McIntyre-Shaheen 100 club middagen lördag 8 februari
New Hampshire är en delstat i nordöstra USA med en befolkning på ca 1.3 miljoner inte bara den 5 minsta delstaterna till ytan utan den 10 mest glesbefolkade. Det är en av de äldsta delstaterna som ingick i de första tretton kolonierna som formade nationen. New Hampshire är avlångt som om det vore ett Sverige i miniatyr. Medan det tar endast en timme att resa från dess östra vid kusten del till sin västra granne Vermont, så tar det åtskilliga timmar i bil att göra samma resa från norr till söder. Vi är nära ganska polcirkeln, det är vinter och gott om snö vilket för gör att vart vi reser runt så känns det som om vi reste runt i ett ödsligt snöfyllt norrland.
Bild. 1 Karta.
Bild 2. New Hampshire och granndelstaterna.
Bild 3. Vinterbild New Hampshire.
Det är i delstatshuvudstaden Concord som vi har vårt boende och bas. Concord är likt ett sörmländskt Nyköping lika stor som halva Eskilstuna. 40 minuters bilresa söderut ligger största staden på ca 100 000 innevånare.
Det är här på lördagskvällen den 8 feb som det demokratiska partiet bjuder in de olika presidentkampanjerna till gemensam partimiddag och som vi utomstående fick köpa biljetter till att delta. Någon mat ingick inte i vårt inträde utan mer en plats på läktaren i stadens idrottsarena. Det är ett kombinerat politiskt kampanjmöte med pengainsamling till partiet och melodifestival på samma gång. 10 av de olika kandidaterna får var och en chans att tala till alla i 8 minuter för att sälja in sig till kärntruppen av partimedlemmarna i New Hampshire.
Kvällens arrangemang McIntyre-Shaheen 100 club middagen har anor, för 60 år sedan var det lokala demokratiska partiet i New Hampshire i princip i skugga av sitt forna jag. Då ordnade en liten grupp demokratiska politiker under ledning av Thomas James McIntyre en årlig återkommande insamlingsmiddag för stärka och bygga upp partiets struktur och organisation.
Republikanerna hade under lång tid ett starkt grepp om New Hampshire som endast vid två tillfällen i historien omvalt två demokratiska senatorer – det är dessa två, McIntyre (1962-1979) och Jeanne Shaheen (2009-) som givit namn till kvällens middag. Konceptet med att på det här sättet ordna en middag med inbjudna intressanta politiker och ett samtidigt få ett tillfälle för att visa på partiets sammanhållning – blev en succé.
Kvällens stjärna är den nuvarande senatorn Jeanne Shaheen som före sin tid i kongressen även var New Hampshires Guvennör (1997-2003). Hon är den demokrat, bortsett från de presidenterna Carter, Clinton och Obama som de senaste 30 åren haft störst inflytande över det demokratiska partiets utveckling och vägval – möjligen endast i konkurrens med Edward “Ted” Kennedy och Hillary Clinton.
Jeanne Shaheen började sin politiska bana med att arbeta för Jimmy Carters presidentkampanj 1976, 1984 blev hon kampanjchef för Gary Hearts presidentvalskampanj, år 2000 var hennes stöd som Guvenör helt avgörande för att Al Gore blev partiets presidentkandidat mot George W Bush då hennes make därtill var Gores kampanjchef i New Hampshire. Och om det inte varit för Ralph Naders splittrande röster i presidentvalet i New Hampshire det året hade hon också med delstatens 4 elektorsröster sett till att Al Gore blivit president 2000.
Tanken svindlar. En alternativ verklighet utan President George W Bush med andra ord, kanske inget 9/11 inget Irak krig, troligtvis ingen Obama och framförallt ingen President Trump.
Den stora banderollen i arenan stolt förklarar. “This is Shaheen country”.
video 1. 73 åriga Jeanne Shaeen talar om värderingarna till demokraterna
Det är hon som också är siste talare ut bland de lokala företrädarna innan presidentkandidaterna får tala.
Anhängarna och kampanjarbetarna placeras i olika sektioner som fans på läktarna med tröjor i olika färger beroende på kandidat och försöker synas så mycket som möjligt med skyltar m.m. för att väcka uppmärksamhet med ramsor slagord och omstöpta sånger beroende av vilken musik som spelas mellan de olika programpunkterna under kvällen till hyllning eller stöd för respektive kandidat.
Bild 7. Bernie läktaren.
Bild 8 Berne skylt.
Video.2 Bernie Sanders talar på middagen
Det är maktdemonstration för att visa på hur många kampanjarbetare och anhängare man har i sin kampanj. Genom att synas och höras och visa entusiasm för sin kandidat syns det vilka som har vind i ryggen och vilka som ligger efter. Det sker med alla möjliga medel.
