En ström av siffror över smittade, döda och tillfrisknade coronapatienter strömmar dagligen ut i medierna. De allra flesta bygger på data som det privata John Hopkins Universitet i Baltimore, Maryland, USA, samlar in och publicerar dagligen.
Men det finns verkligen anledning att ta dessa uppgifter med stor försiktighet, eftersom de nationella myndigheter som lämnar uppgifterna har väldigt olika mätkriterier och noggrannhet.
I Dagens Arena skriver Ellis Wohlner, aktuarie och f.d. försäkringsdirektör:
“Ju längre corona-pandemin pågår ju flera som gör tokiga, oftast helt värdelösa och till och med vilseledande, jämförelser av dödsfallsstatistiken i olika länder. Somliga som gör dessa jämförelser är ledande personer inom sina kompetensområden, som till exempel statsvetare eller utbildningsexperter, men som tyvärr visar stora kunskapsluckor vad gäller statistik och demografi. Själv är jag inte nöjd med dödstalen i Sverige. Dock, kan jag uppleva att en del som hårt – ibland hatiskt – angriper Folkhälsomyndigheten och Anders Tegnell på exempelvis Facebook har en politisk agenda.”
Jemen, ett land där de pågår ett blodigt krig, rapporterade för drygt en månad sedan att man hade haft ett enda fall av insjuknande i corona och att denne patient hade tillfrisknat. Alltså 100 procent tillfrisknade. Är det någon som tror att det överhuvudtaget går att kontrollera smittspridning och antalet offer i ett land där det pågår krig?
Ett annat exempel är Vitryssland, ett land med nästa lika många invånare som Sverige, men som rapporterat endast 476 dödsoffer för coronapandemin, vilket betyder att 17 gånger fler människor har avlidit i Sverige än i Vitryssland. Beror detta på att regeringen i Vitryssland har lyckats bättre med att bekämpa coronapandemin? Var det måhända varit president Aleksandr Lukasjenkos rekommendation om att dricka några glas vodka varje dag som har hållit antalet dödsoffer för coronaviruset nere?
Det finns också stora skillnader även hur länderna bedömer dödsorsakerna när en person avlider. Undersökningar har visat Storbritanniens, Italiens och Spaniens överdödlighet under cornaopandemin har varit betydligt högre än antalet som registrerats som avlidna på grund av corona. Det kan röra sig från att antalet döda har varit mellan 25 och 40 procent fler än rapporterats. I Sverige handlar det om högst 20 procent.
Även i staden New York där den officiella dödligheten per invånare är högst i världen, över 2 100 dödsfall per miljoner invånare kan antalet dödsfall till och med vara 40 procent högre, det vill säga närmare 3 000 per miljon invånare, om man ser till hur stor dödligheten har varit i april–maj i år jämfört med tidigare år.
Inte bara missvisande statistisk gör jämförelse mellan länder svår för att inte säga omöjlig. Förutsättningarna är väldigt olika av många skäl. Bland annat skiljer sig åldersstrukturen väldigt mycket. En stor del av de värst drabbade i alla länder är äldre människor. I Sverige men med en stor andel äldre i befolkningen hade cirka 90 procent av de döda uppnått pensionsålder (65+). I många länder i Asien, Afrika och Latinamerika utgör de äldre en mycket liten del av befolkningen. Därför kommer också andelen av hela befolkningen i dessa länder som dör på grund av coronapandemin ha var mycket lägre än i Europa och USA.
I Mexiko är till exempel 4 procent av befolkning över 70 medan den i Sverige är mer än tre gånger så stor, då 13 procent av befolkningen är över 70 år. Om vi hade samma åldersstruktur som Mexiko hade antalet döda i Sverige idag varit mindre än hälften, cirka 1 850 istället för över 4 700. (*)
Det finns också en stor skillnad beroende på när coronan kom in i ett land, och om man kunde stänga gränserna innan smittan hade hunnit sprida sig. Dessutom så har spridningen varit olika stor beroende på klimat- och levnadsförhållanden.
Pandemin slår hårdare i storstäder än i mindre städer och framför jämfört med landsbygd. I områden med stora luftföroreningar, som Lombardiet i Italien, hela Belgien, Londonområdet, nordöstra USA samt i Detroit och Chicago har dödstalen varit extremt höga, men även här finns avvikelser, eftersom Ruhrområdet i Tyskland och Los Angelesområdet i USA är mindre drabbat, trots att även luftföroreningarna där är mycket stora.
Europa och den amerikanska kontinenten är hårdast drabbat, enligt John Hopkins Universitets uppgifter. I Europa lever endast 11 procent av världens befolkning, men här har 45 procent av dödsfallen i corona i världen rapporterats. På den amerikanska kontinenter bor 29 procent av världens befolkning och där har 46 procent av coronadödsfallen rapporterats. Medan endast 8 procent av coronadödsfallen har rapporterats från länderna i Asien, den kontinent där flest människor, 60 procent, bor. I Afrika bor 14 procent av världens befolkning, men här har endast 1 procent dött på grund av corona – enligt de officiella rapporterna. Med stor reservation för att procenten drabbade är grovt tillyxade tal, med tanke på hur osäkra uppgifterna på många håll är.
Olikheterna kan alltså bero på allt från geografiska skillnader, olika levnadsförhållanden, åldersfördelning inom befolkning eller i vilken smittspridningsfas man befinner sig, samt hur noggrann rapporteringen är.
Med alla dessa olika förutsättningar i olika delar av världen och den stora osäkerheten om hur relevanta de rapporterade uppgifterna är, så är det naturligtvis helt omöjligt att göra rättvisa jämförelser mellan olika länder i dagsläget med utgångspunkt från antal eller andelen döda.
När politiker använder antalet döda på grund av corona i sin argumentation, då är det dags att se upp. I de allra flesta fall handlar det om orimliga jämförelser.
* Men å andra sidan har Japan med en befolkning 126 miljoner människor – 12,5 gånger fler än i Sverige – bara haft totalt drygt 900 döda på grund av coronaviruset, trots att 28 procent av befolkningen är över 65 år – ungefär dubbelt så stor andel som i Sverige.
H. Foste Hjälte
