Hällristningen vid Släbro. Foto: Rolf Waltersson.

Unika sörmländska hällristningar

Mellan Nyköpingsåns södra strand och Släbroskolan ligger ett hällristningsområde. Det upptäcktes i samband med Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering 1984.

Året därpå gjordes en arkeologisk undersökning av området. Man hittade kol, ben, flinta och stenverktyg från bronsåldern. Bronsåldern i de här trakterna var ungefär 1800-500 år f Kr. Men det finns tecken som tyder på att ristningarna gjordes långt tidigare, kanske så tidigt som för 4000 år sedan. Troligen fanns här en kult- och handelsplats.

Släbro är en av de platser i Södermanland där det finns flest hällristningar. I landskapet finns ungefär 1500 kända platser med hällristningar och skålgropar.

Skålgropar är små gropar som huggits in i berghällar och stenar ungefär som formen av en äggkopp. Den vanligaste tolkningen av dessa skålgropar är att de haft betydelse inom fruktbarhetskulturens ritualer, att man till exempel malde sädeskorn i dem i samband med missväxt för att få goda skördar.

Ett annat ord för skålgropar är “älvkvarnar” och att de enligt folktron skulle ha samband med älvorna som dansade över ängarna. Om man smorde älvkvarnar med fett och offra något värdefull i dem, till exempel guldkorn som man skrapade av från en guldring, förhindrade man älvorna att sprida sjukdomar.

Utöver ett stort antal skålgropar har man hittat några hundra figurer som är unika, inte bara för Sverige, utan i hela världen. Det vanliga är att hällristningar föreställer människor och djur, avtryck av fötter och tassar, spjut och fångstredskap av olika slag och liknande påtagliga och lättlästa bilder.

Men figurerna vid hällarna i Släbro ser helt annorlunda ut, vilket framgår av mina bilder och de informationstavlor som finns inom området.

Man har helt enkelt inte hittat någon hållbar förklaring till hur dessa figurer ska tolkas. Eller som det står på en av informationstavlorna: “Vad tycker du att de föreställer?”

När vi var där i torsdags träffade vi en lärare som berättade att Släbroskolans elever är “faddrar” åt hällarna. De håller rent från löv och annat som hamnar över hällarna för att på så vis hålla dem synliga, men också för att förhindra/fördröja naturens gång som leder till att ytan sakta med säkert kommer att spricka sönder. Löv och jord i sprickorna gör att gräs växer där. Även träd kan slå rot i sprickorna. Sådant påskyndar nedbrytningen av berget och ristningarna skadas. Läraren berättade att det för eleverna har blivit “en viktig ritual att hålla efter hällen”

På en av informationstavlorna kan man läsa:
“Här intill ligger Släbroskolan. Eleverna på skolan är faddrar åt hällarna. De håller dem rena och rapporterar årligen till länsstyrelsen om ristningarnas tillstånd”.

På samma informationstavla ser man en rosafärgad bild. Det är elevernas “fadderbevis”.

Text och foto:
Rolf Waltersson

Liknande artiklar: