan krossade flygledarstrejken 1981 som vändpunkten för facken i USA men sanningen är att den kom redan 1979, just när vi drog igång Labor Notes. Det var då bilarbetarförbundet UAW slöt det första avtal som innebar direkta försämringar – med förhoppningen att det skulle rädda jobben på det krisdrabbade Chrysler. Det blev sedan ett mönster för framtida avtal och början på den stora fackliga nedgången.

Hur kommer det sig att ni ändå lyckades etablera Labor Notes i den tiden?

Dels så gav de fackliga ledningarnas eftergifter luft under vingarna för de oppositionella i facken och deras inflytande fortsatte växa en tid . Under en rad år präglades Labor Notes av reformrörelserna i UAW, stålarbetarförbundet, transportfacket Teamsters och så vidare. Men framför allt var det i Labor Notes folk kunde få förklaringar till vad som pågick och de argument de behövde i det fackliga arbetet.

Vilka är de största skillnaderna med Labor Notes idag, jämfört med starten?

Storleken. Förutom att ge ut tidningen varje månad har våra nationella konferenser vartannat år varit en viktig del av verksamheten. På den första kom det 400 deltagare, något vi var väldigt nöjda med då. I år hade vi räknat med 4 000 men fick förstås ställa in på grund av pandemin.

Annars är det mest slående kontinuiteten, hur vi hela tiden hållit fast vid vår inriktning på analys och aktivitet. Vi har kunnat förklara det som hänt och vi har hjälpt till att sprida argument som fackligt aktiva behövt för att stå emot angreppen. Min egen första Labor Notes-konferens var 1993 i Detroit och det starkaste minnet var den intervju jag gjorde med den då tämligen okände socialisten i USA:s kongress, senatorn från Vermont, Bernie Sanders. Han har alltid varit en supporter till tidningen och skriver även en artikel i det femhundrade numret.

Hur har Labor Notes förhållit sig till den politiska utvecklingen?

En av våra styrkor har varit att vi i princip hållit oss borta från politik och val, förklarar Jane. Fackföreningar i USA har av tradition försökt få inflytande genom att stödja den ena eller andra kandidaten men vi har, med undantag för det fackliga försöket att starta ett arbetarparti på 90-talet och Bernie Sanders kampanj, hållit oss borta från detta. Vi har visserligen tagit upp frågor som inte varit direkt knutna till fackligt arbete, som solidaritet med Sydafrika och El Salvador eller som idag Black Lives Matter, men vår grundläggande inriktning har varit enkel: hur vi ska göra för att hålla samman och slåss gemensamt på arbetsplatsen, behovet av organisering på golvet, av demokrati i facken och så vidare.

Sedan ett antal år organiserar Labor Notes inte bara de stora konferenserna utan även lokala “Troublemakers Schools”, fackliga utbildningar som kombinerar skolning i de grundläggande principerna med praktiskt organisationsarbete.

Detta har varit ett av de viktigaste bidragen från Labor Notes menar Jane. Aktiva i olika lokala fack har kunnat komma samman, lära sig av varandra och ta del av tidigare erfarenheter. Tyvärr har det i de flesta fall ännu inte lett till några bestående nätverk eller organisering lokalt som vi hade hoppats på.

Och framtiden, efter pandemin och Trump? Jane är som de flesta bedrövad över att så många röstat på Trump oavsett vad han sagt eller gjort.

Det visar att miljoner kan vara beredda att följa en fascistisk strömning. Och jag är inte den som använder begreppet “fascist” lättvindigt, tvärtom.
Men efter fyra år med Biden – som kommer att föra en högerpolitik som drabbar arbetarklassen – är risken uppenbar att en Trump-figur eller värre dyker upp igen och omvandlar besvikelsen till stöd för en ännu mer brutal politik än den vi sett nu.

När det gäller Labor Notes är dock Jane Slaughter optimistisk.

Jag kan jag inte se några hinder mot att vi ska fortsätta expandera och utvecklas, avslutar hon med ett självförtroende som bottnar i över 40 år av långsam men i princip obruten framgång.

Lars Henriksson

Liknande artiklar