Shakespeares pjäs Hamlet inleds med att en av vakterna påstår att “något är ruttet i konungariket Danmark”, något som sedan besannas. Detsamma kan tyvärr idag sägas om vårt eget konungarike. Demokratin är satt under press av en utveckling i militaristisk och auktoritär riktning. I Sveriges riksdag är undfallenheten alarmerande. Foto: riksdagen.se

Något är ruttet i konungariket Sverige!

I onsdags antogs en grundlagsändring som kommer att försvåra granskning av Sveriges mellanhavanden med ”främmande makt” – stater och sammanslutningar som Sverige deltar i eller har en relation till.

Journalister och medierepresentanter har uttryckt stark oro och vädjat om att beslutet skulle uppskjutas. Men förgäves.

Endast Vänsterpartiet – och nu också Miljöpartiet – har ställt sig avvisande till grundlagsändringen. Övriga riksdagsledamöter – i många fall dokumenterat oinsatta i sakfrågan – har följt partiledningarnas direktiv och accepterat grundlagsändringen.

Processen har varit kuppartad. Lika kuppartad som den process som ledde fram till Sveriges ansökan om medlemskap i militäralliansen NATO.

De två processerna hänger samman. Kritiskt granskande journalistik rörande NATO och militäralliansens dominerande makter kommer nu att hämmas. Graden av självcensur kommer på grund av fruktan för spioneriåtal att stiga. Meddelare och visselblåsare kommer att dra öronen åt sig. Journalister kommer att tveka inför att aktivt skaffa fram fakta. Utgivare kommer att för säkerhets skull inställa publiceringar.

Igår, 17 november och dagen efter beslutet publicerades (nätupplagorna) två artiklar – i Dagens Nyheter respektive Svenska Dagbladet – som mycket väl skulle ha kunnat drabbas av de nya grundlagsformuleringarna, om de publicerats efter 1 januari 2023.

DN artikeln – författad av Adrian Sadikovic och Hugo Lindkvist – handlade om turkiskt flyktingspionage i Stockholm. Ett spionage som också riktades mot en manifestation i lördags i Stockholm.

Artikeln som SvD publicerade var skriven av TT-journalisten Fredrik Fahlman. Fahlmans artikel var en intervju med den kurdiska organisationen PYD:s utrikespolitiske talesperson Abdulkarim Omar.

PYD är en av de organisationer som nyligen Sveriges utrikesminister offentligt och till den turkiske presidenten Erdogans belåtenhet förklarade vara av ett sådant slag att Sverige absolut inte ville ha något att göra med den.

Till saken hör att i Sverige bosatta sympatisörer till PYD hör till dem som idag utsätts för den turkiska regimens flyktingspionage.

Till saken hör också att det svenska socialdemokratiska partiet för ett år sedan ställde sig bakom och undertecknade ett dokument som hyllade PYD – bland annat för PYD:s och dess milis YPG:s helt avgörande insatser i nedkämpandet av terrororganisationen IS – och som bestämt avvisade vissa staters (läs Turkiets) stämpling av PYD och YPG som “terrorister”.

Till saken hör vidare att medan Turkiets regim och säkerhetstjänst nu beskyller PYD för att ligga bakom bomben som den 13 november på en gågata i Istanbul skördade åtta liv, så ger TT-journalisten Fahlman PYD:s talesperson möjlighet att besvara beskyllningarna.

Abdulkarim Omar tillbakavisar naturligtvis den turkiska regimens beskyllningar:

– Våra tankar är med drabbade. Vi är emot alla sådana här typer av attacker. Det är terrorism. (…) Vi tror att det är den turkiska säkerhetstjänsten [som ligger bakom dådet].

Den turkiska regimen påstår att den gripna kvinnan, som man hävdar kommer från Syrien och ska heta Ahmal Albashir, ska ha “erkänt” att hon utfört dådet på uppdrag av PYD och PKK. Det betraktar Abdulkarim Omar som ett utstuderat falsarium, och han säger också till Fahlman att han inte heller tror att den gripna kvinnan är gärningspersonen.

Artiklarna i DN och SvD har med säkerhet irriterat den turkiska regimen. Erdogan lär se dem som ett uttryck för att Sveriges regering inte står vid sina utfästelser.

Kristerssons regering är säkert också mäkta irriterad. Dess utrikesminister Tobias Billström har ju klargjort inte bara att PYD är paria utan också meddelat att ”Sveriges NATO-ansökan är överordnad allt annat”.

De två artiklarna i DN och SvD innebär de facto ett ifrågasättande av den svenska regeringens kryperi inför Erdogan. De innebär också ett ifrågasättande av regeringens kompanjon i Ankara. Därmed kan de betraktas som skadliga för “den allt annat överordnade NATO-processen”.

Förhoppningsvis rymmer vårt land ett tillräckligt antal journalister med civilkurage.

Förhoppningsvis kommer vi också efter 1 januari 2023 att kunna ta del av ärlig och grundligt granskande journalistik i svenska medier.

Trots att det kan komma att kosta grävande och ifrågasättande journalister anklagelser och angrepp från en allt mer militaristisk och auktoritär stat.

Liknande artiklar