17 april var det öppet hus vid Eskilstuna Folkhögskola. Jag började dagen med att besöka Retuna och Recycle Design där Folkhögskolan har lokaler och håller kurser “för dig som vill bidra till en bättre värld med hjälp av återbruk, hantverk och omställning” som man beskriver verksamheten i en broschyr.
Jag träffade Alex Fridunger som visade mig runt i lokalerna och berättade om kurserna. Det är en ettårig kurs som är uppdelad i två terminer på olika teman.
Vid vårterminen är inriktningen på “mjukt material”, främst textilier. Höstterminen är den “hårda” terminen då man jobbar med blanda annat trä och metall, till exempel möbler och plast.
Materialet man arbetar med för att återanvända kommer från både företag och privatpersoner.
I kurserna ingår praktisk arbete fyra dagar och teori en dag, Vid teoridagarna lär man och diskuterar om teori och hållbarhet. Om hur vi i ett “överflödssamhälle” skapar berg av prylar som vi inte använder. Det är kläder, möbler, elektronik och mycket annat i mängder som bara kastas. Eller som i bästa fall lämnas in och hamnar i någon form av återvinning och/eller återbruk. Till exempel här på Recycle Design.
I media får vi titt som tätt avslöjande rapporter om hur exempelvis berg av elektronik, plast och kläder skeppas till länder i Afrika och Asien där de i undantagsfall fall återvinns på något sätt. Men oftast blir det bara blir berg av sopor som fördärvar och förgiftar både miljö och människor.
Jag gick runt i lokalerna och språkade lite med kursdeltagarna och såg lite av vad de arbetar med. Till exempel finns en vävstol där “uttjänta” textilier kan återanvändas som trasmattor.
I kursen finns också ett lite skojigt och spännande moment där eleverna får i uppgift att göra varsin del (varsin pusselbit) i en bild. Men de är ovetande om vad bilden kommer att föreställa. Sedan kan man se och jämföra elevernas samlade “pusselbitar” med den bild som var förlagan till pusslet.
Efter besöket på Retuna åkte jag till Folkhögskolans lokaler i Munktellområdet i Eskilstuna, där all övrig kursverksamhet bedrivs.
Där hade eleverna vid Recycle Design en utställning i ”Stora Galleriet” där de visade exempel på sina arbeten.. Bland annat screentryck, sömnad och accessoarer. Jag har några bilder därifrån också.
Jag traskade runt och besökte de olika lokalerna där verksamheten var i full gång. Det var målning och teckning i olika tekniker och med fantasifulla motiv.
Det var formgivning där man i lera skapade både vackra, lustiga och spektakulära skulpturer.
Det kursdeltagarna åstadkommit blev jag rejält imponerad av.
I “Lilla Galleriet” samtalade jag med ett gäng glada elever som visade och berättade om de bilder och skulpturer som de visade upp.
Om jag fattade galoppen rätt var det nån slags “trestegsraket” som började med en eller flera skisser. Skisser som sedan utvecklades till färdiga teckningar och/eller målningar. Tredje steget var samma motiv som i skissen, men som genom en metamorfos utvecklats till skulptur.
Någon av eleverna hade gjort fotografiska bilder av sin skulptur, som genom spännande ljussättning fått ytterligare en dimension.
För min del avslutades dagens öppna hus på Eskilstuna Folkhögskola med en föreläsning där Linus Larsson, lärare svenska och matematik på Åsa Folkhögskola, berättade på temat; ”Demokratin, ojämlikheten och Sverige idag”
Linus berättade och visade bilder på ett Sverige, som på 1980-talet varit ett av världens mest jämlika, eller ska man säga minst ojämlika länder, till att nu ha blivit ett av den rika världens mest ojämlika länder. Sverige ligger nu i topp när det gäller antalet miljonärer och miljardärer, till och med dollarmiljardärer, per capita.
