Bakgrund:
Manhattanprojektet startades 1942 på order av USA:s dåvarande president, Franklin D. Roosevelt, efter anmodan från en grupp fysiker under ledning av Leó Szilárd och Eugene Wigner.
Det huvudsakliga skälet till att Manhattan-projektet initierades var oron över att Nazitysklands kärnkraftsprogram skulle lyckas. Till projektets vetenskapliga ledare utsågs Robert Oppenheimer. När Manhattanprojektet stod på sin höjdpunkt hade det mer än 130 000 personer anställda, inkluderat kända fysiker från Tyskland som lämnade landet landet i och med Hitlers och nazisternas maktövertag 1933. Kostnaden för hela projektet var närmare två miljarder dollar.
En del i dessa planer blev sannolikt att utse lämpliga tyska orter för att utsättas av atombomber. För att få bästa resultat av “proven” skulle målen inte utsättas för massiv bombning. Detta gäller för Dresden och de två orterna i Japan som senare utsattes för atombombning. En noterbart sak av bombningarna i Japan var att bomberna hade olika laddningar, uran respektive plutonium.
I början av 1945 började man se slutet av planerna med att få fram en atombomb. Det var uppenbart att man inte skulle bli klar med atombomben innan kriget i Europa skulle ta slut innan bomben skulle bli klar.
En “lösning” på detta “problem” blev att göra en kraftig bombning med “vanliga” bomber , på “målet” Dresden. Kan väl nämna att den totala bombningen av Dresden är cirka en femtedel av bombningen av Hiroshima eller Nagasaki.
Rolf Nordin
