Fahrenheit 451. Wikipedia. (Ray Bradburys dystopiska roman från 1953. Titels syftar på den temperatur som papper självantänder vid och motsvarar ungefär 233 grader Celsius)

Några funderingar om Rasmus Palodan, koranbränning, polistillstånd och yttrandefrihet

Uppståndelsen och konsekvenserna av Rasmus Palodans senaste koranbränning framför Turkiets ambassad i Stockholm har blivit omfattande och världsomspännande.

Ilskna protester och demonstrationer har genomförts i ett flertal muslimska länder. Pakistan, Indonesien, Saudiarabien, Jordanien, Kuwait med flera, där man har bränt den svenska flaggan. Sveriges ambassad i Ankara tvingades slå igen på grund av våldsamma protester.

Allt detta därför att en islamofobisk högerextrem idiot och provokatör som Rasmus Palodan ska få utnyttja och exploatera den svenska yttrandefriheten till att kränka stora folkgrupper.

Är det verkligen en självklarhet och oinskränkt rättighet att få polistillstånd för att bränna böcker på allmän plats det här sättet?

Yttrandefriheten är viktig och central för en demokrati. Vi har ju också lagar om hets mot folkgrupp som sätter vissa gränser för vad man inte får säga och göra.

“Gränsdragning mellan yttrandefrihet och hets mot folkgrupp – en frihet under ansvar”, är rubriken på en avhandling av Caroline Andersson vid Juridiska fakulteten vid Lunds universitet. (se lästips)

Även om man skulle tycka att det är en mänsklig rättighet att få polisens tillstånd för att bränna koranen, är det inte självklart att man får göra det när som helst och var som helst.

Polisen kunde ha stoppat Palodan från att bränna koranen framför Turkiets ambassad eftersom det samtidigt pågick ett par andra demonstrationer. En demonstration av turkar som stöder despoten Erdoğans “politik” gentemot kurderna, och en demonstration som riktade sig mot Erdoğan och hans förföljelse av kurder.

Det har hänt tidigare att polisen nekat tillstånd till demonstrationer och koranbränningar med hänvisning till den allmänna säkerheten. Eller att man anvisat annan plats.

Till exempel kunde man nekat Palodan att bränna koranen intill Turkiets ambassad och som alternativ anvisat en plats på Gärdet i Stockholm där han kunde få stå ensam och elda upp sin förhatliga koran.

Vad som gör den nu aktuella koranbränningen extra kontroversiell, enligt min mening, är att Palodan fick poliseskort både till och från platsen framför Turkiets ambassad, som om han vore nån slags VIP-koranbrännare (VIP = Very Important Person)

Det nämndes både i ett nyhetsinslag på TV och ett inlägg i SvD:

“När koranbrännare med poliseskort anlände till sin tillståndsgivna allmänna sammankomst i närheten av Turkiets ambassad i Diplomatstaden på lördagseftermiddagen visade det sig att intresset var klent”, skriver Svenska Dagbladet.

Som extra krydda i denna motbjudande anrättning har det nu kommit fram att Sverigedemokraterna lurar i vassen bakom koranbrännaren Rasmus:

“Syre kan avslöja att Chang Frick från Nyheter idag och SD:s sajt Riks betalat den högerextrema provokatören Rasmus Palodans polisansökan för att bränna koranen utanför den turkiska ambassaden på lördag”, skriver tidningen Syre. (se lästips)

Varför betalar Chang Frick, programledaren för SD-kanalen Riks, Rasmus Palodans ansökan om polistillstånd? Och är detta i så fall ytterligare ett “problem” för SD?

Lästips:

Rolf Waltersson

Omslag. Ray Bradburys dystopiska roman från 1953.

Liknande artiklar