Det absurda är att de allra flesta “skapat” sina förmögenheter genom spekulation, att man tjänar pengar på pengar. Alltså inte genom arbete trots att man nu från främst borgerligt håll predikar “arbetslinjen” in absurdum. Att det ska löna sig att arbeta. Men ingen blir rik på arbete, om det är rik man nu ska bli. Man blir rik genom spekulation. Eller i klartext – man blir rik genom att skörda frukterna av andras arbete
Och är man fattig, är fattigpensionär, få man skylla sig själv för att man gjort “fel val” i den nyliberala tid där vi nu ska välja allt på en marknad där det som tidigare var offentlig och gemensam välfärd, nu alltmer blivit en tummelplats på en “marknad” där allt ska köpas och styras av penningbegär. Det är skolan, vården och omsorgen med mera där det gäller att ”välja rätt”. Väljer du “fel” – skyll dig själv.
Linus pekade på två faktorer som banat väg för denna “utveckling”. Den ena är SAF-kampanjen som drog igång i slutet av 1970-talet och som gick ut på att “satsa på dig själv”, där solidariteten skulle ersättas av egoismen som ledstjärna. SAF står för Svenska arbetsgivarföreningen som idag heter Svenskt näringsliv.
Den andra faktorn är enligt Linus det som kallas “avreglering”. Främst avregleringen av kreditmarknaden, som sedan banade väl för den våg av ”avregleringar” vi nu har fått. Det är skolan, vården och omsorgen, det är apoteken, järnvägen, bilprovningen, fan och hans moster och allt annat som nu är ”avreglerat” och som i allt större utsträckning ska köpas på den nyliberala marknaden, där det som sagt gäller att “välja rätt”. Väljer du “fel” så skyll dig själv.
Efter Linus Larssons föredrag blev det frågestund och diskussionen kom att bland annat handla om inkomstklyftor
Tidigare,på 1980-talet, gick det 8 arbetarlöner på en vd-lön. Du går det 70 arbetarlöner på en vd-lön.
Är det rimligt. NEJ tyckte nog alla i publiken. Men hur stora skillnader är ”rimliga”, om det nu ska vara skillnader? Det kostar ju ungefär lika mycket för alla att leva.
Egentligen borde ju utgångspunkten var frågan om varför det i någon mening skulle vara “bra” med inkomstskillnader överhuvudtaget! Varför skall ojämlikhet “behövas” i samhället?
Anledningen till att förmodligen de flesta här och nu nog tycker att ”några skillnader måste det väl ändå vara”, är, antar jag, att vi lever i ett väldigt ojämlikt konkurrenssamhälle och att inkomstskillnader därför på ett oreflekterat sätt ses som något “naturligt” och “ofrånkomligt”. Och överklassens uppfattning, det vill säga att samhället skulle gå under utan stora inkomstskillnader, har ju en förmåga att invadera tänkandet också inom stora delar av övriga samhällsklasser.
Men vet vi att mera jämlika samhällen mår bättre på alla sätt och vis, både ekonomiskt, socialt, hälsomässigt och mentalt.
Någon kom fram till att en skillnad 1 till 7 kan vara “rimlig”. Alltså att ingen ska tjäna mer än 7 gånger så mycket som den heltidsarbetande som har lägst inkomst. Ungefär som på 1980-talet då det gick 8 arbetarlöner på en vd-lön.
Någon hänvisade till uttalande från förre Vpk-ledaren CH Hermansson som nämnde skillnaden 1 till 3 som en nu “rimlig” skillnad. Om en lägstalön vore låt säga 20 000 i månaden, skulle högsta inkomsten då vara begränsad till 60 000 per månad. Hermansson såg detta som ett första steg. I takt med att människorna mognar kan skillnaden sedan successivt minskas, menade han.
En diskussionsdeltagare föreslog att man borde införa en gräns för ”högstainkomst”. Man talar ju om “lägstalön” som ett golv, som man har i en del länder och i våra kollektivavtal. Varför inte då också i konsekvensens namn också ha “högstainkomst” som ett tak. Det är en tanke som framförts av den nu avlidne socialdemokratiske forskaren, författaren och debattören Gunnar Adler Karlsson.
Kanske framstår den tanken som svindlande för många.
Men om man tänker efter är väl till och med den totala jämlikheten ingen dålig “utopi” att sträva efter. Eller som det står skrivet:
“Av var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov”, i en av skrifterna.
“Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, det skall ni också göra mot dem”, som det står i en annan skrift.
Rolf Waltersson
