Med sitt högra öga ser Han dörren till garderoben
som håller på att sprängas loss från sin ramDen av åren byggda stapeln har nu börjat bågna
och trycker sig skoningslöst rakt in i rummet,
ut från sin gömmaIfall fåglar befunnit sig i rummet
skulle dom flugit dit drömmar och
illusioner vanligen flyrMen Han vet att den flodvåg som nalkas,
är det enda som ger fri lejd till botten,
dit flykthorns klang inte nårVäl på botten ska Han
gå till sängs med sig självPå botten ekar drömmars
lockrop obesvaradeNär så vattendämningarna brister
och garderobsdörren slår upp,
ska Han stå likt en sextiometerslöpare
redo vid startlinjenLinus Bouvin