Bigami: Båda partiernas etablissemang är trolovade med samma aggressiva profitstyra system. Bild: Fran Hull / pixabay.

Det kapitalistiska förfallets och omoralens krafter vinner i USA – men vänstern växer på gräsrotsnivån

Det stundande presidentvalet i USA är förmodligen det mest kaotiska i modern tid. Förra valets chockerande resultat skickade landet in i en traumatisk period av politisk polarisering och förfall.

Förfallet tog sig formen av en Republikansk administration som knappt håller sig samman – Trumps slogan från sin dokusåpa-tid är “You’re Fired”, och han har fört med sig det mottot in i sin politiska karriär.

Bullersamma profiler, som Steve Bannon, hans halv-fascistiska “chefsideolog”, och John Bolton, hans Iran-hatande säkerhetsrådgivare, har fått avgå.

Ett annat förfall har skett i Demokraterna. Samtidigt som de hopplöst försökt fälla Trump på teknikaliteter – som när gangstern Al Capone fälldes för skatteflykt – så har de gjort allt för att kväva en vänstervåg i det egna partiet.

Efter att de olika vänsterproteströrelserna som byggts upp sedan 2011 äntligen cementerades i ett riktigt politiskt projekt kring Bernie Sanders 2016, har etablissemanget inom det demokratiska partiet jobbat aktivt för att försvara den dominerande nyliberala kursen, som sedan 80-talet har varit orubblig.

Trots att Bernie-vågen har producerat otroliga resultat i att rösta fram progressiva, till-och-med öppet socialistiska kandidater, ser inte ledningen detta som ett tecken på opinionsskifte.

Istället för att ge de nya vänsterpolitikerna utrymme i deras plattform har de istället jobbat på att charmera den mytiska “mitten-republikaner”, som visar sig vara de värsta fanatikerna från Bush-administrationen.

Både George W Bush och Colin Powell tog nyligen plats på Demokraternas kongress, alla med goda ord om demokraternas kandidat Joe Biden. Dessa tortyr-republikaner har såklart inte gjort en ideologisk tvärvändning, och deras främsta invändning mot Trump är att han är pinsam som person och en ineffektiv administratör för USA:s globala imperium.

Trump har haft svårighet att vinna över missnöjesröstarna på samma sätt han gjorde 2016, delvis för att det är honom de är missnöjda med nu.

Trump har misslyckats med många av sina politiska projekt, som löftet om en gränsväg mot Mexico, eller en återuppbyggnad av Amerikansk industri. Corona-krisen, som i USA har lett till hundratusentals döda, har fått även inbitna högerextremister, som nynazisten Richard Spencer, att svänga över till Joe Biden. Det han har kvar är en personkult – som förvisso är högljudd, men knappast folklig.

Trumps oförmåga att hålla sina politiska löften har inspirerat en konspiratorisk internetsekt, QAnon, som genom olika profetior försöker förklara att det hela handlar om Trumps hemliga krig mot en kannibalistisk pedofilring styrd av Demokrater och Hollywood-kändisar, som arbetar bakom scenerna. Trump känner sig såklart smickrad, och har offentligt accepterat deras stöd.

Det råder stor oklarhet vad resultatet kan bli. Marginalerna är små. Trump har spenderat stora delar av valåret med att attackera förtidsröstning, och USPS, USA:s postverk.

Om en större andel demokrater röstar i förtid och via post, och marginalerna är tillräckligt snäva, innebär det att Trump kan ogiltigförklara resultatet. Biden har däremot visat positiva resultat i traditionellt konservativa stater, som i Florida, och vinner mycket på Trumps krympande popularitet.

Bidens strategi har hittills varit att hålla sig gömd från allmänheten, en strategi som delvis fungerat. Joe Bidens kampanj vet att han är i stort oförmågan att tala offentligt utan att göra bort sig, och hans mentala kapaciteter verkar ha avtagit med åldern. Hans största nackdel är att han inte har någon politisk plattform, utan lovar “mer av Obama”. Att högerreaktionen delvis är en produkt av Obamas nyliberala vanstyre bryr de sig inte om…

Om det finns en röd tråd är det en samhällelig oförmåga att föreställa sig politiken som ett verktyg för att förbättra människors liv. Enda sedan Obamas falska löften om hopp och förändring har politikerhatet och likgiltigheten varit bestående. Det är ett helt lands drift mot politisk nihilism.

Det är viktigt att förstå att USA i viss mån grundades på en sådan form av nihilism. Deras politiska partier är inte som de Europeiska, de samlas inte kring gemensamma värdegrunder och samhällsmål, och staten skulle existera främst för att upprätthålla en förbestämd samhällsordning snarare än att demokratiskt välja vilken samhällsordning folket ville ha. Det är ett mörkt förspel till den globala nyliberala världsordningen.

Trots att folkviljan genom åren ibland vunnit, så ser etablissemanget som sin roll att kväva all möjlig optimism och framtidstro. De kommer att kosta det US-amerikanska etablissemanget stort, då folk i allmänhet vanligtvis inte accepterar en sådan underkastning, men inte förrän det kostat USA:s befolkning så mycket mer.

Det bästa resultatet är att Trump förlorar, och accepterar sin förlust ut att större kravaller bryter ut, men det skulle bara skjuta upp problemet. En Biden-administration kommer vara oförmögen att på riktigt möta finanskrisen, pandemin och folkilskan. Om inte den unga US-amerikanska vänstern är beredda på att axla rollen som folklig opposition mot Biden, kommer lidandet och nihlismen leda till en samhällskollaps utan dess like.

Jakob Pettersson

Liknande artiklar