Jag har skrivit några inlägg här i eFOLKET där jag presenterat olika offentliga konstverk som finns i Eskilstuna.
Nu har vi fått ett nytt konstverk. Så nytt att det fortfarande är inslaget, om inte i paket, så inslaget med band så att det ska stå stadigt medan betongen brinner.
Konstverket heter “Planteraren”, gjort av Eskilstunakonstnären Niklas Mulari, och står placerat i den nya rondellen som leder ner till Skiftinges nya handelsområde. Räknar man med sockeln är konstverket, som är av aluminium, cirka 5 meter högt.
“Planteraren”, är en flicka som håller en vattenkanna. I ryggsäcken har hon växter som hon ska plantera ut.
Så här förklarar kommunen bakgrunden till konstverket:
“Eskilstunakonstnären Niklas Murali har fått uppdraget att skapa sitt konstverk Planteraren, till en rondell i Skiftinge handelsområde…
Trafikplatsen som leder in till Skiftinge handelsområde i Eskilstuna byggs om och får en ny cirkulationsplats med en konstnärlig gestaltning…Syftet med den konstnärliga gestaltningen är att skapa en välkomnande och inspirerande entré till Skiftinge. Den konstnärliga gestaltningen ska bli områdets nya blickfång, vara estetiskt tilltalande och ha en tänkvärd och humoristisk ‘tvist’.
Planteraren var det skissförslag som bäst överensstämmer med uppdragsbeskrivningen”, skriver kommunen.
Och man fortsätter:
“Vad behöver en växt, en människa eller varför inte en plats, för att leva? Jo, någon som tar om hand…Men kanske är Planteraren mest av allt en påminnelse om det allra mest väsentliga, om det som alla levande organismer här på jorden behöver för att kunna leva och må bra”.
Sedan skriver man några vackra ord om “människans växtkraft och till utvecklingen av staden”.
Allt detta är gott och väl. Jag tycker konstverket är fint. Och symboliken är vacker. “Någon som påminner om det mest väsentliga – om det som alla levande organismer behöver för att kunna leva och må bra”
Det är platsen för placeringen av konstverket som “skaver”, enligt min mening. Det “Planteraren” har i blickfånget är en ödelagd plats, en sten- och asfaltöken där det tidigare fanns grönska och där människor bott sedan urminnes tider.
I boken “Eskilstuna – En annan historia”, utgiven av Eskilstuna Stadsmuseum, Eskilstuna Stadsarkiv och Stiftelsen Lagersberg, finns ett kapitel som heter “Barnen i Gårdskäl. Livet på en gård på 1000-talet”. Där skriver man om livet i Gårdskäl. Vid arkeologiska utgrävningar hittades fynd, både föremål och gravar, även barngravar, från tillbaka till vikingatiden och kanske ännu längre.
Allt detta har nu sprängts bort och jämnats med marken för att ge plats åt inte bara DollarStore, utan även Biltema, som jag skrivit om tidigare här i eFOLKET under rubriken “Som en fyrbåk i natten” 13 augusti 2020.
Närmast i blickfånget har Planteraren varuhuset Ahlgren Dollarstore AB, vars ägare Peter Ahlberg blivit rik på att sälja billigt krimskrams. Affärerna går så bra att denne Peter Ahlberg 2018 kunde ge sig själv en utdelning på 10 miljoner kronor.
De senaste 9 åren har han kunnat plocka ut 46 miljoner i vinst för egen räkning, enligt Dagens industri.
Peter Ahlberg är också en “rubrikernas man”. I ett brev till de anställda hånar han feminism och jämställdhet när han skriver:
“Nåde den arme man som smiter från disken och slingrar sig från matlagningen, omedelbar dödsdom väntar”.
Brevet avslutas med att han kritiserar Feministiskt Initiativ och att han gärna vill bli kallad för mansgris och att han vill påverka sina anställda politiskt.
I ett mejl till flera journalister och SVT:s vd Hanna Stjärne skriver han att han vill chartra ett flygplan och skicka journalisterna till Nordkorea.
Peter Ahlberg, som bor i en bostadsrätt på Övre Östemalm värderad 19,7 miljoner, är också dömd för misshandel av en anställd.
Tidningar jag läst drar sig inte för att kalla Peter Ahlberg för rättshaverist.
Det “Planteraren” nu ska vårda och med sin vattenkanna och sina växter för att skapa “en välkomnande och inspirerande entré”, är företag som DollarStore och Biltema.
Det tycker jag “skaver”.
Några hundra meter längre bort i Skiftingen finns ett annat konstverk på en husgavel vid Rosstorpsvägen som heter “Platsens mönster” av Ulrika Jansson. Det sattes upp 2016 och är en slags symbolisk karta över Skiftingeområdet.
På den kartbilden ser man, just på den plats som sprängts bort och jämnats med marken, både en snäcka och fåglar. Men framför allt noterar jag att Ulrika Jansson i sin kartbild även lagt in ett par symboler som starkt påminner om Sankt Hans-korset, den evighetssymbol med fyra knutar som också används som informationstavla för forngravar och andra fornminnen, och som även Riksantikvarieämbetet avvänder som symboltecken.
Ska den kartbilden ritas om när Gårdskäl nu förvandlas till dagen moderna och välkomnande handelsplats?
Och ska Planteraren lyckas få asfalten att blomma?
Jag är medveten om att man i nödfall måste “ge sig på” gamla fornlämningar för att ge plats åt nödvändig utbyggnad av samhället. Men att fördärva gamla boplatser, spränga bort stora berghällar, skala bort jorden där det växer träd, gräs och blommor och därmed ödelägga en plats för både djur och människor att leka, bara för att få ett “idealiskt” läge för ett handelsområde i anslutning till motorvägen E20.
Det känns som ett helgerån.
Rolf Waltersson
PS. Jag har tagit kontakt med Ulrika Jansson som gjort konstverket ”Platsens mönster”. Det stämmer att symbolen hon ritat in är Sankt Hans-korset, som är symbolen för fornminnen.
De andra figurerna intill Sankt Hanskorset är bilder på föremål som hittades vid utgrävningarna vid Gårdskäl.