Vi är placerade på halva ena långsidan tillsammans med Bernie Kampanjen som satt lampor på sina skyltar för att synas på läktaren och längst fram styrs ramsorna och jublandet av väldrillade delegationsledare / cheerleaders.
Mitt emot vår del av läktaren sitter en stor grupp av den andra favoriten till att vinna mest röster här i New Hampshire, den fd borgmästaren Pete Buttigieg. De är minst lika högljudda och synliga som vår läktare. De är glada, unga och optimistiska i sina färgstarka gula t-shirts.
Det var Pete och Bernie som delade på att få mest röster i det första valet i Iowa förra veckan som visserligen inte är färdig räknat medan det i medialogiken redan är avgjort – Bernie och Pete delade vinsten och är nu “Frontrunners” i New Hampshire.
Rivaliteten och spänningen och även antagonismen mellan dessa båda kampanjerna är tydligt och likt ett fotbollsderby försöker de olika klackarna överrösta den andra. Och Pete har vind i ryggen men har valt att förstora sin kampanjstyrka med att dela ut det dyra biljetter och tröjor till kvällen för ungdomar som varit med och knackat dörr en gång i hans kampanj.
Video 3. Pete Buttigieg är första av 10 presidentkandidat att tala
Den tredje och jämnstora läktarsektionen på arenan är de som stödjer Elisabeth Warren. Hennes kampanj är länge i inledningen på kvällen och inledningspunkterna mindre högljudd än Pete och Bernie vilket ändras när deras kandidat plötsligt strax före kandidaterna ska tala i röddress dyker upp på deras läktarsektion. Och ett våldsamt jubel bryter ut plötsligt är allt fokus på henne och Warren kampanjen. Alla knep är bra utom dom dåliga.
Video 3. Elizabeth Warren talar på middagen
Ett överraskade inslag är att den fjärde största läktarsektionen är Minnesota senatorn Amy Klouchbar som gjort bra ifrån sig i valdebatterna på tv och samtidigt varit den stora överraskning i Iowa med en bra slutspurt.
Video 4. Amy Klouchbar tal på kvällen
Mest noterbart är att den som leder alla de stora riksmätningarna fd vice president Joe Biden som President Donald Trump gjort allt han kan för att smutskasta har en förhållandevis liten kampanjorganisation på plats i arenan.
Redan dagen efter det för honom dåliga valet i Iowa, fick honom att sänka förväntningarna i de här inledande primärvalen Biden kommenterade läget. “I get a hit in Iowa and I will proably take a hit here in as well”. Vice President Joe Biden är inte orolig. Hans starka stöd finns mestadels i de delstater med stark facklig närvaro och framförallt de som gjorde att han och Barack Obama tog sig 2008 vann presidentvalet – de svarta Amerikas röster. Den största enskilda gruppen av partimedlemmar i det demokratiska partiet är just “black women” och efter de här små delstaterna med i princip nästan bara vit medel- och arbetarklass och i jordbruksdelstaten – vita manliga bönder.
Senare i kampanjen väntar andra utmaningar. Lördag den 22 februari hålls nästa val i Nevada med förhållande stor befolkning med latinamerikansk bakgrund och en stark organiserad fackförening, för Biden att luta sig på. Men framförallt – lördagen den 29 februari, helgen före den så viktiga supertisdagen 3 mars går den stora första sydstatsdelstaten South Carolina där Joe Biden har byggt upp ett massivt stöd av svarta pastorer och politiska företrädare och därmed ett av hans starkaste fästen, till val.
Men här och nu – i vintriga New Hampshire blåser det hårda motvindarna in på det här arenan. Och kvällens middag, skulle det visa sig, var inte Joe Bidens bästa kväll. Han gör ett stelt, passivt framträdande och kommer av sig och låter minst av allt som en vinnare.
Att han dagen efter ska revanschera sig och hålla ett helt annat tal ska visa sig vara allt för sent. På tisdagens valnatt några dagar senare skulle det visa sig han skulle falla ner till en förnedrande femte plats, ställa in sin lokala valvaka för att istället direkt resa vidare till South Carolina och de för hans presidentvalskampanjs helt avgörande valet där, som hålls om två veckor.
Men vägen till valvakan och hur primärvalskampanjen i New Hampshire efter hand utvecklade sig dessa dagar och vad som vi kunde se på plats och inte minst om varför det blev så jämt och om hur Bernie Sanders till slut lyckades vinna en knapp seger och hur de olika kandidaterna formade sina budskap och sin profil till de demokratiska väljarna. Om det handlar den tredje delen av mina amerika rapport från primärvalet i New Hampshire.
Fredrik Strömqvist
